Lilleskil

För folk i min åldersgrupp, alltså runt 25 år, är förmodligen det första riktigt stora idrottsminnet när Sverige tog brons i fotbolls-vm i USA 1994. Åtminstone är det så för mig, och för de flesta av mina kompisar. Det är ett bestående minne som aldrig kommer försvinna tror jag. Jag liksom många andra minns vad vi gjorde under de där matcherna som spelades mitt i natten för oss här i sverige, man minns det på samma sätt som att många äldre minns exakt vad de gjorde när de fick reda på att Olof Palme mördats. Ett bestående minne helt enkelt. Som aldrig lär försvinna.

Likadant är det med krönikan som svt klippte ihop efter vm-slutspelet. Vet inte hur många gånger jag sett den men antagligen var det fram tills videobandet blev utslitet. Man minns allting från den, kan rabbla citat som kommentatorerna slängde ur sig.... eller vad sägs om de här:
- Klas Ingesson... snor sig förbi tre man!... mer eller mindre.
- Ma... Dahlin! (ljudet försvann när Arne Hegerfors säger 'rtin')
- ... Och till sist blir det bara Roger Ljung kvar där borta...

Som sagt, för oss i min egen åldersgrupp är detta nostalgi på hög nivå, kanske högsta. Och det finns tusen saker att skriva om det, men eftersom det här är en blogg så blir ju folk trötta när man skriver för långt. Kan bara konstatera att jag nu ska se till att få tag på den där gamla krönikan så jag kan sitta hemma och gråta, skratta, hoppas, förtvivlas, bli förbannad och allt som hör till.

Frågan är bara när vi nästa gång ska få uppleva något lika magiskt inom fotbollen... Det var ju faktiskt 13 år sedan sist.

Läs i Expressen om en kille som störtade med sitt flygplan, hela planet blev sönderdemolerat av kraschen, mirakulöst nog satt piloten kvar i stolen, närmast oskadd, fast allt runt omkring honom var i spillror. Hans kollegor uttalade sig och sa:
- Han kan hantera sånt där, han är inte en kille som stressar upp sig om något händer.

Jo ja tackar jag... stressar man inte upp sig när man kraschar med ett flygplan så vill det nog mycket till. Och ni ser ju själva på bilden, där sitter han lugnt och stilla och väntar på att någon ska komma och hjälpa honom loss... bara en dag på jobbet. Inget att stressa upp sig för...

Jag vet inte hur det är med er, men för mig känns det ibland som skit samma att läsa Expressens eller Aftonbladets nätupplaga...

      

Så grymt skönt med Champions League-tisdagar och onsdagar. Såg Fernebache ta emot Inter igår, på förhand trodde man väl att Inter skulle föra matchen rätt bra, men jag liksom många andra underskattade Fernerbache. I åtminstone andra halvlek spelade de ut Inter efter noter. Det var grymt att se när de utan respekt för det italienska storlaget pressade på och gjorde bort dem en efter en. Igår fick jag också en ny favoritspelare i Alex, vad han än gjorde så var det närmast genidrag. Han hade också en stenhård nick upp i krysset nästan från kanske 3 meters håll som Julio Cesar i Intermålet gjorde en helt otrolig räddning på... Efter den nicken, och framförallt räddningen som var helt ofattbar blev både Alex och Julio Cesar liggande i gräset och skrattade med varandra. Det var en så fin scen att den kunde varit regisserad. Två motståndare i Champions League som skrattar med varandra, och det var inget sarkastiskt flin vi snackar om, man såg på dem att de båda tyckte det var en jäkligt komisk situation. Cesar gjorde en av sina kanske bästa räddningar i livet, och Alex gratulerade honom genom att glädjas åt honom... ja det var tamej tusan närmast poetiskt. Det visade verkligen hur fotboll ska vara. Jag blev inte tårögd men det var inte långt borta.

Just det ja, så fick ju Mourinho sparken igår. MUAHAHA! så skönt att det där köpelaget krisar... Nu får väl Abramovitj ge sig ut med shoppingkassen igen. Han kanske rentav får sälja sitt miljardplan för att få råd att värva (muta) en ny stortränare som inte tackar nej till vansinnigt mycket pengar...

Min tjej är helt såld på Singstar till PS2. Jag tycker också det är skitkul. Särskilt efter en öl eller tolv då det är helt jävla underbart! Nu är det såhär att Playstation har släppt ett nytt spel som heter 'Svenska Schlagers', givetvis beställde min bättre hälft detta så fort hon fick syn på det. Och idag på lunchen kom den! Spänd och förväntansfull kollade jag låtlistan på baksidan. Och så såg jag det... där i mitten på spellistan ungefär... Kicki Danielsson ? Bra vibrationer. Jag fick knappt ner pyttipannan...

