Lilleskil

08.45. Då ska ni titta på Gomorron Sverige på svt, allihop! Gör det.

Jag såg en prao-elev på apoteket när jag var där vid lunch idag. Hon stod bredvid kassaexpediten och såg ut att vara bra mycket äldre än en åttondeklassare eller vad de brukar vara. Hon stod och log ansträngt och hjälpte expediten att plocka ned varorna i en påse och gav till kunden sådär med båda armarna utsträckta, nästan för att visa expediten hur otroligt ordentligt och korrekt hon gav ifrån sig påsen. Det var vågat av apoteket att ge en prao-elev en så tung uppgift... Det var ju inte hennes fel men det hela såg så dumt ut. Hon fyllde liksom ingen funktion alls... såg nästan ut som ett husdjur, som en hund som satt bredvid och viftade på svansen...

Jag läste i Expressen att de gjort en internetundersökning om man ska införa målkameror till allsvenska fotbollsmatcher. Hela 90% var FÖR målkameror och det betyder ju att endast 10% är EMOT. Jag får nog själv sålla mig till de 10 procenten. Visst vill jag att sporten ska bedömas korrekt i alla lägen och målkameror har ju visat sig vara bra resurser i till exempel ishockey. Men någonstans vill jag värna om att det faktiskt är bedömningssporter det handlar om. Och det är stor skillnad på fotboll och hockey. Man kan inte begära av en hockeydomare att själv hålla koll på om hela den lilla illbattingen till hårdgummi gått över mållinjen, och i en sån sport med en så liten huvudrollsinnehavare kan jag hålla med om att det är bra att ta tekniken till hjälp. En fotboll är större och lättare att se, SAMTIDIGT som man har en assisterande linjedomare till sin hjälp. Vi kommer aldrig komma ifrån diskussioner om bolljäveln var över linjen eller inte om man inte inför målkameror, men jag föredrar faktiskt att ta de diskussionerna och värna om att behålla fotbollen som en bedömningssport. Hellre det än att digitalisera sönder sporten. Framtiden och utvecklingen är bra och innebär stora möjligheter, men vissa saker vill jag ha som de varit. Bara för att tekniken finns, betyder inte det att man måste använda den till allt. Domare kan man hata hur mycket som helst, men i slutändan ska det vara de som dömer om bollen är över eller inte över mållinjen.

Augustpriset är i ropet just nu, vad kommer egentligen det ifrån? min spontana gissning är ju det logiska att det heter som det gör efter August Strindberg. Men varför uttalar man det då 'Ågustpriset'? Inte 'Agustpriset'... Man säger väl inte 'Ågust Strindberg'?

Såg förresten en snutt på ID på femman förut. Killen som tävlade var sjukt lik Mads Mikkelsen. Jag menar det. Kusligt lik.

Nej, det här ska inte bli en tv-blogg där jag delger er allt jag ser på tv och kommenterar det. Det finns det dem som har betalt för att göra. Däremot vill jag uttrycka mitt stora nöje av att ikväll har Prison Break säsongspremiär, serien som fått mycket ris på grund av sin haltande handling och osannolika vändningar. Men det är ju just det jag gillar! jag har nog inte missat ett avsnitt, men kanske är det därför jag gillar det så mycket. Jag menar ser man Glamour tillräckligt länge lär man sig nog uppskatta seriens ljusa stunder också. Även om det tar 43 avsnitt att gå en dag i serien. Inte för att jag sett det...

Men Prison Break är ett mästerverk till tv-serie (vilket skiljer det markant från Glamour) och jag ska inte missa ett avsnitt till så länge den fortsätter. Det enda molnet på himlen är att det har samma sändningstid som Boston Tea Party. Och som ett troget Filip & Fredrik fan vill jag inte gärna missa det heller. Rätt typiskt, två av de tre program jag troget följer ligger på samma sändningstid. Thank you great white beard for dvd-recorders.

Huga, såg ett klipp på Expressen igår, där en av de jägare som blev attackerad av en björn i skogen filmat med sin mobil. Man se rnästan ingenting men det man hör är desto läskigare. Satt och skakade nästan. Man är ju rätt så utlämnad när man står där i skogen med en 300-kilos nalle över sig. Huga.

