Lilleskil

2003 kom den här rullen ut. Den försvann obemärkt förbi åtminstone mina ögon och det visade sig ha en ganska enkel förklaring. Den var helt enkelt en ren B-film.

Handlingen i korta drag: Steven och hans flickvän lever lyckliga tillsammans om det inte vore för att han undanhåller något för henne, något som hon okcså känner på sig. Hon har aldrig träffat Stevens familj, men när hon en dag blir gravid så är det väl kanske ändå dags för Steven att avslöja sin hemlighet. Alla i hans familj är dvärgar. Utom han.

Ett ganska schysst upplägg som man trodde skulle vara ganska kul. Och det står ju komedi på omslaget till filmen. Men det här visade sig mer handla om småväxtas roll i samhället och är mer en dramafilm än en komedi. Matthew McConaughey, Kate Beckinsale, Patricia Arquette och Gary Oldman är ju bra namn i rollistan men detta känns faktiskt som en sån där film de gjorde bara för att få kulorna att rulla. Och visst är det bra att lyfta upp småväxtas liv med svårigheter och livet i största allmänhet när man är knappt 150 cm lång. Men då borde man gjort det på ett seriösare sätt och inte som en taskig b-film som sägs vara en komedi men bara blev ett konstigt drama.

  Tiptoes

I lördags gjorde jag något så ovanligt som att, efter en lång och tröttsam bilfärd, samla vuxenpoäng och se 'sommarkrysset' på tv4. Jag fick en bra överraskning när Poodles och Peter Stormare (!) rev av en riktigt skön rocklåt på scen. Däremot fattade jag inte vad tusan Kicki Danielson gjorde där... Och varför i helvete hon sjöng 'Bra vibrationer'. Jag är sjukt trött på Kicki Danielsson... Hon är säkert en trevlig och käck kvinna privat, men artistmässigt måste det väl vara en rejäl flopp när man får uppträda i ett stort underhållningsprogram och väljer att sjunga en låt som man hade en hit med för över tjugo år sedan. Det är så tråkigt och dumt så jag.... ja jag vet inte.

Då har den tredje semesterveckan börjat och hittills har den varit lugn och beskedlig eller vad det heter. Semestern har hittills varit enormt skön, som en semester ska vara. Har också upptäckt ett märkligt mönster med den, jag tenderar att fara iväg åt olika väderstreck. Jag började med Dalarna norrut till Rättvik med lite sol, bad och fiske och en skopa riktigt gott käk som vanligt där uppe. Sedan bara det av söderut till Skåne och så långt ner man kan komma i vårt avlånga land; Smygehuk. Där vart det också sol, bad men inget fiske. Lite småturer till bland annat Ystad, Trelleborg och Foteviken blev det dock. Lite 'sitesajing' i landskapet. Nu är man hemma ett par dagar och tar det lugnt men i övermorgon bär det av igen. Då blir det österut till den kungliga huvudstaden för några hotellnätter med ännu mer 'sitesajing', blir väl kanske skansen (gillar lemurerna...) och göra stan lite. Får se. Så nu känner man ju nästan ett undermedvetet tvång att ta sig iväg västerut också... och visst inte mig emot. Jag kan lätt ta några dagar i smögen eller götet... får se hur det blir. För en semester är ju ingen semester med en massa planer hit och dit. Det får bli som det blir... Lite saknar man nog att åka till utlandet och lapa sol och dricka bärs - men på nåt sätt känns det bra att utforska det egna landet också.

Enda molnet på himlen, förutom alla riktiga moln, är en visdomstand som jävlas. Men det är inget inte en rejäl wirrepinne tar hand om.

Ikväll ska det ses på film igen. "Säg att du älskar mig" heter den, tydligen en svensk film som fått mycket bra kritik av olika blaskor. Återkommer med recension.

Lev väl!

Det regnar och regnar på semestern så tre filmer blev hyrda igår. En av dem var Shortbus - en film jag itne visste ett jota om. Men efter att ha kollat omslaget insåg jag att det handlade mycket om sex, sex, och kärlek.

Handlingen i korta drag: Homoparet James och Jamie uppsöker en samlevnadsrådgivare (Sexterapeut) för att åtgärda sprickor i sitt förhållande. Det hela slutar med att sexterapeuten själv bryter ihop och erkänner för James och Jamie att hon aldrig fått en orgasm. Med detta sagt drar de med sin terapeut till en bohemisk och skruvad underground-klubb i sexfetischernas New York. Klubbens namn är Shortbus - En plats där allt är tillåtet.

Shortbus visade sig vara en film med riktiga sexscener, och när den första förvåningen över detta lagt sig försökte jag hitta nån handling i filmen. Och det fanns det visst, även om handlingen i sig kändes som en ursäkt för regissörens vilja att visa sexscener och frigöra sitt konstnärliga sinne. För det är väl ungefär så här långt man kan gå innan filmen får flyttas till porr-hyllan i videoaffären. Filmen skulle säkert vara konstnärlig och vacker i flera hänseenden, och visst... den har fått mycket bra kritik från flera håll. Men personligen fattar jag inte det konstnärliga och nej jag är inte homofob. Men jag kan omöjligen tycka att en film innehållande en bögtrekant utan censur är bra.

