Film: Walk the line
Av någon outgrundlig anledning och en rad tillfälligheter dröjde det innan jag såg den gär filmen. Jag var nämligen helt övertygad om att jag skulle tycka om den. Utan att ha sett den. Jag litade helt enkelt fullt ut på vad andra sa och eftersom jag ännu inte hört en enda person säga något negativt så säge rju det ganska mycket.
Handlingen i korta drag: Vi får följa den legendariske rockmusikern Johnny Cash och hans liv från bomullsplockare till världsberömd artist. Johnny Cash blir berömd över en natt mer eller mindre och med fru och barn blir det svårt att få ihop det. Livet på turné är som natt och dag mot ett liv som hemmaman. Han ger sin fru allt hon vill ha, utom just sig själv. Mötet med June Carter gör att känslorna svallar över och inget blir som vanligt igen...
Som sagt var jag innan jag såg filmen övertygad om att jag skulle gilla den. Och jag gillade den. Jag älskade den. Sanna historier och biografier blir sällan dåliga men den konkurrerar lätt med 'Ray' som en av de absolut bästa jag sett. Skådespelarinsatserna är enormt bra och det är ingen slump att den fick hela fem oscarsnomineringar. Reese Witherspoon står för sin helt klart mest lysande insats någonsin som June Carter. Reese och Joaquin Phoenix sägs förresten också sjunga 'på riktigt' i filmen vilket gör det hela ännu bättre på nåt sätt. Mer äkta. Ni som inte sett den här filmen har helt klart missat en stor, stor film. Se den!
Walk the line
Handlingen i korta drag: Vi får följa den legendariske rockmusikern Johnny Cash och hans liv från bomullsplockare till världsberömd artist. Johnny Cash blir berömd över en natt mer eller mindre och med fru och barn blir det svårt att få ihop det. Livet på turné är som natt och dag mot ett liv som hemmaman. Han ger sin fru allt hon vill ha, utom just sig själv. Mötet med June Carter gör att känslorna svallar över och inget blir som vanligt igen...
Som sagt var jag innan jag såg filmen övertygad om att jag skulle gilla den. Och jag gillade den. Jag älskade den. Sanna historier och biografier blir sällan dåliga men den konkurrerar lätt med 'Ray' som en av de absolut bästa jag sett. Skådespelarinsatserna är enormt bra och det är ingen slump att den fick hela fem oscarsnomineringar. Reese Witherspoon står för sin helt klart mest lysande insats någonsin som June Carter. Reese och Joaquin Phoenix sägs förresten också sjunga 'på riktigt' i filmen vilket gör det hela ännu bättre på nåt sätt. Mer äkta. Ni som inte sett den här filmen har helt klart missat en stor, stor film. Se den!
Walk the lineFilm: Shattered Glass
Dags för en favorit i repris, för den här filmen såg jag för flera år sedan. Och den var faktiskt lika bra den här gången.
Handlingen i korta drag: Stephen Glass är 24 år och redan en stjärnreporter. Han jobbar på den ansedda tidningen The New Republic och frilansar samtidigt åt bland annat Rolling Stone magazine. Karriären pekar spikrakt uppåt - fram till den dag då man börjar ifrågasätta hans källor och historier. Är verkligen allt han skriver sant?
Det här är baserat på en sann berättelse och såna filmer kan åtminstone inte jag tycka illa om. Den är spännande från början till slut och blir till en sanslöst bra triller. Hayden Christensen är väl egentligen det enda stora namnet (för mig i alla fall), och han har också huvudrollen, men i övrigt är det inga jättenamn i rollistan. Detta spelar dock mindre roll eftersom de alla gör bra insatser. Peter Sarsgaard gör en sjukt bra insats som chefredaktör. Den sanna historien chockade hela USA, och historien berättas här på ett mycket bra och medryckande sätt.
Shattered Glass
Handlingen i korta drag: Stephen Glass är 24 år och redan en stjärnreporter. Han jobbar på den ansedda tidningen The New Republic och frilansar samtidigt åt bland annat Rolling Stone magazine. Karriären pekar spikrakt uppåt - fram till den dag då man börjar ifrågasätta hans källor och historier. Är verkligen allt han skriver sant?
