Snäll-Schulman
Jag brukar försöka följa mycket av det som skrivs av och om Alexander Schulman, det händer grejer runt honom helt enklet och ibland är det svårare att undvika att få reda på vad som sägs än att låta bli. Och jag håller absolut inte alltid med honom. Han har åsikter som hör hemma på en mörk plats, men också åsikter som jag till fullo stödjer honom i.
Men är det bara jag som tycker att han på senare tid blivit.... snäll. Han hackar inte på allt och alla längre, han berömme rfolk och säger att han gillar att Åsa Linderborg blivit ny kulturchef på aftonbladet. Det var annat än för några månader sedan när han spydde galla över en annan aftonbladetmedarbetare - vilket antagligen var en av orsakerna att hans blogg stängdes ner.
Antingen genomgår han någon sorts livsförändring och bejakar sin mysiga och snälla sida, eller så har han fått en knäpp på näsan av någon han lyssnar på mer än sina chefer. Sin mamma? sin fru? Något har hänt i alla fall. Och visst det är väl bra att han inte hackar ner folk lika ofta längre, men det är en så total förändring så att jag blir misstänksam, och lite saknar jag hans stundtals träffsäkra förlöjliganden - även om jag inte är en av dem som krävde blodutgutelse på hans blogg när det begav sig. Det är konstigt. Jag läste till exempel hans tre första i sin inne-lista (jag läser inte mer eftersom jag som bekant vägrar betala aftonbladets plus-pengar). Där hinner han tala om att han är stolt över den svenska polisen, hur han är imponerad över Lasse Brandeby och som jag sa tidigare 'gillar' aftonbladets nya kulturchef. Nä det är nåt skumt i görningen här...
Men är det bara jag som tycker att han på senare tid blivit.... snäll. Han hackar inte på allt och alla längre, han berömme rfolk och säger att han gillar att Åsa Linderborg blivit ny kulturchef på aftonbladet. Det var annat än för några månader sedan när han spydde galla över en annan aftonbladetmedarbetare - vilket antagligen var en av orsakerna att hans blogg stängdes ner.
Antingen genomgår han någon sorts livsförändring och bejakar sin mysiga och snälla sida, eller så har han fått en knäpp på näsan av någon han lyssnar på mer än sina chefer. Sin mamma? sin fru? Något har hänt i alla fall. Och visst det är väl bra att han inte hackar ner folk lika ofta längre, men det är en så total förändring så att jag blir misstänksam, och lite saknar jag hans stundtals träffsäkra förlöjliganden - även om jag inte är en av dem som krävde blodutgutelse på hans blogg när det begav sig. Det är konstigt. Jag läste till exempel hans tre första i sin inne-lista (jag läser inte mer eftersom jag som bekant vägrar betala aftonbladets plus-pengar). Där hinner han tala om att han är stolt över den svenska polisen, hur han är imponerad över Lasse Brandeby och som jag sa tidigare 'gillar' aftonbladets nya kulturchef. Nä det är nåt skumt i görningen här...
Solklart
Jag håller med, det borde vara åtalbart om man har så dålig musiksmak...
Mitt nya favoritlag...?
Jag håller inte på något lag i Premier League, men efter en sån här present kanske man får ta sig en tankeställare...
Tack Benny!
Tack Benny!
???
Konstiga saker händer runt om i världen. Vad händer på den här bilden egentligen? Var togs den? Vad är storyn? Varför ser mannen i bakgrunden ut som en av Darth Vaders soldater i Star Wars?
Sverige - Brasilien 0-1
Ja det blev förlust igår på Emirates, men en knapp sådan. Och det avgjordes efter en tavla av självaste Rami Shaaban - synd för jag håller honom högre än Isaksson. Åtminstone till igår, inte på grund av Ramis tavla som avgjorde matchen, utan för att Isaksson spelade grymt bra. Faktiskt. Han räddade friläge, plockade bollar i luftrummet och vid ett tillfälle hade han faktiskt ett riktigt bra uppspel med fötterna. Hans spel med fötterna har ju annars varit under alla kritik om du frågar mig. Men igår stämde det.
Sebastian Larsson har jag ju inte gjort någon hemlighet av att jag gillar, och igår visade han att han är ett namn för EM-truppen. Absolut. Och så Anders Svensson - vilken vägvisare, han var bäst igår. Hans andreman Kim Källström var också bra. Men varför lyckas inte Rosenberg i landslaget? det är synd... hans avslut på friläget igår var ju ett grovt tjänstefel. Fredrik Stoor då, han klarade sig bra men inget mer. Ganska anonym insats. Majstorovic var bättre än på ett par matcher i landslaget, bra det.
I övrigt var det en hyfsad match att se på tycker jag. Kul att se en yngre generation brassar som antagligen blir riktigt stora flera av dem. Anderson var riktigt kul att se, han sparar inte på något utan kör på bara. Diego trodde jag faktiskt skulle avgöra, han var ett orosmoment flera gånger, men Taco-Svensson stoppade honom också effektivt.
Sebastian Larsson har jag ju inte gjort någon hemlighet av att jag gillar, och igår visade han att han är ett namn för EM-truppen. Absolut. Och så Anders Svensson - vilken vägvisare, han var bäst igår. Hans andreman Kim Källström var också bra. Men varför lyckas inte Rosenberg i landslaget? det är synd... hans avslut på friläget igår var ju ett grovt tjänstefel. Fredrik Stoor då, han klarade sig bra men inget mer. Ganska anonym insats. Majstorovic var bättre än på ett par matcher i landslaget, bra det.
I övrigt var det en hyfsad match att se på tycker jag. Kul att se en yngre generation brassar som antagligen blir riktigt stora flera av dem. Anderson var riktigt kul att se, han sparar inte på något utan kör på bara. Diego trodde jag faktiskt skulle avgöra, han var ett orosmoment flera gånger, men Taco-Svensson stoppade honom också effektivt.
Dagens citat
"Jag har samma förhållande till landslagsträningar som till mitt ansikte. Det är inte mycket att titta på, men det är vad man har."
- Simon Bank, krönikör Sportbladet.
Ha ha... En kul prick den där Simon.
- Simon Bank, krönikör Sportbladet.
Ha ha... En kul prick den där Simon.
Landskamp
Ikväll är det alltså dags för Sverige - Brasilien, matchen jag tänkt bojkotta i ren protest mot att den inte spelas i Sverige. Men jag lär nog se den ändå, det är ju ändå Brasilien. Det lär bli en rätt bra match och med en del intressanta saker i svenska startelvan. Sebastian Larsson petar Chippen på högerkanten - trots Chippens "succé" i Laliga. Inte mig emot visserligen, jag gilar Larsson och tror han kan bli grymt bra där ute. Sen har vi Mikael Nilsson som vänsterback eftersom Edman är skadad och missar till och med EM. Som högerback finns Fredrik Stoor och i mitten Majstorovic/Mellberg. Just backlinjen är lite svajig inför EM.... där har Lagerbäck/Andersson att bita i. Till och med Mellberg är ju ett osäkert kort numera, efter hans bänknötande i Juve.
Ja ja, vi får se hur det går. Jag hoppas det blir en bra match i alla fall.
Ja ja, vi får se hur det går. Jag hoppas det blir en bra match i alla fall.
Eric Gadd
Under helgen kom det upp en diskussion om Eric Gadd. Soulartisten som har varit en del av svenskt musikliv i över 20 år nu. Men... vad har han gjort egentligen? Han är en sån där som bara flyter med och gör sin grej utan att märkas skitmycket utan bara 'finns'. För min del så kan han lika gärna sälja badshorts på Dressmann för jag har aldrig varit mycket för honom. Hans senaste singel '200 tusen' är ju ett stort slag under bältet. Vilken skitlåt det är.
