Kommentarsfälten
Jag har fått höra från flera håll nu att det är irriterande att man inte ser mina kommentarer så tydligt om man klickar sig fram till den sidan här på bloggen, och det är klart att mörkgrå text på svart botten är ju inte den mest kontrastrika färgkombinationen. Jag ska göra något åt det, så fort jag hinner. Lovar.
Under tiden kan ni ju alltid markera texten, då syns den bättre.
Under tiden kan ni ju alltid markera texten, då syns den bättre.
Musiktips
Nästan så p3 skulle kunna sponsra mig eftersom jag allt som oftast tipsar om musik som ligger högt på deras listor för tillfället. Men det blir ju så när p3 står på i bakgrunden hela dagarna. Bäst just nu:
Ready Set Go - Tokio Hotel
Grip like a vice - Go team
Subtle changes - Sambassadeur
Can you forgive her - Pet Shop Boys
Det sista valet är otippat om man känner mig, har aldrig riktigt varit ett pet shop boys fan, men har om sanningen ska fram aldrig heller gett dem ritktigt chansen. Funderar på att göra det, de har ett skönt sound grabbarna. Mmm... får kanske lyssna in mig mer och känna efter i musiktarmen...
Ready Set Go - Tokio Hotel
Grip like a vice - Go team
Subtle changes - Sambassadeur
Can you forgive her - Pet Shop Boys
Det sista valet är otippat om man känner mig, har aldrig riktigt varit ett pet shop boys fan, men har om sanningen ska fram aldrig heller gett dem ritktigt chansen. Funderar på att göra det, de har ett skönt sound grabbarna. Mmm... får kanske lyssna in mig mer och känna efter i musiktarmen...
Dumfan
Den här dagen har varit ur de flesta perspektiv lyckad, men det kunde man inte tro imorse. Stötte nämligen på vägen till jobbet på en uppenbart påverkad ung man som kom upp bredvid mig när jag skulle gå till jobbet. Han började fråga hur gammal jag var, jag svarade att det har väl inte han med att göra (i ett försök att snäsa av den socialt missanpassade - jo det såg man direkt att han var). Men han fortsatte tjata, sa att han var 26, jag avslöjade att jag var 25 vilket han inte trodde var möjligt. Nehe... inte fan ser du ut som 26 heller tänkte jag, mer som 46. Egentligen borde jag kanske varit snällare mot den unge påverkade mannen men det var morgon, jag var halvsovande, lite trött och smått morgonförbannad.... ja ni vet hur man kan vara vissa morgnar.
I alla fall så fortsatte jag gå och mannen följde efter vid min sida trots mitt ökande tempo. Han mumlade osammanhängande och verkade diskutera med sig själv om att hitta ett bra samtalsämne. Då frågade han om jag var arbetslös, nej svarade jag. Vad jobbar du me då? Med grafisk formgivning, svarade jag. Gratis... vaddå sa du? sa mannen (hoppades han på gratis kaffe?). Jag gör annonser och sånt, fick jag ur mig. Då säger puckot: 'Jaha så man kan säga att du gör sånt som folk äcklas av'. Äcklas folk av annonser? Jag svarade att det får stå för honom om han tycker så, fattade inget av vad han snackade om men orkade inte bry mig, ville bara komma ifrån mannen, och situationen. Efter det var jag nästan framme vid jobbet och då säger plötsligt mannen: 'Men du! du kunde väl bara sagt att du tjänar pengar och hejdå!' Jag fattade nada, vaddå att jag tjänar pengar och hejdå? han höjde dessutom rösten och lät uppriktigt irriterad. Jag visste inte vad jag skulle göra, han stod och tittade på mig, så jag chansade och sa det jag trodde han bad om: 'Okej, jag tjänar pengar, hejdå'. Då gjorde den unge påverkade mannen tummen upp, log, vände på klacken och gick därifrån. Utan att säga ett ljud. Själv stod jag kvar som ett frågetecken och kollade runt mig efter kameror och mikrofoner. Men det var nog inte dolda kameran, det var nog på riktigt. Bara en jävligt konstig verklighet jag just tog del av. Eller så var det helt enkelt en glimt av den så omtalade svenska ickefungerande psykvården. För frisk kan han inte varit.