Det här är baserat på en sann berättelse och såna filmer kan åtminstone inte jag tycka illa om. Den är spännande från början till slut och blir till en sanslöst bra triller. Hayden Christensen är väl egentligen det enda stora namnet (för mig i alla fall), och han har också huvudrollen, men i övrigt är det inga jättenamn i rollistan. Detta spelar dock mindre roll eftersom de alla gör bra insatser. Peter Sarsgaard gör en sjukt bra insats som chefredaktör. Den sanna historien chockade hela USA, och historien berättas här på ett mycket bra och medryckande sätt.
Shattered GlassFilm: Tiptoes
2003 kom den här rullen ut. Den försvann obemärkt förbi åtminstone mina ögon och det visade sig ha en ganska enkel förklaring. Den var helt enkelt en ren B-film.
Handlingen i korta drag: Steven och hans flickvän lever lyckliga tillsammans om det inte vore för att han undanhåller något för henne, något som hon okcså känner på sig. Hon har aldrig träffat Stevens familj, men när hon en dag blir gravid så är det väl kanske ändå dags för Steven att avslöja sin hemlighet. Alla i hans familj är dvärgar. Utom han.
Ett ganska schysst upplägg som man trodde skulle vara ganska kul. Och det står ju komedi på omslaget till filmen. Men det här visade sig mer handla om småväxtas roll i samhället och är mer en dramafilm än en komedi. Matthew McConaughey, Kate Beckinsale, Patricia Arquette och Gary Oldman är ju bra namn i rollistan men detta känns faktiskt som en sån där film de gjorde bara för att få kulorna att rulla. Och visst är det bra att lyfta upp småväxtas liv med svårigheter och livet i största allmänhet när man är knappt 150 cm lång. Men då borde man gjort det på ett seriösare sätt och inte som en taskig b-film som sägs vara en komedi men bara blev ett konstigt drama.
Tiptoes
Film: Blood Diamond
5 Oscarsnomineringar. Givetvis har man då automatisk höga förväntningar. Och förväntningarna infriades vill jag lova, flera gånger om. Det flyktiga försnacket om filmen talade om en film som var långt ifrån amerikansk och den har rosats skarpt från min omgivning. Och jag blev inte ett dugg besviken. Tvärtom.
Handlingen i korta drag: Vi får följa diamantsmugglaren Danny Archer (Leo DiCaprio) och fiskaren Solomon vars liv förs samman när de av två helt olika anledningar är på gemensam jakt efter en viss rosa diamant som finns gömd mitt i rebellstyrkornas bush i Sierrra Leone. Den speciella diamanten kan komma att förändra de bådas liv på helt olika sätt.
Vilken film. Jag drar mig för att använda ord som fantastisk eftersom jag på ett fegt sätt inte vill ångra mig i efterhand men här är jag itne orolig för det. Den här filmen ÄR fantastisk. Den är inte amerikansk men ändå på ett sätt, den berättar en historia som är viktig och relevant. Den är verklighetstrogen ( i grundhistorien) och innehåller inga påkostade specialeffekter. Det här är amerikansk filmproduktion när den är som bäst. Se den! ingen blir besviken av en sån här film.
Blood Diamond
Handlingen i korta drag: Vi får följa diamantsmugglaren Danny Archer (Leo DiCaprio) och fiskaren Solomon vars liv förs samman när de av två helt olika anledningar är på gemensam jakt efter en viss rosa diamant som finns gömd mitt i rebellstyrkornas bush i Sierrra Leone. Den speciella diamanten kan komma att förändra de bådas liv på helt olika sätt.
Vilken film. Jag drar mig för att använda ord som fantastisk eftersom jag på ett fegt sätt inte vill ångra mig i efterhand men här är jag itne orolig för det. Den här filmen ÄR fantastisk. Den är inte amerikansk men ändå på ett sätt, den berättar en historia som är viktig och relevant. Den är verklighetstrogen ( i grundhistorien) och innehåller inga påkostade specialeffekter. Det här är amerikansk filmproduktion när den är som bäst. Se den! ingen blir besviken av en sån här film.
Blood DiamondFilm: Music and Lyrics
Avverkar filmer på löpande band den här sommaren, det säger väl mycket om hur vädret är antar jag. Men jag klagar inte högljutt åtminstone, film är kul! oftast....