Nallen som attackerade jägarna blev dödad. Dödad för att han försvarade sitt revir, kan inte det jämställas med att man själv attackerar en inbrottstjuv i sitt eget hus? Slår till tjuven så han drar därifrån. Det är en fråga att diskuteras när jag tänkt över det närmare. Men hur vet de om att det är just DEN björnen de sköt som hade attackerat jägarna? spårhundar i all ära men de kan väl få upp spår på en annan björn också? vilket betyder att de KAN ha dödat en oskyldig björn. Ibland tror jag att de bara ger sig ut och letar upp en björn, skjuter den, och tar en bild. Så är problemet ur världen. Det är kanske en vansinnig tanke men fler än jag har säkert tänkt den.

Ja ja, jag är inte redo att ta på mig att bli djurens förespråkare i en sån här debatt för hade en björn attackerat mig hade jag nog också gärna sett den död. Men ger man sig in i leken får man leken tåla kan jag inte undgå att tänka.

Just nu snurrar en reklamfilm på tv. Det är en sällsynt dålig reklamfilm där två grabbar sitter på en bar, den ena med pyjamas på sig och skallra i handen. Han drar upp framkallade kort ur fickan och visar polaren bilder på sin son, sitter och gullar och har sig med kortet. Som om det inte vore en oförskämt kass idé redan från början (vem har med sig framkallade kort till krogen och visar upp dem?) så är reklamfilmen dessutom dubbad å det grövsta. Den sämsta dubbningen sedan Werthers original. Det är säkert. Ifolor heter företaget som står bakom reklamen. Som är omodern, ogenomtänkt, dålig, dubbad och värdelös. Usch för Ifolor.

Böcker ligger mig varmt om hjärtat, jag läser böcker, letar böcker, hatar böcker, gillar böcker.. och faktiskt också gör böcker. Producerar alltså. Inget skrivande. Och nu förstår ni goda vänner, att om en vecka imorgon släpps boken 'Kult - nostalgisk tillbakablick på en annan tid'. Jag har producerat den boken. Inte skrivit alltså, utan formgett, producerat, letat bilder m m. Ett grymt kul arbete som tagit oss närmare 1,5 år. Bara att få tag på den där speciella bilden kan ta... ja faktiskt... månader. Och när boken innehåller fler än 380 bilder så kan ni räkna ut sjäva att saker och ting tar tid. Och ta en sån sak som formspråket... Det har gjort mig sömnlös. Jag skulle kunna pladdra på hur länge som helst om boken men vill nog egentligen bara fastslå att jag är stolt över den. Med risk att låta ego, men stolt är jag. Det är en unik produktion som det varit ett nöje att få medverka i. Nu inser jag att jag låter som ett tacktal på gudlbaggegalan så ...'nuf said.

Går i alla fall som på nålar just nu, ska bli grymt kul när den släpps och se hur den mottas. Kolla hemsidan www.kultboken.se om ni vill veta mer.

En stor nackdel med att ha en hyfsat ny bil är att den ska in på service med jämna mellanrum. Själv är jag närmast ointresserad av bilar och gör därför inget själv för att undvika missöden. Lämnade således in min Peugeot på 9000-milsservice igår, och had efått ett pris på runt 5000 innan servicen... roliga pengar att lägga ut men jag hade lagt undan och var förberedd. När jag så hämtade bilen igår fick jag fakturan. 3057 kronor. visst det är flera tusen men jag hade räknat med minst 5000. Förbannat bra. Nu ska jag fira med att klippa mig.

I söndags såg min sambo på 'Ranking the stars' på kanal 5. Det gick på en mycket bra sändningstid - klockan 19.00 på söndagar. Och inte nog med det, ikväll såg jag att det även går på tisdagar klockan 20.00. Men inte ett nytt program, nej SAMMA program som i söndags. Kanal 5 sänder alltså en repris klockan 20.00 en tisdagskväll. Bästa sändningstid. De måste tycka att de har ett sjukt bra program. Eller brist på program.