Fattar fortfarande inget av det, skummare situation får man leta efter.
Stryk ska de ha
Få saker gör mig så upprörd som doping. Hur man som tävlingsmänniska och hängiven utövare av en sport, vilken som helst, kan ge sig på att fuska på det grövsta sätt som finns är för mig helt ofattbart. De spottar sin idrott rakt i ansiktet, de spottar sina nära och kära i ansiktet men framförallt spottar de sina fans i ansiktet. De borde spärras in, inte få sitta i tv och bedyra sin oskuld eller sin ånger för det inträffade. Såna händelser gör mig alltid illamående. De får stå upp för vad de gjort och ta konsekvenserna, inte sitta och gråta som barnungar som gjort nåt fel. Dopade tävlingsmänniskor är små människor som inte ska ges mer uppmärksamhet än nödvändigt. Hör ni det Marion, Ludmila, Maradona m fl. Små är ni, och stryk ska ni ha.
Kände att jag ville säga det här bara, med anledning av Marion Jones tv-gråtande i förra veckan. Skyll dig själv fuskarsvin.
Kände att jag ville säga det här bara, med anledning av Marion Jones tv-gråtande i förra veckan. Skyll dig själv fuskarsvin.
Film: I now pronounce you Chuck and Larry
Bio igen då, har kommit in i ett litet biostim just nu känner jag. Och det är ju trevligt. 'Chuck and Larry' har man ju sett trailers för och byggt upp förväntningarna om en rolig film. Och en rolig film får man.
Handlingen i korta drag: De båda brandmännen Chuck och Larry är bästa vänner och har jobbat samma skift i brandkåren längre än de kan minnas. En dag råkar Chuck illa ut när en utbränd byggnad rasar under hans fötter, Larry räddar hans liv och för det står Chuck för alltid i skuld till Larry. Och det dröjer inte länge innan Larry behöver en tjänst, och Chuck måste ju ställa upp. Även om tjänsten innebär att gifta sig med Larry och ingå ett sken-homo-äktenskap.
Det är någonting visst med såna här filmer, jo jag säger 'såna här' filmer. För även om jag inte sett just den här historien och filmen förut så känns det som jag sett den förut. Det är det vanliga med roliga vurpor, roliga situationer, roliga karaktärer, vänskap som sätts på prov och så en stor blaffa moralkaka på det. Och det är inget fel, tvärtom. Däremot hoppas åtminstone jag hela tiden att bli överraskad av filmen. En oväntad vändning, en twist som det heter. Men den kom aldrig. Adam Sandler hade jag svårt för i den rollen han spelade som casanova och på ett Hefnervis iförd badrock svansade runt med sju olika pangbrudar på samma gång. Han gör sig bättre som den där borttappade, lätt förståndshandikappade killen som han spelat så många gånger förut. Summa sumarum var det en rolig film, men en väntad och förutsägbar historia. Men visst, man garvar och kiknar på sina ställen och man får en lättsam stund i soffan.
Chuck and Larry
Handlingen i korta drag: De båda brandmännen Chuck och Larry är bästa vänner och har jobbat samma skift i brandkåren längre än de kan minnas. En dag råkar Chuck illa ut när en utbränd byggnad rasar under hans fötter, Larry räddar hans liv och för det står Chuck för alltid i skuld till Larry. Och det dröjer inte länge innan Larry behöver en tjänst, och Chuck måste ju ställa upp. Även om tjänsten innebär att gifta sig med Larry och ingå ett sken-homo-äktenskap.
Det är någonting visst med såna här filmer, jo jag säger 'såna här' filmer. För även om jag inte sett just den här historien och filmen förut så känns det som jag sett den förut. Det är det vanliga med roliga vurpor, roliga situationer, roliga karaktärer, vänskap som sätts på prov och så en stor blaffa moralkaka på det. Och det är inget fel, tvärtom. Däremot hoppas åtminstone jag hela tiden att bli överraskad av filmen. En oväntad vändning, en twist som det heter. Men den kom aldrig. Adam Sandler hade jag svårt för i den rollen han spelade som casanova och på ett Hefnervis iförd badrock svansade runt med sju olika pangbrudar på samma gång. Han gör sig bättre som den där borttappade, lätt förståndshandikappade killen som han spelat så många gånger förut. Summa sumarum var det en rolig film, men en väntad och förutsägbar historia. Men visst, man garvar och kiknar på sina ställen och man får en lättsam stund i soffan.