I alla fall så fick resonemanget mig att fundera över vad han gjort. Jag kom fram till att han inte gjort något anmärkningsvärt. Men han flyter med i musiksverige, får ett uppträdande i Bingolotto nån gång, medverkar lite här och där. Men ärligt talat vet jag inte en enda person som skulle köpa en skiva med honom. Det är skumt. Hela Eric Gadd-grejen är skum. Jag har aldrig sett eller hört något om några riktiga Eric Gadd-fans. Frågan är om de ens finns.
Och här kommer en fråga: Har Eric Gadd någonsin egentligen slagit igenom? Jag vet inte ens om han befinner sig i musiksveriges bakgrund eller front. Han bara finns där. Skumt.
I alla fall så fick resonemanget mig att fundera över vad han gjort. Jag kom fram till att han inte gjort något anmärkningsvärt. Men han flyter med i musiksverige, får ett uppträdande i Bingolotto nån gång, medverkar lite här och där. Men ärligt talat vet jag inte en enda person som skulle köpa en skiva med honom. Det är skumt. Hela Eric Gadd-grejen är skum. Jag har aldrig sett eller hört något om några riktiga Eric Gadd-fans. Frågan är om de ens finns.
Och här kommer en fråga: Har Eric Gadd någonsin egentligen slagit igenom? Jag vet inte ens om han befinner sig i musiksveriges bakgrund eller front. Han bara finns där. Skumt.
Bra och Anus
Bra 1: Filip och Fredrik - säga vad man vill men konceptet de hittat och utövar är lika enkelt som genialiskt.
Bra 2: Påskmat - mmmmmm...
Bra 3: Guitarhero!
Anus 1: Foppas skador - lägg av med hockeyn nu Foppa.
Anus 2: Snö - varför kom inte pudret för tre månader sedan? nu ska det ju vara vår.
Anus 3: Modebloggar - hur många finns det egentligen? finns det verkligen utbud och läsare till alla...?
Bra 2: Påskmat - mmmmmm...
Bra 3: Guitarhero!
Anus 1: Foppas skador - lägg av med hockeyn nu Foppa.
Anus 2: Snö - varför kom inte pudret för tre månader sedan? nu ska det ju vara vår.
Anus 3: Modebloggar - hur många finns det egentligen? finns det verkligen utbud och läsare till alla...?
Bondfilm 4: Thunderball (1965)
Påskledighet och lite tid över, med andra ord ett bra läge för Bondfilm. Nummer fyra i ordningen.
Handlingen i korta drag: James Bond beordras till Bahamas sedan terroristgrupen Spectre lyckats stjäla ett plan med två atombomber. Nu hotar de spränga bomberna och döda hundratusentals människor om de inte får loss 100 miljoner dollar. Alla 00-agenter kallas in på det här stora uppdraget, och Bond själv får alltså åka till Bahamas. Snart upptäcker han att det också är där som bomberna finns. För att få utvärdefull information måste han få över den vackara Domino på sin sida, älskarinna till Spectres andreman Largo.
Thunderball har fler undervattensscener än någon annan Bondfilm, och det gör de lite svårt att hänga med emellanåt. Det kan gå lång tid utan dialog och då gäller det att förstå vad som sker underytan och vem som är vem osv. Men undervattensslaget i slutet är rätt speciellt och unikt på film. Något som också blir rörigt är Bondbrudarna som är ganska lika varandra till utseendet - så pass lika så jag lyckades blanda ihop dem vid ett par tillfällen. Q får lämna labbet och gör entré på fältet. Men inga jättecoola Bondprylar får vi se, förutom i början då kanske där Bond flyr genom att ta på sig en raketryggsäck och flyger iväg... Mer komiskt än coolt dock. Annars var det här en Bond i raden som inte utmärker sig men är heller inte dålig. A regular cup of tea...
Handlingen i korta drag: James Bond beordras till Bahamas sedan terroristgrupen Spectre lyckats stjäla ett plan med två atombomber. Nu hotar de spränga bomberna och döda hundratusentals människor om de inte får loss 100 miljoner dollar. Alla 00-agenter kallas in på det här stora uppdraget, och Bond själv får alltså åka till Bahamas. Snart upptäcker han att det också är där som bomberna finns. För att få utvärdefull information måste han få över den vackara Domino på sin sida, älskarinna till Spectres andreman Largo.
Thunderball har fler undervattensscener än någon annan Bondfilm, och det gör de lite svårt att hänga med emellanåt. Det kan gå lång tid utan dialog och då gäller det att förstå vad som sker underytan och vem som är vem osv. Men undervattensslaget i slutet är rätt speciellt och unikt på film. Något som också blir rörigt är Bondbrudarna som är ganska lika varandra till utseendet - så pass lika så jag lyckades blanda ihop dem vid ett par tillfällen. Q får lämna labbet och gör entré på fältet. Men inga jättecoola Bondprylar får vi se, förutom i början då kanske där Bond flyr genom att ta på sig en raketryggsäck och flyger iväg... Mer komiskt än coolt dock. Annars var det här en Bond i raden som inte utmärker sig men är heller inte dålig. A regular cup of tea...
Tänk på det!
Jag har varit i Göteborg för lite påskfirande under helgen, det var trevligt och fint med guitarhero, snaps, öl, god mat bland andra grejer.Jag passade på att fota ingången till kyrkogården (tror den heter Stampens kyrkogård... en gissning, kan ha fel.). I alla fall så är det ett så skönt budskap över ingången. Kort och koncist. Tänk på döden.
Slutspelshockey
Ungefär vid den här perioden av elitseriesäsongen brukar mitt annars ganska svala intresse för issporten värmas upp rejält. Slutspel är kul. Det är hårt och tufft och vilja och fight överallt. Och stora starka hockeyspelare som skäller och slåss i ena stunden, och sitter och gråter i båset i andra. Alla ni som såg intervjun med Jörgen Jönsson efter skandalen i Frölundaborg förstår vad jag menar. Han var så förbannad att han inte visste var han skulle ta vägen, rösten sprack, han skakade av vrede och jag kan svära på att han för en millisekund övervägde att golva reportern som intervjuade honom. På bara några sekunder personifierade han allt vad slutspelet står för.
Jag ska inte ge er min syn på skandalen och huruvida det skulle återstått 3 eller 5 sekunder efter sista nedsläppet eller inte. Men jag blev både förbannad och förvånad när jag hörde vad Fröundas klubbchef sa efter matchen. Han fick chansen att kommentera den idiot som slängde in en flaska på isen och tvingade att avbryta matchen för omspolning i 15 minuter. Jag citerar; "Det är möjligt att han portas från matcherna framöver". Vaddå möjligt? ut med packet bara, ge honom åtminstone ett par års avstängning från hockeyarenor. Det borde vara en självklarhet. Men nej, vi säger åt honom att lova att aldrig göra om det och släpper in honom nästa match igen. Då får han skämmas. Jösses...
Såhär ser en komplett idiot ut.
Lek 2
Samma grej fast med andra färger... 
Lek
Satt och lekte lite med mönster nu och se vad som kom fram, blev lite lattjo faktiskt. 
Dagens bild
Jaha... kan någon ge mig en förklaring på vad det är frågan om är jag djupt tacksam ...
Ang. Stenhård och fåfäng
Okej okej Oskar, kanske inte ska bygga mitt ställningstagande kring skvaller. Och kanske framförallt inte från en kvällstidning. Jag borde vara mer objektiv. Så Eminem har kanske inte själv sagt att han ska forma sin figur inför comebacken, men jag tror fortfarande på att han är lika PR-prostituerad som alla andra artister.
Tyckte bara att det var kul om man liksom ser på hur många andra rappare ser ut - de ska gärna vara stora och kraftiga och respektingivande - då ska Eminem 'svarva till figuren' innan han visar sig offentligt. Men visst, allt bygger ju på skvaller.