När jag såg Music and Lyrics var det kul. Med Hugh Grant och Drew Barrymore.
Handlingen i korta drag: Alex Fletcher blev känd på 80-talet efter sin succé som ena halvan i bandet 'Pop', men efter sina glansdagar har de tinte gått lika bra och numera spelar han på tivolin, klassåterträffar och andra mindre glamorösa scener. Så när Cora, nutidens största superdiva, ber honom skriva en duett till henne som de tillsammans ska sjunga blir det chansen tillbaka. Enda problemet är att Alex inte har skrivandet som sin ljusaste punkt. Något som kanske växtskötaren Sophie kan hjälpa honom med...
En riktigt skönt förutsägbar film återigen, men jag gillar det. Jag gilla rockså överraskningar i filmer och det fick jag faktiskt här. Det var förutsägbart i det stora hela men ändå fanns det tid för oväntade 'twists'. Hugh Grant och Drew Barrymore gör inga succéinsatser men gör det de ska. Man kan säga att alla gör sitt jobb med den här filmen, den är bra. Ingen oscar-kandidat men heller ingen kalkon. Definitivt inte.
Ett stort plus för filmens inledning och sluttexter då de visar en sällan skådat snygg och tidstypisk, men givetvis nygjord, 80-talsvideo med bandet 'Pop'.
Music and Lyrics
När jag såg Music and Lyrics var det kul. Med Hugh Grant och Drew Barrymore.
Handlingen i korta drag: Alex Fletcher blev känd på 80-talet efter sin succé som ena halvan i bandet 'Pop', men efter sina glansdagar har de tinte gått lika bra och numera spelar han på tivolin, klassåterträffar och andra mindre glamorösa scener. Så när Cora, nutidens största superdiva, ber honom skriva en duett till henne som de tillsammans ska sjunga blir det chansen tillbaka. Enda problemet är att Alex inte har skrivandet som sin ljusaste punkt. Något som kanske växtskötaren Sophie kan hjälpa honom med...
En riktigt skönt förutsägbar film återigen, men jag gillar det. Jag gilla rockså överraskningar i filmer och det fick jag faktiskt här. Det var förutsägbart i det stora hela men ändå fanns det tid för oväntade 'twists'. Hugh Grant och Drew Barrymore gör inga succéinsatser men gör det de ska. Man kan säga att alla gör sitt jobb med den här filmen, den är bra. Ingen oscar-kandidat men heller ingen kalkon. Definitivt inte.
Ett stort plus för filmens inledning och sluttexter då de visar en sällan skådat snygg och tidstypisk, men givetvis nygjord, 80-talsvideo med bandet 'Pop'.
Music and LyricsFilm: Säg att du älskar mig
Dags för en av de svenska fjolårsfilmerna, brukar lätt bli så att jag ser dem först när de kommer ut på dvd så när guldbaggegalan 2006 hölls hade jag ingen aning om vem Haddy Jallow var, som fick priset för bästa kvinnliga huvudroll. Jag uppfattade inte heller ens vilken film det var och blandade troligen ihop den med 'Förortsungar'. Men så fel jag hade. Efter en snabb titt på omslaget förstod jag att den här filmen är mörk...
Handlingen i korta drag: 15-åriga Fatou flirtar hejvilt med killarna i skolan och går under smeknamnet "Slampan". En kväll på stadion händer det som inte får hända. Två killar som hon flirtat med ger sig på henne och våldtar henne. Fatou vill inte inse vad som hänt och förnekar det för alla, inklusive sig själv. Men snart vet alla vad som hänt och verkligheten hinner ikapp Fatou...
Efter 20-25 minuter av filmen tänkte jag nästan sluta titta. Dåliga skådisar, värdelösa dialoger, förutsägbart och tråkigt. Rinkebysvenskan gick mig på nerverna och jag var faktistk tvungen att slå på textningen för att kunna hänga med. Men allt eftersom filmen gick blev den bara bättre och bättre. Och viktigare och viktigare. Det som började som en 2000-tals variant av 'Sökarna' slutade som en svensk 'Juryn'. Och undermeningen och budskapet med filmen gör den till en enormt viktig samhällsfilm. Man blir förbannad på samhället och hur allt funkar, men samtidigt blir man lättad över att vissa delar av samhället funkar som de gör. Filmen är årets viktigaste svenska film (eller förra årets) men tyvärr så drar den stundtals värdelösa dialogen ner betyget. Eller så är det jag som inte fattar dialogen.