Chuck and LarryKarmapoäng 2
När jag väl är inne på goda gärningar och karmapoäng måste jag delge er följande; Min sambo hittade en liten kattunge som sprungit bort mitt på en hårt trafikerad väg, hon tog med katten hem. Jag protesterade lite ilsket men insåg efter hennes berättelse att det faktiskt måste vara så att katten är vilse. Den var uppjagad och rädd. Vi satte igång en kraftig räddningsaktion. Vi ringde polisen, vi satte in annons på blocket, vi ringde släkt och vänner för att höra om någon kunde ta hand om katten om vi inte hittade ägaren, letade upp ett katthem, köpte mat till honom, satte upp lappar längs hela gatan där katten hittades och i trappuppgångar i närheten. Vi tog med katten till bekanta som har två kattungar i samma size (hemma kunde vi inte ha den eftersom vår halvtiger antagligen käkat upp honom efter ett tag) Vi engagerade oss kort och gott nästan överdrivet mycket för det lilla kattskrället.
Så efter över ett dygn ringer en kille på telefon och säger sig vara kattens ägare. Det visar sig att katten hoppat från en balkong och smitit. Det sjuka i kråksången var att killen lät inte sådär tacksam som man borde göra om man tappat bort sin kattunge. Vi åkte i alla fall hem till honom med katten och lämnade över honom. Han gullade och hade sig med katten och tackade, och frågade; "Vill ni ha bensinpengar eller nåt eller...?"
Idiot. Vi svarade; "Näe det är lugnt." Jahapp, hej då. Så var den goda gärningen förbi.
Vad vi skulle svarat var; "Ja för helvete det kan du ge dig fan på lille vän! vi vill ha ersättning för allt vi lagt ut på din kattstackare men mest av allt vill vi att du visar lite tacksamhet för att vi tagit hand om din kattjävel i över ett dygn!"
Men vi svarade; "Näe det är lugnt". En tyst överenskommelse och god ton tycker jag säger att i ett sånt läge VILL man propsa på att få ge något tillbaka. Men inte den här killen, han tackade och stängde dörren, som om vi stått där för att sälja jultidningar. Och tro nu inte att det är pengar jag ville ha, det är inte det viktiga. Men killen verkade liksom inte tillräckligt tacksam för att verka trovärdig. Som om han hade tio katter till i lägenheten och att om en sprang bort gör inget.
Ja ja, kanske är det jag som överreagerar. Men i det läget kände jag för att ta tillbaka katten och slänga ut den på gatan igen. Otacksamme jävel.
Så efter över ett dygn ringer en kille på telefon och säger sig vara kattens ägare. Det visar sig att katten hoppat från en balkong och smitit. Det sjuka i kråksången var att killen lät inte sådär tacksam som man borde göra om man tappat bort sin kattunge. Vi åkte i alla fall hem till honom med katten och lämnade över honom. Han gullade och hade sig med katten och tackade, och frågade; "Vill ni ha bensinpengar eller nåt eller...?"
Idiot. Vi svarade; "Näe det är lugnt." Jahapp, hej då. Så var den goda gärningen förbi.
Vad vi skulle svarat var; "Ja för helvete det kan du ge dig fan på lille vän! vi vill ha ersättning för allt vi lagt ut på din kattstackare men mest av allt vill vi att du visar lite tacksamhet för att vi tagit hand om din kattjävel i över ett dygn!"
Men vi svarade; "Näe det är lugnt". En tyst överenskommelse och god ton tycker jag säger att i ett sånt läge VILL man propsa på att få ge något tillbaka. Men inte den här killen, han tackade och stängde dörren, som om vi stått där för att sälja jultidningar. Och tro nu inte att det är pengar jag ville ha, det är inte det viktiga. Men killen verkade liksom inte tillräckligt tacksam för att verka trovärdig. Som om han hade tio katter till i lägenheten och att om en sprang bort gör inget.