Vill förresten understryka att jag inte har något emot att artister rättar in sig i ledet och säljer sig själva som råvaror. Det är ju liksom en del av grejen och musiken kan mycket väl vara jävligt bra för det. Men jag tycker det är kul när artister som har en attityd att de inte bryr sig om vad andra tycker och 'gör sin grej' helt pötsligt visar sig vara lika äkta som Britney Spears hår.
Tyckte bara att det var kul om man liksom ser på hur många andra rappare ser ut - de ska gärna vara stora och kraftiga och respektingivande - då ska Eminem 'svarva till figuren' innan han visar sig offentligt. Men visst, allt bygger ju på skvaller.
Vill förresten understryka att jag inte har något emot att artister rättar in sig i ledet och säljer sig själva som råvaror. Det är ju liksom en del av grejen och musiken kan mycket väl vara jävligt bra för det. Men jag tycker det är kul när artister som har en attityd att de inte bryr sig om vad andra tycker och 'gör sin grej' helt pötsligt visar sig vara lika äkta som Britney Spears hår.
Stenhård och fåfäng
Eminem har ju en stenhård rap-attityd om att skita i det mesta, ta droger och misshandla folk. Därör krockar det lite nu när han ska göra comeback och 'övervikten ska bort' inför detta. Hallå! det är inte Britney Spears vi snackar om. Hela hans attityd bleknade när jag läste det här, och det blev mer tydligt än nånsin att även han är hollywood-PR-prostituerad...
Nu var jag inne på min facebook, det var min fjärde inloggning i år tror jag. Jag hade åtskilliga noteringar och 23 invitations men ignorerade varenda en... kände att en nollställning var befogad. Men jag ska ge det en chans nu, en ärlig chans. Jag ska gå in på mina vänners sidor, se deras bilder, kommentera, besvara quiz osv. Så får vi se om jag blir biten igen. Annars luktar det utlogg för evigt...
Dimma
Känn lugnet med den här dim-bilden. Knäppt från min balkong i lördags natt faktiskt. En tid som kan vara dimmig i flera bemärkelser...
Min nya last
För flera år sen drack jag kaffe regelbundet, men inte så lång tid så jag kallade mig aldrig riktigt en kaffedrickare. Men efter ett tag tog min mage stryk, eller åtminstone inbillade jag mig det, så jag slutade med det. Tvärt. Jag höll upp helt i flera år, men började för ett år sen ungefär att smådricka lite igen. Ni vet när det var kalas och större tillställningar än en vanlig fika. Sen började jag dricka kaffe även när jag utövade 'vanlig fika'. Efter det spred sig kaffesuget och utvecklades till en mindre last och jag började dricka på jobbet när vi hade kundmöten. Som en rent social grej. Jag dricker numera även kaffe när jag är på besök hos någon och får frågan om jag är sugen på en kopp. Däremot har det nog bara hänt EN enda gång att jag bryggt kaffe till mig själv hemma. Det är det sista stora steget, som ännu inte kommit. Men det känns närmre än någonsin.
Från idag kan jag nog kalla mig kaffedrickare trots allt. Jag är nämligen själv på kontoret idag och gick och satte på kaffe i morse när jag kom hit. Det luktar ju så gott... Och nu sitter jag här med en kopp java i handen. Och njuter. Så nu är jag nog där. Jag är en kaffedrickare. En koffeinalkis.
När jag börjar fundera så sammanfaller faktiskt mitt förhöjda kaffedrickande mycket med tiden då jag slutade snusa för lite drygt ett år sen. En last tog alltså över en annan, även om det skedde i små steg. Det har sakteliga fått mig att inse att jag helt enkelt behöver en last i livet. Något som gör mig mindre duktig och tar ner mig på jorden. Så nu är jag en kaffedrickare.
Från idag kan jag nog kalla mig kaffedrickare trots allt. Jag är nämligen själv på kontoret idag och gick och satte på kaffe i morse när jag kom hit. Det luktar ju så gott... Och nu sitter jag här med en kopp java i handen. Och njuter. Så nu är jag nog där. Jag är en kaffedrickare. En koffeinalkis.
När jag börjar fundera så sammanfaller faktiskt mitt förhöjda kaffedrickande mycket med tiden då jag slutade snusa för lite drygt ett år sen. En last tog alltså över en annan, även om det skedde i små steg. Det har sakteliga fått mig att inse att jag helt enkelt behöver en last i livet. Något som gör mig mindre duktig och tar ner mig på jorden. Så nu är jag en kaffedrickare.
Tragiskt
Den 27-årige nygifte småbarnspappan som hittade livlös i närheten av Hötorget dog inte av 'gängmisshandel' som man tidigare befarat. Han hittades med svåra skallskador och även 'andra skador' och dog efter en halvtimme på sjukhuset. Det mesta pekar på att han helt enkelt varit full och vurpat omkull och haft en jäkla otur helt enkelt. Han ramlade och skadade sig på fel ställen på kroppen. Svårare än så behöver det inte vara.
Men såna vardagsöden får en att tänka efter ibland. Man har ju själv varit drängfull och slirat omkull på gatan nån gång. En olycka händer så lätt. Fan vilket tragiskt sätt att dö på.
Men såna vardagsöden får en att tänka efter ibland. Man har ju själv varit drängfull och slirat omkull på gatan nån gång. En olycka händer så lätt. Fan vilket tragiskt sätt att dö på.
100 höjdare
Ikväll kära vänner händer något kul. 100 höjdare har nämligen säsongspremiär! jag har inte följt något tv-program alls den senaste tiden. Det brukar jag heller inte göra. Men nu framöver kommer jag lätt följa 100 Höjdare och även Prison Break som kör igång den 31 mars. Jag har inte missat ett enda avsnitt av Prison Break sedan starten och det tänker jag inte göra förrän tv-serien går i graven. Så är det. Jag är såld.
Snö
För bövelen! ingen mer snö nu, jag vill ha vår. Men icke! i morse var det vittäckt igen, efter flera dagars vår. Nånting är sjukt med det här klimatet...
Snö är förresten en jävligt skön låt som Laleh gjorde till filmen 'Arn - Tempelriddaren'. Lyssna på den om ni inte gjort det, den är skön på ett meditativt sätt.
Snö är förresten en jävligt skön låt som Laleh gjorde till filmen 'Arn - Tempelriddaren'. Lyssna på den om ni inte gjort det, den är skön på ett meditativt sätt.
Film: License to wed
En romantisk komedi kan vara ett rätt så skönt och lättsamt avslut på en helg, så det fick det bli igår kväll. Tyvärr blev det ingen kanonfilm direkt...
Handlingen i korta drag: Under firandet av sina svärföräldrars 30-årsjubileum går Ben ner på knä och friar till sin flickvän Sadie. Sadie avslöjar i firandet att hon alltid drömt om att få gifta sig i kyrkan där hennes föräldrar gifte sig, med prästen Frank som vigselförrättare. Sagt och gjort, Ben och Sadie träffar Frank för att planera vigseln som ska komma ske redan om tre veckor. Men innan dess måste de genomgå Franks obligatoriska äktenskapstest för att se så de är redo coh rätt för varandra. Ett test som blir svårare än de nånsin kunnat ana för ett par som aldrig bråkat...
Okej, det här är lättsamt och på sina ställen småroligt, påminner rätt bra om 'Anger Management' med Adam Sandler, själva uppåbyggandet och händelseförloppet. Att det är förutsägbart är väl inget man ska klaga på, det är ju trots allt en romantisk komedi så då får man väl vänta sig det. Men som helhet är det en medioker film, Robin Williams är givetvis bra - men filmen kännns alldeles för lam för hans medverkande (Vi snackar ju killen som gjort filmer som 'Good Will Hunting' och 'Döda Poeters Sällskap'). Hela filmen hade något lamt filter över sig, det fanns inga riktiga höjdpunkter eller överraskningar som kan krydda till en film. Den bara passerade förbi i ett förbestämt tempo. Slutet höjer filmen lite men annars är den ingen film som man kommer ihåg om tio år, knappt om ett halvår.