Satt och slötittade på youtube igår och hittade något jag inte sett på skitlänge... Riksorganet! Ni vet det där svt-programmet som gick om våra riksdagspolitiker som dockor. Det handlade om hur man söp och intrigerade inom riksdagen. Ett humorprogram självklart. Sjukt kul hur som helst, och bortglömt. När jag hittar såna klipp blir jag så glad...

Faran över för den här gången... Alla mail sånär som på 4-5 st är räddade. Puh...

Jag upplever just nu en alldeles egen katastrof. Mitt mailprogram säger 'databasen är full' och jag kan inget göra, allt låser sig när jag försöker göra nåt med programmet. Panik! fy fan vad jag hatar datorer... Men snart kommer datasnubben hit och ska se vad han kan rädda åt mig... Helt sjukt vad utelämnad man blir utan fungerande teknik.

Fel av mig! det är ju givetvis ikväll Myggan har premiär. Vilket sätter mig i ett skitläge... det är ju Inter - Fernerbache på sexan samtidigt... vad skönt att jag köpte den där inspelningsbara dvd'n...

Nu på torsdag har Filip och Fredriks nya animerade program 'Myggan' premiär. Ser fram emot det, men efter att ha sett trailern vet i tusan om det här är någon hit. Att Bengt Magnusson rosslar sig tills han spyr och att väder-Tone flashar genom hela serien känns liksom som lite för enkel humor... Är det förresten bara jag som tycker att alla figurer ser ut som Kristian Luuk i olika skepnader?

Dagar när man vaknar med ett tungt huvud och nästan chockskadad av väckarklockans ringande är rätt kämpigt. Det funkar ju när man vaknat till liv och kommit igång, men oftast tar det längre tid än vanligt. Idag har jag en sån dag. Nu är jag nästan klarvaken och igång men det har tagit sin lilla tid.

Vaknade och fick en chock i morse av att klockan skränade. Mitt chocktillstånd övergick till irritation över alarmsignalen på väckarklockan. Va fan ska den låta så högt och störande för? kan jag inte få vakna till vågornas brus eller vacker fågelsång istället. Gick i alla fall upp och fixade till mig och käkade frukost. Satt och läste tidningen när jag helt plötsligt insåg att det jag nyss läst inte hade fastnat alls, har fortfarande bara vaga aningar om vad som stod i tidningen i morse. Det blir så när man chockväcks ur djupsömn och tvingar sig själv upp. Jag gick ut i trappuppgången och snubblade på sista trappsteget så jag slog i min onda tå. Smärtan gav mig en ny chock och jag tog ytterliggare ett steg mot det definitiva uppvaknandet, smärtan gick som en stöt i kroppen, som när man håller på att somna och rycker till i hela kroppen. Jag gick hur som helst vidare ner mot jobbet, vid en trång passage på vägen ner mötte jag en äldre dam som var ute och cyklade. Det blev ett sådär störigt möte när man inte vet vilken sida man ska gå eller cykla på. Tanten hade knappt styrfart och satte ned foten i backen för att värja sig mot en vurpa när hon fick beslutsångest över vilken sida om den unge mannen hon skulle styra åt. Hon fick en skrämd blick när hon satte ned foten, hon såg ut som om jag försökt råna henne. Jag tittade på henne och vände snabbt bort blicken och fortsatte gå. Jag blev irriterad men nu i efterhand fattar jag inte varför. Men händelsen gjorde ändå att jag fortsatte mitt uppvaknande. När jag kom fram till jobbet var jag nästan vaken. Jag låste upp, larmade av och tände lamporna och startade datorn. Och startade mailen. Då var arbetsdagen igång. Och jag var klarvaken.
Det kan jag tacka en väckarklocka, ett trappsteg och en skrämd cyklande tant för. Undrar vad som väcker mig imorgon?

En tanke har dykt upp i mitt medvetande den senaste tiden, ja sen i somras egentligen. Funderar skarpt på att ge mig på att löpa Göteborgsvarvet i vår. Vill inte säga något definitivt för att undvika att behöva ångra sig i slutändan men kommer jag bara igång och tränar lite inför det så ska jag nog ge mig på det. Känns som det kan vara kul att testa på det en gång. Och jag springer milen på unt 50 minuter åtminstone så jag tycker jag borde i så fall orka springa hela vägen. Ja ja... bara en tanke än så länge men det vore nog jäkligt kul att testa och se var man ligger i tid... och i tacklingsskicklighet som det sägs vara en fördel att vara duktig i ...