Ja ja, kanske är det jag som överreagerar. Men i det läget kände jag för att ta tillbaka katten och slänga ut den på gatan igen. Otacksamme jävel.
Karmapoäng
Igår hittade jag och min sambo en plånbok mitt på gångvägen, vi tog upp den, såg oss om. Ingen i närheten. Ingen verkade ha sett att vi tog upp den. Då kanske du tror att vi tänkte; Fan vad nice, vi tar pengarna och drar. Men icke! vi tog visserligen med plånboken hem, men bara för att kolla id-kortet vad personen hette, det var ett ovanligt namn, vi slog det på nätet och fick tag på mobilnumret. Vi ringde henne, hon blev glad när hon fick höra att vi hade hennes plånbok. Vi sa åt henne att hon kunde hämta den, och hon kom och hämtade den. End of story.
En vacker liten parenteshändelse i livet, men visst måste vi samlat på oss några extra karmapoäng... Inte utan att man blir lite stolt och självbelåten.
Ökar
Nu har den här bloggen funnits i några månader, och den ökar. Inga kvällstidningsökningar :-) men den ökar. Allt fler läser min blogg och det är ju skitkul. Då kommer också frågan om man bör censurera vissa delar av vad man skriver. Eller ska jag fortsätta skriva det som faller mig in? jag menar vissa ämnen kan ju bli lite 'infekterade' att ta upp om så att säga fel människa läser det... Funderat på det där. Men kommit fram till att det är väl ingen idé att slå in mina inlägg i bomull och presentpapper... jag tar på mig palestinasjalen och ger mig ut på barrikaderna och skriker: MIN PENNA TYSTAR NI ALDRIG! (Ja alltså inte en penna men, ja ni fattar)
Men för all del, tyck gärna till om det jag skriver. Alla tycker vi olika. Signaturen 'Fred' till exempel tycker att 'Shortbus' är en bra film, och att jag ska växa upp.
Men för all del, tyck gärna till om det jag skriver. Alla tycker vi olika. Signaturen 'Fred' till exempel tycker att 'Shortbus' är en bra film, och att jag ska växa upp.
Förkyld
Har inte skrivit ett inlägg på två dagar nu, så jag tyckte det var dags. Och varför har jag inte skrivit något?
Flera anledningar: Har inte sett nån film, Kicki Danielsson ligger lågt och jag har inte blivit särskilt irriterad, glad eller allmänt känslouppfylld över något alls egentligen. Men den kanske största anledningen är väl att jag varit förkyld. Är förkyld. Fortfarande. Det är skit. Man går omkring som i en bubbla. Med huvudvärk.
Däremot har jag läst en mycket bra bok. Läste precis klart den. 'Snabba Cash' av Jens Lapidus, handlar om den undre världen, stureplansvärlden, förortsvärlden och fängelsevärlden i Sverige. Mycket stark och fängslande bok, kunde inte släppa den. Kan verkligen rekommendera den.
Nu läser jag en bok som heter 'Första hjälpen' och ges ut av Nicotext, alltså ingen bestseller eller gripande historia. Men en guide över hur du ger första hjälpen om till exempel ett barn sätter i halsen, vad gör du? eller om du ser en människa falla ihop på gatan, vad gör du? mycket nyttig bok. Alla borde veta det som står i boken, åtminstone lite av det.
Och så är Elfsborg vidare i uefacupen, och råttorna från solna utslagna. BAHAHA!
Aftonsåpan
Aftonbladet är på väg att bli dokusåpa, jo då! det är sant. Resumé skriver idag att pilotavsnitt ska göras om en dokumentärserie om livet på kvällstidningen. För mig blir det här ett totalt omkullkastande av rollerna i skvallersverige. Blir idén verklighet kommer alltså skvaller-reportrarna på Aftonbladet att avrapportera skvaller i sin egen tidning, OM sin egen tidning. Rörigt...