Det är sällan jag sitter och kollar på filmer som går söndagkvällar. Får ofta ingen ro till det, men igår var ett undantag och jag såg en hel film. Fär den här filmen ville jag verkligen se. Collateral, med Tom Cruise och Jamie Foxx.

Handlingen i korta drag: Taxichauffören Max arbetar nattetid och får en sen kväll en ovanlig kund i baksätet. Han blir ombedd att följa med den välklädde främlingen under hela natten, eftersom han ska på 'fem möten och hälsa på bekanta under natten'. Efter första mötet blir Max ombedd att vänta med bilen i en gränd eftersom han inte får stå på gatan. När han sitter i lugn och ro i bilen i gränden landar plötsligt en kropp på biltaket, och en natt utan gränser tar sin början. Vem är egentligen främlingen i baksätet?

Jag blev positivt överraskad av den här filmen, den tillhör en genre jag ser alldeles för lite av, men som jag vill se mer av. Lite thriller-action kan man nog säga. Tom Cruise och Jamie Foxx är lysande hela filmen igenom. Vet inte hur det gick för den här filmen i prisutdelningar osv, men jag blir inte förvånad om den kammade hem en del priser. Kanske även någon Oscar?

Lördagkväll och efter en händelserik dag var det skönt att sjunka ner i filmsoffan och slappa med en godispåse i handen. Vänner för livet blev det, en film jag inte hört ett dyft om. Men Adam Sandler och framförallt Don Cheadle har ju varit bra förut, så visst.

Handlingen i korthet: Alan Johnson driver framgånsrikt sin tandläkarmottagning, har fru och barn och lever gott i New York. Utåt sett ser allt alltså bra ut, men ingen ser Alans törst efter friheten. Han är trött på att gå direkt hem till sin familj dagarna i ända och aldrig umgås med någon annan. En dag får han syn på sin gamle rumskamrat från College Charlie Fineman. De senaste Alan hörde om Charlie var att han förlorade hela sin familj i terrorattackerna den 11 september. Och efter att de två börjar umgås inser snabbt Alan att händelserna satt djupare spår än han kunde anat. Nu återstår frågan; kan någon hjälpa Charlie tillbaka till livet?

En lite annorlunda roll för Adam Sandler, men ändå inte. Jag har ju varit inne på förr att han är som bäst när han får spela trög eller förståndshandikappad, och det gör han nästan här. Med den skillnaden mot hans andra filmer att här är det ingen komik i det hela. Det är tungt drama rakt igenom. Men ändå klarar han det bra och så också Don Cheadle. Och att skådisarna är bra behövs i en sån här film där i stort sett allt hänger på dem. Det är ett bra manus och duktiga skådisar. Förstår inte varför jag inte hört talas om den här flmen, men troligen är den för tung för att nå en bred massa. Däremot är det en mycket stark film som rekommenderas.

   Vänner för livet.

Tycker att en kommentar och ett ställningstagande vore på sin plats angående ett tv-program som heter Idol och går på fredagkvällarna. Igår hängde en ung man som heter Sam på den så kallade 'gärsgår'n' men klarade sig kvar i tävlingen och en sångerska som heter Patrizia åkte ut. Sam är kvar, men tyvärr en usel sångare tycker jag. Han är stel och väser ut ljud som ska vara sång och rör sig som en stel pinne. Ut med Sam säger jag. Det sjuka i kråksången är att juryn verkar inbilla sig att han är bra. Jag fattar inget. Han är bättre än mig, men det säger ingenting i sammanhanget. Ut med Sam säger jag... igen.

Mitt resonemang om skriva-på-listor har väckt upprördhet på sina håll. Jag vill bara klargöra att jag tycker listor är bra, man får chansen att visa sitt ställningstagande. Däremot kan jag personligen inte bli klok på om listorna egentligen uträttar något i slutändan. Och vad gäller de virtuella ljuständningarna så tror jag på större reaktioner och uppmärksamhet om man gjorde som förr, d v s tände ett ljus. Ett riktigt ljus. Tänk er om våra stora kvällstidningar istället gjorde en stor kampanj kring att man exempelvis den 1 november uppmanar folk till att ställa ett gravljus i fönstren där hemma. Som en tyst manifestation mot våldet på gatan. Det tror jag mer på än att tända ett virtuellt ljus och skriva sitt namn på internet. Så var det sagt.