Säg att du älskar mig
Handlingen i korta drag: 15-åriga Fatou flirtar hejvilt med killarna i skolan och går under smeknamnet "Slampan". En kväll på stadion händer det som inte får hända. Två killar som hon flirtat med ger sig på henne och våldtar henne. Fatou vill inte inse vad som hänt och förnekar det för alla, inklusive sig själv. Men snart vet alla vad som hänt och verkligheten hinner ikapp Fatou...
Efter 20-25 minuter av filmen tänkte jag nästan sluta titta. Dåliga skådisar, värdelösa dialoger, förutsägbart och tråkigt. Rinkebysvenskan gick mig på nerverna och jag var faktistk tvungen att slå på textningen för att kunna hänga med. Men allt eftersom filmen gick blev den bara bättre och bättre. Och viktigare och viktigare. Det som började som en 2000-tals variant av 'Sökarna' slutade som en svensk 'Juryn'. Och undermeningen och budskapet med filmen gör den till en enormt viktig samhällsfilm. Man blir förbannad på samhället och hur allt funkar, men samtidigt blir man lättad över att vissa delar av samhället funkar som de gör. Filmen är årets viktigaste svenska film (eller förra årets) men tyvärr så drar den stundtals värdelösa dialogen ner betyget. Eller så är det jag som inte fattar dialogen.
Säg att du älskar migFilm: You, Me and Dupree
Ah... riktigt skön förutsägbar, lättsam och sådär lagom komplicerad dramakomedi. Bara genom en titt på omslaget förstår man vad detta är för typ av film. Och det var precis vad jag behövde efter de otrevliga scenerna i 'Shortbus'.
Handlingen i korta drag: Det nygifta paret Carl och Molly flyttar in si sin nya villa. Paret ligger precis i startgroparna för att skapa sig det perfekta lyckliga helylle-amerikanska drömlivet. Tills Carls bäste vän Dupree flyttar in. Dupree är inte på alls samma nivå som Carl i livet. Faktum är att han lever som han gjorde när han var arton. Och med honom i huset är den lyckliga idyllen som bortblåst.
Dupree spelas av Owen Wilson som också varit med och regisserat på ett hörn, och han är som klippt och skuren för rollen. Filmen har allt som en lättsam bakiskomedi ska ha; missförstånd, pinsamheter, roliga vurpor och så en stor skopa kärlek på det. Det lyckliga nygifta paret spelas av Matt Dillon och Kate Hudson.
You, Me and Dupree
Handlingen i korta drag: Det nygifta paret Carl och Molly flyttar in si sin nya villa. Paret ligger precis i startgroparna för att skapa sig det perfekta lyckliga helylle-amerikanska drömlivet. Tills Carls bäste vän Dupree flyttar in. Dupree är inte på alls samma nivå som Carl i livet. Faktum är att han lever som han gjorde när han var arton. Och med honom i huset är den lyckliga idyllen som bortblåst.
Dupree spelas av Owen Wilson som också varit med och regisserat på ett hörn, och han är som klippt och skuren för rollen. Filmen har allt som en lättsam bakiskomedi ska ha; missförstånd, pinsamheter, roliga vurpor och så en stor skopa kärlek på det. Det lyckliga nygifta paret spelas av Matt Dillon och Kate Hudson.
You, Me and DupreeFilm: Shortbus
Det regnar och regnar på semestern så tre filmer blev hyrda igår. En av dem var Shortbus - en film jag itne visste ett jota om. Men efter att ha kollat omslaget insåg jag att det handlade mycket om sex, sex, och kärlek.
Handlingen i korta drag: Homoparet James och Jamie uppsöker en samlevnadsrådgivare (Sexterapeut) för att åtgärda sprickor i sitt förhållande. Det hela slutar med att sexterapeuten själv bryter ihop och erkänner för James och Jamie att hon aldrig fått en orgasm. Med detta sagt drar de med sin terapeut till en bohemisk och skruvad underground-klubb i sexfetischernas New York. Klubbens namn är Shortbus - En plats där allt är tillåtet.