Men bland dagens journalister har det ju faktiskt smugit sig in ett nytt fenomen, att journalister numera inte är kända för sin byline, nyetsrapportering och renodlade proffsighet inom sitt yrke. Numera kan de faktiskt vara mer kända för vad de gör utanför sitt yrke. Jag menar ta personer som Sofi Fahrman, Ebba von Sydow eller Lasse Anrell, personer som de flesta i sverige känner till. Men känner alla till dem för att de är duktiga skribenter och journalister eller för att de medverkat i en rad tv-program, paneler, event osv?
Är det i själva verket så, att journalister är den nya tidens B-kändisar?
Men bland dagens journalister har det ju faktiskt smugit sig in ett nytt fenomen, att journalister numera inte är kända för sin byline, nyetsrapportering och renodlade proffsighet inom sitt yrke. Numera kan de faktiskt vara mer kända för vad de gör utanför sitt yrke. Jag menar ta personer som Sofi Fahrman, Ebba von Sydow eller Lasse Anrell, personer som de flesta i sverige känner till. Men känner alla till dem för att de är duktiga skribenter och journalister eller för att de medverkat i en rad tv-program, paneler, event osv?
Är det i själva verket så, att journalister är den nya tidens B-kändisar?
Tack Alex
Idag skrev Alex Schulman sitt sita inlägg på sin blogg. Nu slutar han. Han skriver själv att bloggen gått överstyr och att han inte känner igen vad han själv skrivit, bloggen har blivit ett monster säger han. Och man får respektera hans beslut även om jag personligen kommer sakna hans åsikter. Hans nätmobbing mot utvalda människor kan ju kvitta, så också hans vurm för Solna AIK. Men i övrigt har åtminstone jag fått mig en stor dos underhållning och nyhetsskapande i stort sett varje dag.
Tack Alex! jag kommer sakna bloggen!
Tack Alex! jag kommer sakna bloggen!
Jobbiga dagar
Det är jobbigt när man har dagar då inte mycket fungerar, och man retar upp sig på minsta lilla grej. Häromdagen till exempel blev jag förbannad när jag handlade, jag skulle köpa kok-korv (bland annat, jag var inte på affären enbart för att köpa korv) och retade upp mig vansinnigt mycket över att till synes varenda kok-korvspaket innehöll fem korvar. Varför fem? varför inte sex? om jag ska äta korv till exempelvis till lunch, så äter jag ju inte upp fem korvar. Jag äter kanske tre eller fyra. Därför är fem det mest idiotiska valet av antalet korvar i ett kok-korvspaket. Då blir det en eller två över. Och när ska jag äta dem? näe du... sex korvar är jämt och bra. Fem är ogenomtänkt.
Som sagt, dagar då man retar upp sig över antalet korvar i kok-korvspaket är jobbiga. Då ska man nog egentligen bara hålla sig inomhus. För mer i-landsproblem än så blir det knappast.
Som sagt, dagar då man retar upp sig över antalet korvar i kok-korvspaket är jobbiga. Då ska man nog egentligen bara hålla sig inomhus. För mer i-landsproblem än så blir det knappast.
Film: Blades of Glory
Äntligen dags för en film igen, det var länge sen man tog sig tid nu. Invigde Ica´s uthyrningsmojäng på Norrmalm. Smidig pryl.
Handlingen i korta drag: Två olympiska rivaliserande konståkare blir fråntagna sin gemensamma OS-guldmedalj sedan de börjat slåss på prispallen. De blir avstängda på livstid, men genom en lucka i regelboken får de chansen att ställa upp igen, som ett par. Men kan konståkningsfjollan no 1 och konståkningens Tommy Lee samsas och samarbeta?
En film med en kul och unik idé, jävligt rolig sådan och sett till trailern väntar man sig nästan en film i klass med Dum & Dummare... men tyvärr räcker den inte ända fram till den klassen. Den är absolut kul, idén är kul, de ser roliga ut, Jon Heder låter framförallt roligt och filmen är påkostad och välgjord i minsta detalj. Men ändå får man inte riktigt den där känslan man hoppats på. Inte så man sitter och drar citat och pratar om filmen med sina polare (som man fortfarande gör då och då med Dum & Dummare). Och kanske är den lite för korthuggen i storyns stora hela. Det är ju hur som helst en sjukt rolig film... men det fattas nåt. Vad vet jag inte. Jim Carrey kanske?