Kollade för skojs skull upp en sak på susning.nu - upslagsverk på nätet.
Följande saxades när jag sökte på mitt ord:

...skiljer sig från den övriga pressen genom att fokusera på skvaller och kändisreportage och inte dra sig för att publicerar paparazzi-bilder. Dokusåpakändisar förekommer flitigt på förstasidorna. Faktakontrollen brister ofta och vandringssägner har ibland publicerats som nyheter. Artiklarnas texter är korta (eftersom det mesta av spaltutrymmet upptas av bilder) och författade på mellanstadiesvenska med vissa inslag av tidningsspråk.
Dessutom finner man en viss periodicitet bland artiklarna vilket avslöjar tider då det råder nyhetstorka. Efter jul är det t ex vanligt med "banta med X"-artiklar (där X är en ny revolutionerande diet eller en kändis som gått ner i vikt).

Kan ni gissa vad jag sökte på? ser ju ut som jag slog på skvallertidning eller veckans Nu eller liknande. Men nej, ordet jag slog på var Kvällstidning.

Undrar vad ledar- och kulturskribenterna och de så att säga 'seriösa' journalisterna tycker om den motiveringen av sin arbetsplats :-)

Ernst Kirchsteiger, Martin Timell, Jonny och Mathias i alla ära. Men när man sitter hemma på lunchen och ser McGyver på under en minut med hjälp av avskap från en kvist, flytande tvål, ett par gamla solglasögon och ett dricksglas tillverka ett MIKROSKOP. Då ligger de i lä.

Gatuvåldet och misshandel bland unga har ju fått uppmärksamhet de senaste dagarna efter att 16-åringen i Stockholm misshandlades till döds av ett gäng. Och kvällstidningarna har hakat på med kraftiga tag, de gör ju så när något hemskt händer, startar kampanjer, protestlistor, tänder ljus osv. Och det är absolut inget fel med det, det är bra att man lyfter upp problem och dödsmisshandeln är givetvis en stor tragedi. Men jag kan inte hjälpa att tänka vad lönlöst det känns med protestlistor och virtuell ljuständning. Med risk att få påhopp vill jag ställa frågan om det inte egentligen för många av oss blir som en lätt utgång från att kunna släppa tankarna. Man skriver sitt namn och ort på nätet, sedan känner man att nu har jag gjort nåt bra, jag har tagit ställning. Så släpper man tankarna och surfar vidare. Ja ja... man släpper dem inte helt, om man inte är helt hjärtlös, men man släpper ämnet för stunden i alla fall. Jag kan inte hjälpa det, jag undrar vad fan meningen är med listorna egentligen. Det känns som ren egoism. En slags självbekräftese att jag har minsann tagit ställning. Jag har inget svar på hur man ska göra det på ett bättre sätt och jag anser inte heller att man borde sluta med listor och ljuständning, tvärtom. Men jag kan som sagt inte hjälpa att fundera på vad som blir bättre av att '150.000 människor skrivit på för kampen mot gatuvåldet'.

Jag är inte bättre än nån annan, faktum är att jag på facebook har lagt till en funktion som heter 'stöd rosa bandet och kampen mot bröstcancer'. Jag har även värvat åtta vänner till att lägga till den funktionen. Däremot har jag inte skänkt några pengar till kampen mot bröstcancer. Altl jag gjort är att jag lagt till en funktion på facebook. Vad vinner forskningen på det? visserligen har jag gjort åtta personer i min omgivning uppmärksamma... men frågan är om jag la till funktionen mest för min egen skull. Nu visar jag att jag tar ställning och söttar kampen mot cancern! det känns lite bättre i själen att jag gör något. Men vad är det egentligen jag gör? har jag uträttat något?