'Svensson Svensson' hade comeback-premiär igår. Jag såg det. Svensk folkhemshumor när den är som bäst och när man såg det var det som tiden stått stilla. Samma humor och till och med samma skådespelare, fast något äldre då givetvis. Ja Lina var ju utbytt och spelades nu av Claudia Galli och så två nya karaktärer. Det är klart, det kan inte jämföras med Seinfeld eller Scrubs, men det är bra gjort att göra humor som träffar en så bred publik.

Just det, efter det såg jag Babbens nya program. Det kan nog bli nåt, fast jag vet inte, nja... alltså man har ju sett det förr och Babben var inte särskilt bra på intervjuer. Men 'Heta stolen' var kul och nytt...

Som jag skrev i förra inlägget är fotbollen stark och som en religion för många. Men så finns det också de jävlarna som inte fattar vad fotbol går ut på och som borde bli portförbjudna från att överhuvudtget få titta på fotboll.

Domaren Said blev misshandlad av sspelare efter en div 7-match i Sundbyberg. Han fick höra kränkande ord som ´du är en slav´och ´Blås din jävla neger´ av spelarna och det hela slutade med att han blev slagen och sparkad till marken där slagen och sparkarna fortsatte. Han bröt handen när han försökte skydda sig och har fått skador på hjärnan men den största skadan är själslig - för vad ska man säga till honom för att han ska vilja gå i närheten av en domartröja igen?

Jag hoppas de som gjorde det här aldrig får komma i närheten av en fotbollsplan igen, att de känner skam, att de blir utfrysta ur sina respektive kontaktnät, att de ställs upp på sergels torg i skampålar en vecka dit allmänheten får gå och ge igen för vad de gjort mot världens bästa sport.

Men de får väl bara 2 månaders villkorligt och får betala ett par tusen i skadestånd. Fan vad man blir arg...

... Så fick jag en länk skickad till mig av min vän Oskar. Snacka om nostalgi-tv. Kolla klippet:

http://youtube.com/watch?v=4FIfWIf937I

I morse kom det ingen tidning, jag blev arg. Och eftersom jag möjligt kan äta frukost utan att ha något att vila ögonen på så satte jag mig istället och kollade på morgon-tv. Där såg jag en gammal bekant, Soffipropp gjorde comeback i studion. Det var länge sen, ja faktiskt 15 år sedan. Hon hade samma cape och dräkt på sig som förr i tiden och såg likadan ut, förutom en kanske lite blekare och urtvättad dräkt. Men det var lite nostalgikänslor som blossade upp, helt klart.

Ingen Kicki Danielsson på tv, eller i tidningarna de senaste dagarna. Vad har hänt? det är ju så man blir orolig... men hon laddar väl troligen för nästa löpsedel.

Idag blir det med största sannolikhet klart. Att GAIS, Örgryte och Häcken slås ihop till en klubb. FC Gothia. Man försåtr grejen med det hela, att de vill slås ihop för att bli ett slagkraftigare lag, absolut. Men frågan är nu hur många som kommer svika det nya laget av de forna tre lagens supportrar? eller vilka som kommer stanna kvar som supportrar? de är kanske mer lätträknade... Klubbidentiteten är viktigt för en klubb anser jag, och när man gör på det här sättet får man givetvis räkna med att det kommer ta år att bygga upp en identitet för FC Gothia, särskilt om det inte går bra. Gör de succé med nya laget kommer medgångssupportrar att dyka upp. Men de trogna supportrarna, de där som sjukanmäler sig dagen efter en förlust, eller dem som gråter av glädje när laget vinner. De lär dröja. Sådana supportrar har givetvis både GAIS, Örgryte och Häcken idag, men hur ska de supportrarna kunna känna med det nya laget. Med 'sina egna' spelare spelandes ihop med spelare som var derbyfiender för några månader sedan... Det här kommer bli intressant att följa helt klart. Och jag hoppas det går bra för FC Gothia... Bara de inte slår Elfsborg.

Nu lanseras Paul Potts debutalbum i Sverige. Paul Potts jobbade i England med att sälja mobiltelefoner, tills han sökte till 'Britains got talent' för att sjunga opera. Klippet när han för första gången sjunger inför publik är ett av de mest sedda klippen i youtubes historia, och när man ser det är det inte svårt att förstå varför. En riktig askungesaga om en kille som haft dåligt självförtroende hela sitt liv men som under en kväll tar igen precis allt. Det är så starkt och mäktigt så man blir tårögd, jag har sett klippet många gånger nu men ryser i hela kroppen varje gång ändå...

Har ni inte sett klippet, så gör det direkt och se till att vrida upp volymen. Klippet hittar ni här:
http://www.youtube.com/watch?v=9oxTy7KIAaA