Shortbus visade sig vara en film med riktiga sexscener, och när den första förvåningen över detta lagt sig försökte jag hitta nån handling i filmen. Och det fanns det visst, även om handlingen i sig kändes som en ursäkt för regissörens vilja att visa sexscener och frigöra sitt konstnärliga sinne. För det är väl ungefär så här långt man kan gå innan filmen får flyttas till porr-hyllan i videoaffären. Filmen skulle säkert vara konstnärlig och vacker i flera hänseenden, och visst... den har fått mycket bra kritik från flera håll. Men personligen fattar jag inte det konstnärliga och nej jag är inte homofob. Men jag kan omöjligen tycka att en film innehållande en bögtrekant utan censur är bra.
Shortbus
Film: Dreamgirls
Intressant rollista i flera hänseenden med Eddie Murphy (kan han göra en helseriös roll...), Jamie Foxx (kan han upprepa den grymma insatsen i "Ray"...) och Beyonce Knowles (kan hon agera lika bra som hon sjunger...). Så detta kändes som en film värd att se redan på förhand. Jag väntade mig en bra film och en bra film fick jag.
Handlingen i korta drag: Effie, Deena och Lorrell försöker slå sig igenom på Chicagos 60-tals klubbscener som trion The Dreamettes. En kväll upptäcks de av en viss Curtis Taylor som tar tillfället i akt och blir deras manager. Curtis gör tjejtrion till superstjärnor men med framgångarna kommer också motgångarna. Trion och deras crew blandas in i droger, splittringar, motsättningar, kärleksrivalitet och lite till och virrvarret är snart i full gång.
Dreamgirls är en enormt bra film i samma stil som "Ray" (filmen om Ray Charles) men kommer inte riktigt ända upp till nämnd films klass. Det är en halvmusikal skule man kunna säga, och den bjuder på bra musik och riktigt bra skådespelare. Beyonce överraskar men kommer inte upp i nivå med Jamie Foxx och Eddie Murphy. Eddie Murphy som i alla fall jag trodde var på nedgång och halvt avdankad gör här en av sina bästa roller någonsin. Jag gillar inte musikaler och orkade ärligt talat inte se klart på 'Chicago' på grund av detta, men Dreamgirls är annorlunda. Jag var häftad framför tv:n från början till slut. Men se till att ha alla sinnen bruk när du ser den. För hänga med, det vill man.
Dreamgirls
Handlingen i korta drag: Effie, Deena och Lorrell försöker slå sig igenom på Chicagos 60-tals klubbscener som trion The Dreamettes. En kväll upptäcks de av en viss Curtis Taylor som tar tillfället i akt och blir deras manager. Curtis gör tjejtrion till superstjärnor men med framgångarna kommer också motgångarna. Trion och deras crew blandas in i droger, splittringar, motsättningar, kärleksrivalitet och lite till och virrvarret är snart i full gång.
Dreamgirls är en enormt bra film i samma stil som "Ray" (filmen om Ray Charles) men kommer inte riktigt ända upp till nämnd films klass. Det är en halvmusikal skule man kunna säga, och den bjuder på bra musik och riktigt bra skådespelare. Beyonce överraskar men kommer inte upp i nivå med Jamie Foxx och Eddie Murphy. Eddie Murphy som i alla fall jag trodde var på nedgång och halvt avdankad gör här en av sina bästa roller någonsin. Jag gillar inte musikaler och orkade ärligt talat inte se klart på 'Chicago' på grund av detta, men Dreamgirls är annorlunda. Jag var häftad framför tv:n från början till slut. Men se till att ha alla sinnen bruk när du ser den. För hänga med, det vill man.
DreamgirlsFilm: Underbara älskade
Fyra-fem plus av många recensenter och guldbaggenominerad flera gånger om. Självklart känns det som en plikt att se "Underbara älskade". Så den var senast i raden av hyrda filmer. En gripande, vacker och känslofull historia utlovades och man fick vad man väntade sig.