Handlingen i korta drag: Under firandet av sina svärföräldrars 30-årsjubileum går Ben ner på knä och friar till sin flickvän Sadie. Sadie avslöjar i firandet att hon alltid drömt om att få gifta sig i kyrkan där hennes föräldrar gifte sig, med prästen Frank som vigselförrättare. Sagt och gjort, Ben och Sadie träffar Frank för att planera vigseln som ska komma ske redan om tre veckor. Men innan dess måste de genomgå Franks obligatoriska äktenskapstest för att se så de är redo coh rätt för varandra. Ett test som blir svårare än de nånsin kunnat ana för ett par som aldrig bråkat...
Okej, det här är lättsamt och på sina ställen småroligt, påminner rätt bra om 'Anger Management' med Adam Sandler, själva uppåbyggandet och händelseförloppet. Att det är förutsägbart är väl inget man ska klaga på, det är ju trots allt en romantisk komedi så då får man väl vänta sig det. Men som helhet är det en medioker film, Robin Williams är givetvis bra - men filmen kännns alldeles för lam för hans medverkande (Vi snackar ju killen som gjort filmer som 'Good Will Hunting' och 'Döda Poeters Sällskap'). Hela filmen hade något lamt filter över sig, det fanns inga riktiga höjdpunkter eller överraskningar som kan krydda till en film. Den bara passerade förbi i ett förbestämt tempo. Slutet höjer filmen lite men annars är den ingen film som man kommer ihåg om tio år, knappt om ett halvår.
Melodifestivalen
Charlotte Perrelli. Så heter vinnaren och den som får representera Sverige i Belgrad. Och nu är veckorna av schlager över för den här gången. Det är helt otroligt egentligen hur stort det är med den svenska schlagerfestivalen, att mer eller mindre varannan svensk sitter och ser den år efter år. Den svenska tävlingen är flera gånger större än den europeiska, den stora 'riktiga'. För oss svenskar alltså. Rätta mig om jag har fel men jag kan sätta min katt på att gårdagens svenska tittarsiffror lär vara högre än vad de blir när allting avgörs i Belgrad. Vi är landet schlager helt enkelt - och det känns faktiskt som att den svenska uttagningen är mer status än grande finale. Och nu kommer bidragen spelas till fördömelse på radiostationerna (Velvets 'Deja Vu' spelas som bara fän på P3). Låtar kommer remixas så de passar på klubbar, artisterna har fått ny publik och i stort sett varenda deltagare planerar väl ett albumsläpp den närmaste tiden, deltagarna dyker upp i tv-shower, får vara gästdomare i tv-program, någon kanske till och med får ett eget tv-program, eller en roll i en musikal. Det är så det är i landet schlager. Ska du bli ordentligt folklig i det här landet är ett deltagande i melodifestivalen ett måste.
Så hur var själva finalen igår då? Jo den var underbar självklart, svt gjorde det igen och skapade en känsla av vm-final i Globen. Kristian Luuk är helt lysande, jag kan inte komma på någon som ens kommer i närheten av hans klass i en direktsändning. Kul också att Nour El Refai fick till det till sist, hon har ju kritiserats hårt men igår var hon... kul. Efter Björn Gustafssons första framträdande igår tänkte jag skriva något i stil med att han gjorde en Zlatan (magnifik men svårt att leverera när det verkligen gäller), men han tog igen det i sitt andra framträdande. Han pallade trycket och levererade helt enkelt. Han är grym.
Vad gäller vinnaren kan jag inget säga, det är en mäktig låt, en låt som mycket väl kan vinna hela konkarongen, och med en artist som är ett fullfjädrat proffs. Personligen tyckte jag att Sibel var värd en plats högre upp och blev besviken på det svenska folket som inte gav henne en enda av Folkets röster. Men det var en befrielse och lättnad att se hur Christer Sjögren och Frida placerade sig på jumboplats - jag klarar inte av någon av dem. Nordman har varit en färgklick genom tävlingen och så även igår, BWO hade en bra låt men har för lite ödmjukhet och för mycket Alexander Bard i sig för att få min röst. Amy Diamond borde kanske befunnit sig högre upp också, hon hade faktiskt en skön liten låt som kändes lite 70-talspoppig. Och så Sanna Nielsen då, som deltog för femte året tydligen (jag kommer bara ihåg två gånger tidigare...) - en mäktig ballad, för mäktig för schlager. Linda 'Duracell' Bengtzing studsar och far omkring så igår trodde jag på allvar att hon skulle explodera.
Jaha. Nu var det slut för den här gången. Belgrad nästa.
Betyget för årets schlagercirkus med alla deltävlingar och grande finale kan inte bli annat än en femma. 
Bondfilm 3: Goldfinger (1964)
Mitt Bondmaraton fortsätter och nu var det dags för nummer tre i ordningen, fortfarande med Sean Connery som James Bond.
Handlingen i korta drag: James Bond stöter ihop med den stenrike Aurie Goldfinger under en vistelse i Miami, han hamnar i säng med Goldfingers 'väninna' Jill Masterson och blir nedslagen på sitt hotellrum. När han vaknar ligger Jill mördad i hans säng - med hela kroppen täckt av guldfärg. Han tar upp jakten på Goldfinger och följer honom till England, där han får reda på att storskurken har en större plan än han kunde vänta sig - Att spränga en radioaktiv bomb inne på USA's största guldreserv - Fort Knox.
Många hävdar att Goldfinger är den bästa Bondfilmen - men jag ser inte det som de i så fall ser. Den är helt okej men sticker inte ut alls mot de tidigare två. Och personligen håller jag nog 'From Russia with love' högre än den här. Noterbart är att James Bond här hinner med hela fyra kvinnor under filmens gång, men man slås också över hur han framstår mer som en desperat kåtbock än en brittisk gentleman. Sen är det kul med alla scener som, ju längre tid det går, blir mer och mer komiska än det säkerligen var tänkt när filmen gjordes. Som den hemske kinesen som dödar med sin hatt, eller när man sprutar nervgas över hela Fort Knox med omnejd och folket på marken faller ihop och dör exakt i samma stund som flygplanen passerar. Premiär för Q-labbet också - och den första riktiga extrautrustade Bondbilen, med bland annat katapultstol, utbytbara reg-skyltar och inbyggd radar.
Handlingen i korta drag: James Bond stöter ihop med den stenrike Aurie Goldfinger under en vistelse i Miami, han hamnar i säng med Goldfingers 'väninna' Jill Masterson och blir nedslagen på sitt hotellrum. När han vaknar ligger Jill mördad i hans säng - med hela kroppen täckt av guldfärg. Han tar upp jakten på Goldfinger och följer honom till England, där han får reda på att storskurken har en större plan än han kunde vänta sig - Att spränga en radioaktiv bomb inne på USA's största guldreserv - Fort Knox.
Många hävdar att Goldfinger är den bästa Bondfilmen - men jag ser inte det som de i så fall ser. Den är helt okej men sticker inte ut alls mot de tidigare två. Och personligen håller jag nog 'From Russia with love' högre än den här. Noterbart är att James Bond här hinner med hela fyra kvinnor under filmens gång, men man slås också över hur han framstår mer som en desperat kåtbock än en brittisk gentleman. Sen är det kul med alla scener som, ju längre tid det går, blir mer och mer komiska än det säkerligen var tänkt när filmen gjordes. Som den hemske kinesen som dödar med sin hatt, eller när man sprutar nervgas över hela Fort Knox med omnejd och folket på marken faller ihop och dör exakt i samma stund som flygplanen passerar. Premiär för Q-labbet också - och den första riktiga extrautrustade Bondbilen, med bland annat katapultstol, utbytbara reg-skyltar och inbyggd radar.