Blades of Glory
Handlingen i korta drag: Två olympiska rivaliserande konståkare blir fråntagna sin gemensamma OS-guldmedalj sedan de börjat slåss på prispallen. De blir avstängda på livstid, men genom en lucka i regelboken får de chansen att ställa upp igen, som ett par. Men kan konståkningsfjollan no 1 och konståkningens Tommy Lee samsas och samarbeta?
En film med en kul och unik idé, jävligt rolig sådan och sett till trailern väntar man sig nästan en film i klass med Dum & Dummare... men tyvärr räcker den inte ända fram till den klassen. Den är absolut kul, idén är kul, de ser roliga ut, Jon Heder låter framförallt roligt och filmen är påkostad och välgjord i minsta detalj. Men ändå får man inte riktigt den där känslan man hoppats på. Inte så man sitter och drar citat och pratar om filmen med sina polare (som man fortfarande gör då och då med Dum & Dummare). Och kanske är den lite för korthuggen i storyns stora hela. Det är ju hur som helst en sjukt rolig film... men det fattas nåt. Vad vet jag inte. Jim Carrey kanske?
Blades of GloryBokmässan
Var på bokmässan igår. För första gången, det var kanonkul!glida runt en heldag bland böcker och förlag och utställare i massor, det var verkligen inte hästskit. Jag höll mig mest i B-hallen faktiskt, där alla de stora montrarna fanns med Piratförlaget, Bonnnier, Adlibris, Icaförlagen, Aftonbladet osv. Man kände liksom det att ju längre bort man kom från det här området, ju mer började man känna lukten av antikvariat och skumbollar. Givetvis kul att se på mångfalden av stil och smak men det var hur som helst därför jag höll mig mest i B. Den mest otippade montern måste varit där Bert Karlsson och Åsa Waldau (Kristi brud) stod bredvid varandra och krängde böcker, vilket radarpar.
Adlibris gillade jag, de sålde pocketböcker för 25 kronor styck. Kanonpris, däremot retade jag upp mig på en kärring som liksom trängde sig fram hela tiden. Det var en sån där kärring som klädde sig som en överklasskossa från Östermalm men som troligen egentligen bodde i en tvåa i Partille, hon luktade vin och billig parfym och var slarvigt spacklad i ansiktet. Hon var på mig tre gånger och trängde sig före när jag stod och letade bland Adlibris pocketböcker, såg helt manisk ut i blicken, som en jakthund som fått syn på en fågel och inte släpper blicken förrän husse kommer. Hon släppte aldrig blicken om böckerna så jag kunde givetvis inte hålla mig från att provocera henne lite. Stå kvar onödigt länge vid några böcker som hon ville åt, tränga tillbaka och ge igen lite. Tror aldrig hon fattade det i och för sig, men en jakthund låter sig ju heller aldrig distraheras...
Kan inte låta bli att imponeras en smula av Nicotext. De ger ut så grymt enkla böcker, enkelt producerade, enkla idéer... och de säljer i massor. Smarta grabbar.
Adlibris gillade jag, de sålde pocketböcker för 25 kronor styck. Kanonpris, däremot retade jag upp mig på en kärring som liksom trängde sig fram hela tiden. Det var en sån där kärring som klädde sig som en överklasskossa från Östermalm men som troligen egentligen bodde i en tvåa i Partille, hon luktade vin och billig parfym och var slarvigt spacklad i ansiktet. Hon var på mig tre gånger och trängde sig före när jag stod och letade bland Adlibris pocketböcker, såg helt manisk ut i blicken, som en jakthund som fått syn på en fågel och inte släpper blicken förrän husse kommer. Hon släppte aldrig blicken om böckerna så jag kunde givetvis inte hålla mig från att provocera henne lite. Stå kvar onödigt länge vid några böcker som hon ville åt, tränga tillbaka och ge igen lite. Tror aldrig hon fattade det i och för sig, men en jakthund låter sig ju heller aldrig distraheras...