  Shortbus

Första dagen på semestern. Gick upp som om jag skulle jobba nästan ändå. Strax efter sju var jag uppe, gav katten mat, läste tidningen och kollade lite nyheter på nätet. Igår sov jag mer än jag förmodligen gjort under ett och samma dygn än jag gjort på riktigt länge. Kom ju i och för sig inte i säng förrän runt fyratiden på söndag morgon.. men att sova fram till ett var det nog flera år sedan jag gjorde, plus en tupplur på eftermiddagen. Så det tog jag igen idag alltså genom att kuta upp tidigt. Jag är en oerhört rastlös själ och trivs som bäst när jag är sysselsatt med någonting... det var väl egentligen så den här bloggen kom till från första början. Det blir som ett litet projekt...

... ett annat projekt jag pysslar med är att jag samlar material för att skriva en bok om rastlöshet. Tänkt som en coffeettable-bok med tips på vad man kan hitta på en helt vanlig dag, men med kass inspiration och kreativitet. Då ska man bara kunna slå upp en sida i boken och få en idé om vad man kan göra. Så den kan jag ju pyssla med nu unde min första semestervecka. Sen blir det lite fiske är det tänkt, lite tennis (om banorna torkar upp) och så ut till Tidan en eller två dagar. Ska hjälpa mor med att gå igenom en massa gamla prylar som ska slängas. Och så ska det göras en ordentlig genomgång med bilen... tvättas in och utvändigt, vaxas m m. Så jag har ju en del att göra ändå fram till lördag... då ska vi iväg på lite roadtrip. Rättvik och Smygehuk är etapperna.

I mitt förra inlägg skrev jag ju om Filip och Fredriks sommarprorgam i P1. Som du säkert förstått gillade jag vad de båda herrarna sa, men också vad de spelade. Särskilt två låtar som jag visserligen hört förut men totalt glömt bort. Counting Crows  "a long december" och Simon & Garfunkels "a heart in New York". Se till att lyssna på dem om du inte redan gjort det - jäkligt kraftiga låtar!

Förresten så är Art Garfunkel på den här bilden kusligt lik Robert Gustafsson....

Lyssnade på sommarprat på P1 med Filip Hamma roch Fredrik Wikingsson tidigare idag. Jag kan inte motstå att förundras över grabbarna. Många gånger har jag suttit och svurit åt dem i soffan och tyckt att de är värdelösa mediahoror. Något de säkert skulle hålla med fullständigt om. För det är typiskt dem på nåt sätt.
Men de båda herrarna är givetvis genier. De är resultatet av någon av de största personliga PR-kampanjerna som funnits i Sverige på många år. Starten var trög, när Fredrik försökte göra sig känd som någon sorts travreporter... och de båda herrarna dök upp som några slags förtappade prao-liknande sidekicks i Christer Ulfbåges OS-studio 'Hello Sydney' (en studio-show helt till christers egen ära). Men efter att ha retat upp präster, gjort Robinson-Emma till nazist och tagit folk på ballen i succén "Ursäkta röran..." så kom deras stora break. Och det var åtminstone efter detta som jag fick upp ögonen för dem. Programserien gjordes väl troligen enbart för att 'röra om i grytan' som det så vackert heter. Vilket också lyckades. Röran (=Sverige) älskade eller hatade de kaxiga småstadsgrabbarna och resten är som det heter historia.

Personligen älskar jag det Filip och Fredrik gör. Vad de än gör. I dagens sommarprat hyllade de världspolisen USA på ett sätt som jag aldrig hört det framställas förut. De menar på att ingen är perfekt, och precis så är det ju med de båda herrarna också. Jag står inte alls bakom deras agerande framför kameran jämt (och håller inte med dem i deras älska usa-paroll). De beter sig som idioter emellanåt. Super sig fulla på Cook Islands och kastar champagneflaskor i det kristallklara vattnet och kallar det reseprogram. Lurar en person fullkomligt så hon framställs som nazist och görs till åtlöje inför hela svenska folket.
Men så kommer stunderna när de fullkomligt gottgör allt det onda. De letar upp sköna människor från hela norden och lyfter fram dem framför kameran som de människor de är och gör det till något vackert, de gör tv som det aldrig gjorts förut med helt unika programidéer. Eller nämn en annan svensk tv-personlighet som skulle lyckas med konststycket att, eller för den del ge sig in i situationen att, på sant jackassmanér få gasen att hänga sig och krascha rakt in i supermodellen Fabio med en cross. Eller frivilligt reta upp mannen som bränner sitt eget skinn i 'Dödligt vapen'.

Jag träffade Filip en gång, precis när den första 'ursäkta röran...' sänts och duon började få uppmärksamhet. Han var inte alls den där roliga killen man sett på tv, då tyckte jag snarare att han var en mediekåt kaxig jävel som verkade tro att han fattade precis hur media fungerade. Det var först efter ett par år jag insåg att det var jag som var för snabb att döma, och att han faktiskt hade belägg för hela kaxigheten. Och när han sket i brallan (jo jag tror faktiskt han gjorde det på riktigt) i 'grattis världens' gnujakt i safari-programmet för att han hörde ett ljud i buskarna. Då hade det inte spelat någon roll om han så hade slagit mig på käften den där gången. För sedan det ögonblicket har jag aldrig kunnat tycka illa om vare sig Filip eller Fredrik. det är nog tamejfan bland de roligaste tv-ögonblicken jag någonsin fått uppleva. Det och när en viss Hans-Åke Andersson läser upp en annorlunda Bamsesaga i Stockholm lives comedybar. Men det tar vi en annan gång.