Film: Mr Woodcock
Var det inte lite tunt med komedier förra året på filmhyllorna? inga riktiga blivande klassiker som Dum&Dummare eller American Pie, jag höll nästan på att säga att det var bättre förr... men hur som helst, nu var det dags för en av de som faktiskt kom ut förra året, Mr Woodcock.
Handlingen i korta drag: John Farley är en ung framgångsrik författare som återvänder till sin sömniga hemstad för att hälsa på sin mor och framförallt bli tilldelad stadens största pris - majskolvsnyckeln. Chocken blir stor när han får reda på att hans mor har skaffat sig en ny livspartner. Chocken blir fullständig när han ser vem mannen är - Mr Woodcock, Johns gamla idrottslärare och plågoande. John var nämligen en knubbis i skolåldern och fick utstå skit efter skit av Mr Woodcock. När det sen blir förlovning och tal om giftermål inser John att han måste stoppa förhållandet en gång för alla.
Erkänt bra skådespelare - eller vad sägs om Sean William Scott, Susan Sarandon och Billy Bob Thornton, alla bra skådespelare som jag inte fattar vad de gör i filmen. För de gör alla en halvdan insats i en halvdan film. Filmen är ungefär lika sömnig som John Farleys hemstad och hade kanske två, på sin höjd tre, tillfällen som var riktigt roliga (därav tvåan i betyg, annars hade det blivit en etta). Men där emellan var det alltför förutsägbart och oengagerande. Ett litet plus för en rätt genomtänkt handling får den dock. Men en typisk sån där film som bara passerar förbi utan notis.
Handlingen i korta drag: John Farley är en ung framgångsrik författare som återvänder till sin sömniga hemstad för att hälsa på sin mor och framförallt bli tilldelad stadens största pris - majskolvsnyckeln. Chocken blir stor när han får reda på att hans mor har skaffat sig en ny livspartner. Chocken blir fullständig när han ser vem mannen är - Mr Woodcock, Johns gamla idrottslärare och plågoande. John var nämligen en knubbis i skolåldern och fick utstå skit efter skit av Mr Woodcock. När det sen blir förlovning och tal om giftermål inser John att han måste stoppa förhållandet en gång för alla.
Erkänt bra skådespelare - eller vad sägs om Sean William Scott, Susan Sarandon och Billy Bob Thornton, alla bra skådespelare som jag inte fattar vad de gör i filmen. För de gör alla en halvdan insats i en halvdan film. Filmen är ungefär lika sömnig som John Farleys hemstad och hade kanske två, på sin höjd tre, tillfällen som var riktigt roliga (därav tvåan i betyg, annars hade det blivit en etta). Men där emellan var det alltför förutsägbart och oengagerande. Ett litet plus för en rätt genomtänkt handling får den dock. Men en typisk sån där film som bara passerar förbi utan notis.
Bandy
Jag har gjort till en vana att lyssna på radio på morgonen under min tiominuters promenad till jobbet. Och oftast tajmar jag in det så jag får sportnyheterna lagom till det.
Något som i sportnyheterna får oförtjänt mycket radiotid måste väl ändå vara bandy, den där sporten när 22 män åker skridskor och slår på en hårdgummiboll med träklubbor. För mig är bandy lika intressant som ridsport ungefär. Jag är tokig i nästan alla bollsporter, men bandy har jag aldrig fattat nöjet med eller tjusningen med. Och ska vi vara ärliga så är det ju bara sverige, finland och ryssland som har anammat sporten.
Men är svenska folket verkligen så intresserade av sporten att den ska få lika mycket utrymme i etern som ishockeyslutspelet? Jag fattar inte nyhetsvärderingen...
Något som i sportnyheterna får oförtjänt mycket radiotid måste väl ändå vara bandy, den där sporten när 22 män åker skridskor och slår på en hårdgummiboll med träklubbor. För mig är bandy lika intressant som ridsport ungefär. Jag är tokig i nästan alla bollsporter, men bandy har jag aldrig fattat nöjet med eller tjusningen med. Och ska vi vara ärliga så är det ju bara sverige, finland och ryssland som har anammat sporten.
Men är svenska folket verkligen så intresserade av sporten att den ska få lika mycket utrymme i etern som ishockeyslutspelet? Jag fattar inte nyhetsvärderingen...
Ang Sverige vs Brasilien
Jag har ju skrivit tidigare om fiaskot med verige-Brasilien-matchen som spelas till minne av VM-finalen för 50 år sedan i Sverige. Om hur man lägger en så stor jippomatch i England istället för Sverige. 250 biljetter var sålda länge, men nu har det tagit fart. Rejält. Så nu väntas det bli slutsålt på Emirates Stadium. Men fortfarande är jag starkt skeptisk och besviken till platsen de valt lägga matchen på.
Det förhandlas också om vem som ska sända matchen. Kanal5, tv3, tv4 och svt har redan tackat nej, så nu får vi comhem-kunder sätta hoppet till tv6...
Det förhandlas också om vem som ska sända matchen. Kanal5, tv3, tv4 och svt har redan tackat nej, så nu får vi comhem-kunder sätta hoppet till tv6...
Stafettland
Har nyss tagit lite nya imagebilder på våra nya kontorslokaler, tänkte dela med mig till er så ni ser var jag befinner mig om dagarna ...
Betyg
Eftersom jag ofta publicerar recensioner av filmer jag ser här så såg jag det som ett måste att skaffa egna betygssymboler, det behöver förresten inte bara gälla filmer, det kan vara något annat som jag känner för att betygssätta... en låt, en insats, en dag... ja ni fattar. Såhär ser symbolerna ut...
När Photoshoppandet går fel...
Helgens flippar och floppar
Flipp 1: Seger i träningsmatchen idag. 4-1 mot ett bonkarlag som kallar sig Björsäter.
Flipp 2: Kycklingfilé fylld med soltorkad tomat och filadelfiaost. Mumma.
Flipp 3: Köping. Så underbart.... men säsongsavslutning tyvärr.
Flopp 1: Indisk whiskey. Fy fan...
Flopp 2: Ett stort svidande sår på skinkan/höften.
Flopp 3: Tvätt-söndag.
PR-schlaget
Androla och framförallt CARola blev ju utan finalplats i melodifestivalen... en riktig skräll. Men är det inte rätt synd om Andreas Johnson? var det verkligen så här han tänkte sig duetten när de började planera förra året? på scenen delar de på uppmärksamheten, men utanför scenen är allt fokus på den präktiga pingstkvinnan. Andreas är en ren kuliss.
Det var så skönt när de inte gick vidare och man fick se Carolas självsäkra ansiktsuttryck bli som förbytt till... ja vaddå? hon såg ut som en förvirrad höna och började flacka med blicken, som om hon var åtta år och tappat bort sin mamma på ett köpcentrum. det resultatet hade hon inte räknat med...
Men Carola är ju alltid Carola. Såhär dagen efter kan vi konstatera att det blev Nordman och Sibel som gick vidare igår, inte Carola. Men vem får uppmärksamheten? ta en titt på dagens löpsedlar får ni se... Carola förlorade tävlingen, men hade egentligen aldrig någon konkurrens i PR-schlaget.
Det var så skönt när de inte gick vidare och man fick se Carolas självsäkra ansiktsuttryck bli som förbytt till... ja vaddå? hon såg ut som en förvirrad höna och började flacka med blicken, som om hon var åtta år och tappat bort sin mamma på ett köpcentrum. det resultatet hade hon inte räknat med...