Kan inte låta bli att imponeras en smula av Nicotext. De ger ut så grymt enkla böcker, enkelt producerade, enkla idéer... och de säljer i massor. Smarta grabbar.
Idol
Nu har Idol börjat och hur mycket man än försöker förneka det för sig själv så blir det väl antagligen samma sak som andra år. Man sitter där fastnaglad och 'hänger med' i det som sker i programmet. Trots att man egentligen tycker det är löjligt... elelr gör man det?
Hur som helst så har jag hittat ett par favoriter. Solklara. Den ena är en skånepaug som såg ut som en rödlätt tjeck vid uttagningarna men som har en otrolig pipa. Den andre är en skum prick som påminner lite om Thomas Di Leva med inslag av Moby. Sen envisas han med att ha en kaptensbindel på sig hela tiden. En skön kille hur som helst som har en unik stil. Men nu ska jag sluta utvärdera dem, det kommer så många andra göra framöver ändå.
Förresten så fattar jag inte varför Top Model körs för 32:a säsongen, tröttnar folk aldrig på att se tjejer gråta för att de blir 'tvungna' att klippa sig. Är det bra tv?
Hur som helst så har jag hittat ett par favoriter. Solklara. Den ena är en skånepaug som såg ut som en rödlätt tjeck vid uttagningarna men som har en otrolig pipa. Den andre är en skum prick som påminner lite om Thomas Di Leva med inslag av Moby. Sen envisas han med att ha en kaptensbindel på sig hela tiden. En skön kille hur som helst som har en unik stil. Men nu ska jag sluta utvärdera dem, det kommer så många andra göra framöver ändå.
Förresten så fattar jag inte varför Top Model körs för 32:a säsongen, tröttnar folk aldrig på att se tjejer gråta för att de blir 'tvungna' att klippa sig. Är det bra tv?
Tråkigt inlägg
... Jag vet detta är ett fruktansvärt tråkigt inlägg, inga attacker, ingen kritik, inga presonangrepp...
men jag har det stressigt just nu... återkommer när jag har mer tid, och mer att skriva om. Imorgon ska jag på bokmässan... kanske träffar jag Gynning, Paolo Roberto, Göran Persson elelr nån annan 'stor' författare :-)
men jag har det stressigt just nu... återkommer när jag har mer tid, och mer att skriva om. Imorgon ska jag på bokmässan... kanske träffar jag Gynning, Paolo Roberto, Göran Persson elelr nån annan 'stor' författare :-)
Kristallen
Nu är de dags att kritisera lite igen. Såg nämligen en repris på tv-galan Kristallen på tv3 i lördags. Sämsta tittarsifran någonsin på ungefär en halv miljon tittare, jo tacka för det när man lägger galan samtidigt som Idol på tv4. Men jag har en annan teori om de låga tittarsiffrorna. Teorin stavas PROGRAMLEDARPARET. Jag menar kom igen, Robert Aschberg och Stina Dabrowski. Förlegat. Robert Aschberg är genialisk som programledare när han får läxa upp och idiotförklara folk i Insider, men som programledare för en underhållningsgala såg han fruktansvärt malplacerad ut. Som en liten teletubbie bland barnen i bullerbyn. Man kan inte stå och se barsk ut och lägga på sin Insiderröst när man presenterar 'lyckliga vinnare'. Och Stina Dabrowski har väl gjort sitt i rutan... ärligt. Vem kom med idén över huvud taget? Visst låt henne fortsätta hoppa omkring med Dalai Lama men håll henne ifrån underhållningsprogram som riktar sig till en bred publik. Här kommer ett par exempel på programledarpar nästa år:
Fredrik Wikingsson och Peter Magnusson
Carina Berg och Kristian Luuk
Robin Paulsson och Renee Nyberg
Då blir det bra tv ska ni se, varför ringer inte tv-cheferna och frågar mig inför såna här viktiga händelser, varför... Aschberg & Dabrowski... låter som en advokatbyrå gör det också...