Handlingen i korta drag: Familjefadern Lars (Michael Nyqvist) förlorar sin fru och sin yngste son i en bilolycka. Han körde själv bilen och klandrar sig själv för det som hänt. Så han tar med sin andra son Jonas och flyttar under sommaren ut till sommarstället ute i skärgården. För att komma bort och försöka läkas som människa. Väl vid sommarstället pågår en ständig kamp för Lars mellan att börja fungera som en människa igen, eller att falla över kanten för livet självt. Samtidigt som sonen Jonas glider längre och längre bort ifrån honom.
Underbara älskade är en riktig känslofilm. Man slits hela tiden mellan att känna att allt kommer ordna sig till att nu är det kört. Michael Nyqvist är som vanligt grymt bra ? men det borde han ju vara eftersom han spelar i stort sett samma hafsiga, mumlande och desillusionerade karaktär som i "så som i himmelen". Även Anastasious Soulis känns som en upprepning av tidigare roller. Även fast det var sju år sedan han agerade i "Den bästa sommaren" spelar han nu återigen den tystlåtna, blyga och inåtvända pojken som till slut öppnar sig för den söta flickan. Den söta flickan spelas av Moa Gammel och agerar som pricken över i:et i filmen som den frisläppta fånga dagen-tjejen Helena.
Det här är ingen film att se med grabbarna eller dagen efter. Filmen som helhet var gripande. Inte många kommentarer fälldes under filmens gång. Jag satt som klistrad får jag nog erkänna. Skulle kunna sammanfatta den med ett ord: Vacker.
Miljön, fotot, personerna, storyn ... ja till och med rucklet som den vackra Helena bodde i var vackert. På sitt sätt.
Handlingen i korta drag: Familjefadern Lars (Michael Nyqvist) förlorar sin fru och sin yngste son i en bilolycka. Han körde själv bilen och klandrar sig själv för det som hänt. Så han tar med sin andra son Jonas och flyttar under sommaren ut till sommarstället ute i skärgården. För att komma bort och försöka läkas som människa. Väl vid sommarstället pågår en ständig kamp för Lars mellan att börja fungera som en människa igen, eller att falla över kanten för livet självt. Samtidigt som sonen Jonas glider längre och längre bort ifrån honom.
Underbara älskade är en riktig känslofilm. Man slits hela tiden mellan att känna att allt kommer ordna sig till att nu är det kört. Michael Nyqvist är som vanligt grymt bra ? men det borde han ju vara eftersom han spelar i stort sett samma hafsiga, mumlande och desillusionerade karaktär som i "så som i himmelen". Även Anastasious Soulis känns som en upprepning av tidigare roller. Även fast det var sju år sedan han agerade i "Den bästa sommaren" spelar han nu återigen den tystlåtna, blyga och inåtvända pojken som till slut öppnar sig för den söta flickan. Den söta flickan spelas av Moa Gammel och agerar som pricken över i:et i filmen som den frisläppta fånga dagen-tjejen Helena.
Det här är ingen film att se med grabbarna eller dagen efter. Filmen som helhet var gripande. Inte många kommentarer fälldes under filmens gång. Jag satt som klistrad får jag nog erkänna. Skulle kunna sammanfatta den med ett ord: Vacker.
Miljön, fotot, personerna, storyn ... ja till och med rucklet som den vackra Helena bodde i var vackert. På sitt sätt.
The Holiday
När Ida får bestämma i videobutiken blir det i stort sett uteslutande romantiska komedier i filmsoffan. Så även i lördags när det var dags för ?The Holiday?. Och även om romatiska komedier inte är min favoritgenre så tyckte jag faktiskt på förhand att den verkade bra. Jag menar är Jack Black med i en film känns det nästan brottsligt att inte se den.
Handlingen i korta drag: En tjej från los Angeles byter genom en webbsida bostad med en tjej från Englands landsbygd under två veckor, ett rent impulsdrag från båda sidor. De vill båda komma bort från män ett tag och ser detta som ett sällsynt bra tillfälle. Väl framme blir det givetvis inte som de tänkt sig?