Men Carola är ju alltid Carola. Såhär dagen efter kan vi konstatera att det blev Nordman och Sibel som gick vidare igår, inte Carola. Men vem får uppmärksamheten? ta en titt på dagens löpsedlar får ni se... Carola förlorade tävlingen, men hade egentligen aldrig någon konkurrens i PR-schlaget.
Film: No country for old men
Dags för storfilm. Den här filmen tog hem det i mångas i ögon absolut sörsta priset vid Oscarsgalan - Bästa film. Förväntningarna blir då med andra ord skyhöga...
Handlingen i korta drag: Jägaren Llewelyn är ute på jakt en dag och upptäcker av en ren slump ett gäng bilar mitt i öknen. Kring bilarna ligger flera lik och på en av bilarnas flak mängder av kokain. Llewelyn kommer också över en väska med två miljoner dollar i kontanter. Han ser sin stora chans och lägger pengarna i egen ficka, något som får honom att snabbt bli jagad av lokalpolisen, privatspanare och inte minst den kallblodige mördaren Chigurh.
Bröderna Coen är fantastiska filmskapare, det råder det ingen som helst tvekan om, och den här filmen placerar sig i samma filmminnesbank som filmer som Fargo, Reservoir Dogs och Pulp Fiction (de två sistnämnda är Tarantinos, jag vet). Miljöerna är fantastiska och det är en jäkligt snygg film som jag lätt ser framför mig som en blivande klassiker - en film man kommer ihåg länge. Det är ett släpande och segt tempo genom de dryga två timmarna, som kantas av en flummig dialog och en romantiserad komisk bild av hillbillies. Allt detta görs på ett underbart sätt och sällan har tystnaden i en film utnyttjats bättre. Javier Bardem är lysande som den kallblodige mördaren med 70-talsfrisyr. Men slutet blir filmen stora fall tillbaka, det gillade jag inte alls. Det kändes avhugget och man blir lämnad i soffan med en snopen min och allt för många frågor. Men som sagt; gillar du filmer som Reservoir Dogs och Fargo är den här ett måste.
Handlingen i korta drag: Jägaren Llewelyn är ute på jakt en dag och upptäcker av en ren slump ett gäng bilar mitt i öknen. Kring bilarna ligger flera lik och på en av bilarnas flak mängder av kokain. Llewelyn kommer också över en väska med två miljoner dollar i kontanter. Han ser sin stora chans och lägger pengarna i egen ficka, något som får honom att snabbt bli jagad av lokalpolisen, privatspanare och inte minst den kallblodige mördaren Chigurh.
Bröderna Coen är fantastiska filmskapare, det råder det ingen som helst tvekan om, och den här filmen placerar sig i samma filmminnesbank som filmer som Fargo, Reservoir Dogs och Pulp Fiction (de två sistnämnda är Tarantinos, jag vet). Miljöerna är fantastiska och det är en jäkligt snygg film som jag lätt ser framför mig som en blivande klassiker - en film man kommer ihåg länge. Det är ett släpande och segt tempo genom de dryga två timmarna, som kantas av en flummig dialog och en romantiserad komisk bild av hillbillies. Allt detta görs på ett underbart sätt och sällan har tystnaden i en film utnyttjats bättre. Javier Bardem är lysande som den kallblodige mördaren med 70-talsfrisyr. Men slutet blir filmen stora fall tillbaka, det gillade jag inte alls. Det kändes avhugget och man blir lämnad i soffan med en snopen min och allt för många frågor. Men som sagt; gillar du filmer som Reservoir Dogs och Fargo är den här ett måste.
Bakom lås och bom
Idag börjar Marion Jones avtjäna sitt 6 månaders fängelsestraff i ett fängelse i Texas, hon döms för att ha ljugit i rätten om att hon dopat sig under två års tid. Rätt åt henne, i fängelse hör hon hemma. Samtidigt joggade Sanna Kallur till vm-semifinalen i Valencia.
Snacka om paralell mellan ärlig och oärlig.
Snacka om paralell mellan ärlig och oärlig.
Bondfilm 2: From Russia with love (1963)
Andra Bondfilmen i ordningen, med det nördiga snyggfula svenska namnet 'Agent 007 med rätt att döda'. Något som för övrigt de flesta tidiga Bondfilmerna har gemensamt - de töntiga svenska översättningarna på titlarna. De låter med som Bamsehistorier än filmer om en engelsk underrättelseagent. Nåväl...
Handlingen i korta drag: Efter uppdraget på Jamaica ligger Bond lågt... tills han får uppdraget att fara till Istanbul i Turkiet för att försöka få tag i Lektor - en rysk chiffermaskin. För att få tag på den tvingas han göra upp med den topptränade SPECTRE-organisationen, en organisation som vill ta ut sin hämnd på Bond och MI6 för vad de gjorde mot deras medarbetare Dr No på Jamaica.
Filmens inledning är snygg, där filmtexterna svävar och leker över dansande kroppar. Med dagens teknik är det riktigt kul att se den topputrustade väska Bond får av Q - en väskornas svar på schweizerkniven med dolda knivar, ett hopfällbart gevär, ammunition och en låsanordning som löser ut en tårgaspatron om väskan öppnas på fel sätt. Som film är den minst lika bra som Dr No och Sean Connery kan nog inte agera dåligt om han ens försöker. Stereotyperna talar sitt övertydliga språk om vem som är god och vem som är god på det typiska humoristiska manéret som blivit något av ett signum i Bondfilmerna. Filmen har allt en riktigt Bondfilm ska ha, och mer därtill. Här finns det mesta, biljakter, båtjakt, en rätt avancerad helikopterjakt, en svekfull kärlekshistoria och miljöerna byts med ett hektiskt tempo. Ena stunden på zigenarfest i Turiket, minuten senare i en gondol i Venedig ...
Handlingen i korta drag: Efter uppdraget på Jamaica ligger Bond lågt... tills han får uppdraget att fara till Istanbul i Turkiet för att försöka få tag i Lektor - en rysk chiffermaskin. För att få tag på den tvingas han göra upp med den topptränade SPECTRE-organisationen, en organisation som vill ta ut sin hämnd på Bond och MI6 för vad de gjorde mot deras medarbetare Dr No på Jamaica.
Filmens inledning är snygg, där filmtexterna svävar och leker över dansande kroppar. Med dagens teknik är det riktigt kul att se den topputrustade väska Bond får av Q - en väskornas svar på schweizerkniven med dolda knivar, ett hopfällbart gevär, ammunition och en låsanordning som löser ut en tårgaspatron om väskan öppnas på fel sätt. Som film är den minst lika bra som Dr No och Sean Connery kan nog inte agera dåligt om han ens försöker. Stereotyperna talar sitt övertydliga språk om vem som är god och vem som är god på det typiska humoristiska manéret som blivit något av ett signum i Bondfilmerna. Filmen har allt en riktigt Bondfilm ska ha, och mer därtill. Här finns det mesta, biljakter, båtjakt, en rätt avancerad helikopterjakt, en svekfull kärlekshistoria och miljöerna byts med ett hektiskt tempo. Ena stunden på zigenarfest i Turiket, minuten senare i en gondol i Venedig ...
Telefonterrorister
Vad är det för puckon som, när de ringer fel, bara suckar till i luren och lägger på? Det är dagens irritationsmoment det. Alla kan vi ringa fel, men att bara slänga på luren är ohyfsat. Jävla parasiter. Det har hänt mig tre gånger på kontoret den här eftermiddagen. Eller en hasplade faktiskt ur sig 'oj fel!' innan han drämde på luren.
Nu tar jag helg och glömmer telefonterroristerna. Wirren ropar mitt namn...
Nu tar jag helg och glömmer telefonterroristerna. Wirren ropar mitt namn...