Fredrik Wikingsson och Peter Magnusson
Carina Berg och Kristian Luuk
Robin Paulsson och Renee Nyberg
Då blir det bra tv ska ni se, varför ringer inte tv-cheferna och frågar mig inför såna här viktiga händelser, varför... Aschberg & Dabrowski... låter som en advokatbyrå gör det också...
Boston tea party
Hade planerat en rejäl genomgång och tyckning av Filip och Fredriks nya program 'Boston Tea Party' idag. Men jag såg inte hela programmet så någon riktig fulländad recension kan det inte bli. Men det jag såg var bra! skönt uppbyggd studio och sköna kartaktärer i de experter som svarar på frågor om allt mellan himmel och jord, varvat med inslag och tester. Igår testades bland annat Fredriks förmåga att känna igen folk. Och efter fiaskot, jo jag menar faktiskt att det var ett fiasko med 'Myggan' så har de båda herrarna återigen något att bevisa... Och det bådar gott.
Film: The italian job
The italian job blev det i går morse. En film som jag aldrig sett från start till slut, bara enstaka småglimtar här och där. Men nu satte jag mig i söndags morse och såg igenom hela.
Handlingen i korta drag: Charlie med sina kumpaner gör en stöt i Venedig och kommer över guld värt över 37 miljoner dollar. Men med så mycket pengar sätts även lojalitet på prov, något som gänget får uppleva när en av dem visar sig vara förrädare och tar allt guld med sig tillsammans med sina 'egna' kumpaner. I sveket blir dessutom åldersmannen och förebilden John skjuten till döds. Och nu börjar planerna smidas för Charlie och hans kumpaner att ta tillbaka guldet och hämnas Johns död.
Jag gillar intelligenta filmer som Oceans-filmerna, och Italian job får även den plats i den genren. En bra actionrulle med en grymt bra rollista som Charlize Theron, Mark Wahlberg, Donald Sutherland, Edward Norton m fl. Genomtänkta intelligenta planer varvas med äkta klassisk action som båtjakter genom Venedig och biljakter genom centrala Los Angeles. Gillar du Oceans-filmerna gillar du Italian job. En intelligent klassisk actionrulle helt enkelt.
The Italian job
Handlingen i korta drag: Charlie med sina kumpaner gör en stöt i Venedig och kommer över guld värt över 37 miljoner dollar. Men med så mycket pengar sätts även lojalitet på prov, något som gänget får uppleva när en av dem visar sig vara förrädare och tar allt guld med sig tillsammans med sina 'egna' kumpaner. I sveket blir dessutom åldersmannen och förebilden John skjuten till döds. Och nu börjar planerna smidas för Charlie och hans kumpaner att ta tillbaka guldet och hämnas Johns död.
Jag gillar intelligenta filmer som Oceans-filmerna, och Italian job får även den plats i den genren. En bra actionrulle med en grymt bra rollista som Charlize Theron, Mark Wahlberg, Donald Sutherland, Edward Norton m fl. Genomtänkta intelligenta planer varvas med äkta klassisk action som båtjakter genom Venedig och biljakter genom centrala Los Angeles. Gillar du Oceans-filmerna gillar du Italian job. En intelligent klassisk actionrulle helt enkelt.
The Italian jobE-type
Såg E-type på tv i helgen, visst måste den människan gjort lite grejer som inte är helt naturliga? jag syftar på skönhetsoperationer. Han såg ju nästan lika stram ut som Cher i ansiktet... Ögonen närmade sig öronen på ett nästan skrämmande sätt. Ska leta upp lite bilder så ni kan jämföra själva...
Kan någon förresten svara på varför E-type har en kille som lirar elgitarr och en kille som spelar trummor på scen när han spelar musik som aldrig behövt riktiga instrument? Jag satt och lyssnade och lyssnade men hörde aldrig den där elgitarren...
Trots allt gillar jag E-type. Han är skön. Gör sin grej. År ut och år in.
Kan någon förresten svara på varför E-type har en kille som lirar elgitarr och en kille som spelar trummor på scen när han spelar musik som aldrig behövt riktiga instrument? Jag satt och lyssnade och lyssnade men hörde aldrig den där elgitarren...
Trots allt gillar jag E-type. Han är skön. Gör sin grej. År ut och år in.