Som de flesta romantiska komedier är det en hopplöst förutsägbar historia med ett sagoslut. Det som skiljer den från andra i sin genre är att det är två historier sammanvävd till en, vilket gör den intressantare och mer medryckande faktiskt. Även de rappa klippen och sekvenshoppen gör den skapar ett sötrre intresse än vanligt. Och den stora faktorn som gör filmen bra är givetvis skådespelarna. För när gjorde Jack Black, Kate Winslet, Jude Law eller Cameron Diaz en dålig filminsats senast??
Även om Freddie Prinze Jr har gjort mig sanslöst trött på alla romantiska komedier är det något skönt lättsamt över dem. Det är skönt en bakfylledag att vila ögonen på något okomplicerat, och i det läget är den här filmen absolut något att rekommendera.
Handlingen i korta drag: En tjej från los Angeles byter genom en webbsida bostad med en tjej från Englands landsbygd under två veckor, ett rent impulsdrag från båda sidor. De vill båda komma bort från män ett tag och ser detta som ett sällsynt bra tillfälle. Väl framme blir det givetvis inte som de tänkt sig?
Som de flesta romantiska komedier är det en hopplöst förutsägbar historia med ett sagoslut. Det som skiljer den från andra i sin genre är att det är två historier sammanvävd till en, vilket gör den intressantare och mer medryckande faktiskt. Även de rappa klippen och sekvenshoppen gör den skapar ett sötrre intresse än vanligt. Och den stora faktorn som gör filmen bra är givetvis skådespelarna. För när gjorde Jack Black, Kate Winslet, Jude Law eller Cameron Diaz en dålig filminsats senast??
Även om Freddie Prinze Jr har gjort mig sanslöst trött på alla romantiska komedier är det något skönt lättsamt över dem. Det är skönt en bakfylledag att vila ögonen på något okomplicerat, och i det läget är den här filmen absolut något att rekommendera.
Allt om min buske
Såg den svenska filmen "Allt om min buske" en kväll. Med Ola Rapace i en av huvudrollerna och den grymme David Dencick (Lasermannen) kan det väl inte bli fel, måste säga att jag blev överraskad - filmen var inte riktigt som jag trodde. Jag väntade mig nog en folklig, lite pinsam svensk komedigladrulle. Men filmen visade sig vara en sorts utflippad "hälsokällan i bergslagen"-reklamfilm. Den både börjad eoch slutade lite segt och jag fick stundtals svårt att fatta vad den egentliga handlingen och meningen var med filmen, ja meningen med filmen har jag ännu inte lyckats klura ut.
Handlingen i korta drag: En välbärgad ung familj flyttar till ett fint villaområde, till grannar får de två systrar som lägger ner sin själ i att sköta sin gigantiska trädgård till perfektionism. Systrarna har också en bror som bor i ett träd i skogen och tuggar svamp om dagarna, han sköter också guidade turer runt deras exklusiva trädgård. Frun och dottern i den nyinflyttade familjen börjar umgås allt mer med de båda flummiga hippie-systrarna. Något som mannen i huset inte gillar. När han dessutom får reda på att en av systrarna föredrar kvinnor blir han allt mer besatt av att få bort sin fru från grannarna. Mer än så ska inte avslöjas...
Ja hur ska man sammanfatta filmen... Oväntad. Det är ett passande ord. Det blir mycket skratt men inte alltid åt filmens annorlunda dialog, utan ofta även åt filmen i sin helhet. En film som jag fortfarande försöker bestämma mig för om den var bra eller dålig...
Handlingen i korta drag: En välbärgad ung familj flyttar till ett fint villaområde, till grannar får de två systrar som lägger ner sin själ i att sköta sin gigantiska trädgård till perfektionism. Systrarna har också en bror som bor i ett träd i skogen och tuggar svamp om dagarna, han sköter också guidade turer runt deras exklusiva trädgård. Frun och dottern i den nyinflyttade familjen börjar umgås allt mer med de båda flummiga hippie-systrarna. Något som mannen i huset inte gillar. När han dessutom får reda på att en av systrarna föredrar kvinnor blir han allt mer besatt av att få bort sin fru från grannarna. Mer än så ska inte avslöjas...
Ja hur ska man sammanfatta filmen... Oväntad. Det är ett passande ord. Det blir mycket skratt men inte alltid åt filmens annorlunda dialog, utan ofta även åt filmen i sin helhet. En film som jag fortfarande försöker bestämma mig för om den var bra eller dålig...