Drömmatchen som ingen är intresserad av
Den 26 mars spelar Sverige landskamp mot Brasilien. I fotboll alltså. Jo det är sant. Matchen spelas till minne av VM-finalen 1958 då Brasilien slog Sverige i finalen med 5-2 - svenska landslagets främsta placering i ett VM genom tiderna. Detta är med andra ord en jippomatch, men frågan är hur mycket jippo det blir eftersom ingen är intresserad av matchen. En stor anledning till det är att matchen ska spelas i... London. På Emirates Stadium. Det mest naturliga hade ju varit att låta matchen spelas i Sverige, men nu lyfts den bort från svensk mark och spelas alltså i England, anledningen är det svenska marsklimatet.
Så nu när svenska folket får chansen att se Ronaldinho, Kaká, Robinho och grabbarna möta våra svenska spelare så flyttas matchen långväga - och en match som ska fira sveriges största fotbollsframgång genom tiderna spelas inte i Sverige. Utan i England. Det är konstigt, förvirrande och hänsynslöst. I början av februari var knappt 250 biljetter sålda till matchen, det säger allt. 250 biljetter! visserligen hävdar bolaget som sköter försäljningen att det nu ska vara 25.000 biljetter sålda, men det är ännu inte bekräftat. Och inte ens 25.000 är mycket biljetter knappt tre veckor före avspark. På en arena som rymmer 60.000.
För oss som stannar i Sverige och inte vill betala för resa och uppehälle i London för att se en klassisk svensk match råder ovissa dagar. Det är nämligen ingen som köpt rättigheterna för tv-sändingen. Varken svt, kanal 5, kanal 9 eller tv4 är intresserade av att sända matchen. De enda som återstår i förhandlingarna är viasat - som i så fall lär få betala en rätt saftig summa för att sända matchen.
Matchen har inte ens spelats än, men jag är knappt intresserad längre.
Så nu när svenska folket får chansen att se Ronaldinho, Kaká, Robinho och grabbarna möta våra svenska spelare så flyttas matchen långväga - och en match som ska fira sveriges största fotbollsframgång genom tiderna spelas inte i Sverige. Utan i England. Det är konstigt, förvirrande och hänsynslöst. I början av februari var knappt 250 biljetter sålda till matchen, det säger allt. 250 biljetter! visserligen hävdar bolaget som sköter försäljningen att det nu ska vara 25.000 biljetter sålda, men det är ännu inte bekräftat. Och inte ens 25.000 är mycket biljetter knappt tre veckor före avspark. På en arena som rymmer 60.000.
För oss som stannar i Sverige och inte vill betala för resa och uppehälle i London för att se en klassisk svensk match råder ovissa dagar. Det är nämligen ingen som köpt rättigheterna för tv-sändingen. Varken svt, kanal 5, kanal 9 eller tv4 är intresserade av att sända matchen. De enda som återstår i förhandlingarna är viasat - som i så fall lär få betala en rätt saftig summa för att sända matchen.
Matchen har inte ens spelats än, men jag är knappt intresserad längre.
Inför körkortstest på åldringar!
Nu när våren börjar leta sig fram och det fina vädret lockar till utflykter märker man av allt fler som borstar av sin gamla pärla hemma i garaget och ger sig ut på vägarna. Tyvärr är det många av dessa som borde låta bilen stå. Åldringar som egentligen är för gamla för att köra bil är ett stort irritationsmoment i trafiken, och framförallt en stor säkerhetsrisk.
Jag säger inte att jag är den mest laglydiga trafikanten på vägarna, det är jag inte. Jag tillhör nog något slags medel av bilförare, om det finns något sånt. Jag kör kanske lite för ofta för fort, det kan jag medge, men de gånger jag gör det handlar det oftast inte om mer än kanske 10 kilometer över begränsningen. Detta gör mig troligen till en 'trafikbuse' i mångas ögon. Men är mina 10 kilometer för fort farligare än om jag puttrar fram 30 kilometer UNDER hastighetsbegränsningen? Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker det blir fler och fler som kör för sakta i trafiken, det blir inget naturligt flöde och skapar irritationer hos medtrafikanterna. För att inte tala om alla inbromsningar man får göra när man kommer i laglydiga 90 km/h runt en krök på en landsbygdsväg och får en Volvo 850 framför sig i 60 km/h. DET är en trafikfara. Bakom ratten sitter då nästan uteslutnade personer som passerat medelåldern med sinnen som kanske inte längre är vad de brukade vara.
Häromdagen när jag skulle gå till jobbet fick jag hoppa tillbaka på ett övergångsställe eftersom bilen som kom och saktade ned inte stannade, vilket jag trodde den skulle göra eftersom den körde så sakta. Och jag tyckte mig få ögonkontakt med bilföraren. Men när bilen svischade förbi en halvmeter framför mig såg jag en äldre kvinna med näsan mot vindrutan som fortfarande inte tagit notis om mig, hon var nog inte ens medveten om att där fanns ett övergångsställe. Hade jag inte varit alert i den situationen hade jag inte suttit och bloggat nu.
Det kan inte vara lätt att bli till åren och inse själv att det kanske är dags att lägga bilnycklarna på hyllan, men det är en nödvändighet. Trafiken har helt enkelt inte plats för personer som inte hänger med i pulsen eller har sina sinnen i trim. Men idag kör man tills man inte klarar av det längre. Men hur märker man att man inte klarar av det längre? man gör det garanterat inte genom att man inser själv att man inte hängde med i reaktionen när man nästan körde in i bilen framför. Nej, när man inser det beror det oftast på en incident, kanske en allvarlig olycka. DÅ förstår man allvaret.
Själv har jag ingen bättre lösning på detta trafikproblem än att man inför förarprov för personer över en viss ålder, kanske varannat år eller liknande. Hänger man inte med i trafiken har man inte där att göra. Så är det bara.
Jag säger inte att jag är den mest laglydiga trafikanten på vägarna, det är jag inte. Jag tillhör nog något slags medel av bilförare, om det finns något sånt. Jag kör kanske lite för ofta för fort, det kan jag medge, men de gånger jag gör det handlar det oftast inte om mer än kanske 10 kilometer över begränsningen. Detta gör mig troligen till en 'trafikbuse' i mångas ögon. Men är mina 10 kilometer för fort farligare än om jag puttrar fram 30 kilometer UNDER hastighetsbegränsningen? Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker det blir fler och fler som kör för sakta i trafiken, det blir inget naturligt flöde och skapar irritationer hos medtrafikanterna. För att inte tala om alla inbromsningar man får göra när man kommer i laglydiga 90 km/h runt en krök på en landsbygdsväg och får en Volvo 850 framför sig i 60 km/h. DET är en trafikfara. Bakom ratten sitter då nästan uteslutnade personer som passerat medelåldern med sinnen som kanske inte längre är vad de brukade vara.
Häromdagen när jag skulle gå till jobbet fick jag hoppa tillbaka på ett övergångsställe eftersom bilen som kom och saktade ned inte stannade, vilket jag trodde den skulle göra eftersom den körde så sakta. Och jag tyckte mig få ögonkontakt med bilföraren. Men när bilen svischade förbi en halvmeter framför mig såg jag en äldre kvinna med näsan mot vindrutan som fortfarande inte tagit notis om mig, hon var nog inte ens medveten om att där fanns ett övergångsställe. Hade jag inte varit alert i den situationen hade jag inte suttit och bloggat nu.
Det kan inte vara lätt att bli till åren och inse själv att det kanske är dags att lägga bilnycklarna på hyllan, men det är en nödvändighet. Trafiken har helt enkelt inte plats för personer som inte hänger med i pulsen eller har sina sinnen i trim. Men idag kör man tills man inte klarar av det längre. Men hur märker man att man inte klarar av det längre? man gör det garanterat inte genom att man inser själv att man inte hängde med i reaktionen när man nästan körde in i bilen framför. Nej, när man inser det beror det oftast på en incident, kanske en allvarlig olycka. DÅ förstår man allvaret.
Själv har jag ingen bättre lösning på detta trafikproblem än att man inför förarprov för personer över en viss ålder, kanske varannat år eller liknande. Hänger man inte med i trafiken har man inte där att göra. Så är det bara.
Basshunter = Kicki
För fan Basshunter! det räcker nu... Hur länge kan man egentligen leva på en och samma låt? ja det har ju visserligen Kicki Danielsson bevisat med sina bra jävla vibrationer. Men alltså, Basshunter tog Sverige med storm med sin Boten Anna - den levde kvar länge, en riktig sommarplåga, och höstplåga, och vinterplåga. Sen när den började så sakta dö ut på radiostationerna så får Basshunter tokidén att släppa den på engelska, exakt samma låt. Och återigen gör den succé - nu även utanför Sverige, den låg till exempel etta på engelska topplistan flera veckor. Och nu när den är död igen, ja då gör han en mix av sin egen låt med Vincents, för övrigt grymt sköna låt, Miss Blue. Så nu ska den spelas till fördömmelse.
Jag ser klara likheter mellan Bassunter och Kicki Danielsson, och jag gillar det inte. Snart sitter han där, Basshunter, i Bingolottos studio och duttar med pennan, eller säljer sin gamla turné-t-shirt på tradera...
Jag ser klara likheter mellan Bassunter och Kicki Danielsson, och jag gillar det inte. Snart sitter han där, Basshunter, i Bingolottos studio och duttar med pennan, eller säljer sin gamla turné-t-shirt på tradera...
Kan du lsäa dteta?
Rätt coolt hur de här med läsning fungerar...
Olny srmat poelpe can raed tihs.
I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm.. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Amzanig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!
Olny srmat poelpe can raed tihs.
I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm.. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Amzanig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!
Ang textfärg
Faster Agda var framme och klagade på att det blev för starkt för ögonen med helvitt på helsvart. Så nu är texten litegrann åt det gråa hållet igen, men storleken behåller vi. Joru.
Foppas comeback
Den mest omskrivne idrottsmannen i svensk media den senaste tiden, Foppa Forsberg, gjorde inatt comeback i NHL. Och man kan inte annat än förundras och imponeras av den mannen, att efter mer än åtta månader bara vingla ut på isen igen och spela som om det vore igår är nästa overkligt. Hockey verkar komma lika naturligt för honom som det gör för oss andra att tala och gå.
Jag hade tröttnat rätt bra på cirkusen om comebacken, men nu är jag bara imponerad. Han spelade föresten inte bara ett par byten. 22 stycken hann han med, och spel i dryga 20 minuter. Säg den hockeyspelare som gjort det i en comeback efter åtta månaders skadeuppehåll...
Imponerande var ordet.
Jag hade tröttnat rätt bra på cirkusen om comebacken, men nu är jag bara imponerad. Han spelade föresten inte bara ett par byten. 22 stycken hann han med, och spel i dryga 20 minuter. Säg den hockeyspelare som gjort det i en comeback efter åtta månaders skadeuppehåll...
Imponerande var ordet.
Större text
Okej, fine, ni får som ni vill. Har hört från ett par håll att ni tycker att texten på min blogg är för liten, så nu har jag ökat den en punkt. Texten är numera också helt vit istället för grå som förut, allt för att öka läsbarheten. Håll till godo.
Marion Cottilard
Marion Cottilard vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i filmen 'La vie en Rose' - en film jag inte sett ännu, men den får man kanske se till att se. Eller inte. För efter huvudrollsinnehavarens korkade och rent av provokativa uttalanden är det fan nästan så man ska bojkotta filmen, enbart på grund av hur kort i huvudet hon verkar vara. Hon har tidigare ifrågasatt månlandnigen och säger sig tvivla på att den ägt rum. Och nu senast, så här sa hon om terrorattackerna den 11 september:
"Två flygplan som kraschar på bara några minuter. Det är effektfullt, men är det så troligt? Byggnaderna var i behov av renovering - men sådant kostar pengar och det här var ett billigare sätt än att renovera dem", säger hon.
Hon säger också att hon anser att det är en komplott och "Jag är inte paranoid men jag tror inte på allt som visas på internet."
Smart Marion. Filmrollerna från väst lär hagla över dig nu. Eller inte.
"Två flygplan som kraschar på bara några minuter. Det är effektfullt, men är det så troligt? Byggnaderna var i behov av renovering - men sådant kostar pengar och det här var ett billigare sätt än att renovera dem", säger hon.
Hon säger också att hon anser att det är en komplott och "Jag är inte paranoid men jag tror inte på allt som visas på internet."
Smart Marion. Filmrollerna från väst lär hagla över dig nu. Eller inte.
Sanna
Signaturen Sanna skrev en kommentar på mitt förra inlägg, hon skrev 'Ha en fortsatt bra dag' - och det kan man ju tycka är trevligt och glatt, men inte om man tänker på att den där Sanna troligen gör ett par hundra såna kommentarer om dagen på andras bloggar, allt för att man ska klicka på hennes namn och komma till hennes blogg. Så hon får upp besökarstatistiken på sin blogg. Så tror i alla fall jag att det är, så jag tänker då fan inte klicka på hennes namn, men är det inte så, utan att hon helt enkelt är en trogen läsare som önskar mig en bra dag... då skäms jag lite nu.
Vår
En sån här dag känns det som grovt tjänstefel som bloggare att inte skriva en rad om att det är ett enormt fint vårväder ute - solen skiner och fåglarna kvittrar och knopparna brister. Det är så man får lust att spela nån gammal Evert Tabue-visa... men bara nästan.
Melodifestivalen
Inatt sov jag knappa två och en halv timma och är lite smått bakfull, men jag har precis sett melodifestivalen och tänkte delge er mina spontana tankar om sändingen...
Tävlingsbidragen:
Niklas Strömstedt: Jag hoppades på honom, men mest för att jag satte en tia på honom på svenskaspel.se - han hade 18,0 i odds... nu förstår jag varför.
Daniel Mitsogiannis: Usch. Låten var kass, han såg ut som en transa och bara Ola Salo har mer avslöjande kläder.
Calaisa: Ett svenskt Dixie Chicks. Helt okej låt.
Nordman: Varför fick inte de göra filmmusik till Arn? den stela koreografin kryddades kvällen till ära av en mycket vågad snurr av Håkan Hemlin, det var nog det mest spännande med det bidraget.
Linda Bengtzing: Introt var farligt likt en låt av Mika som jag inte kommer ihåg namnet på. Energin den tjejen har skulle kunna försörja Skåne. Låten är given på typ... svensktoppen. Men ingen vinnare.
Charlotte Perrelli: Hon ser ut som en blandning mellan en reptil och en Bratz-docka - men hon är bra på scen och hade en vinnarlåt, det kan man inte ta ifrån henne.
Sibel: Ingen klassisk schlagerlåt men min klara favorit ikväll.
Fronda: Kvällens feelgoodlåt. Men nej Fronda, ikväll hade du inte en suck.
Mellandansen: Jaha, de dansade tydligen nån sorts hyllningsdans till vattnet, jag fattar inte sån modern dans och hade hellre sett tre extraminuter för Björn G. Totalt sett har de stackars dansarnas tv-tid i deltävlingarna mest varit svt:s motsvarighet till reklampaus - det är med andra när de kommer i bild som man går ifrån tv:n och hämtar snacks.
Nour: Hur mycket jag än tycker synd om henne för all dålig kritik hon får så är hon faktiskt ändå inte särskilt kul, och det är ju det hon är där för.
Kristian Luuk: Börjar bli en tv-ikon på riktigt och är grymt bra i direktsänding. Hans humor kan jag tänka mig inte går hem hos alla men definitivt hos mig.
Björn Gustafsson: Oslagbar och genialisk.
Resultatet: Väntat.
