Karmapoäng 2
När jag väl är inne på goda gärningar och karmapoäng måste jag delge er följande; Min sambo hittade en liten kattunge som sprungit bort mitt på en hårt trafikerad väg, hon tog med katten hem. Jag protesterade lite ilsket men insåg efter hennes berättelse att det faktiskt måste vara så att katten är vilse. Den var uppjagad och rädd. Vi satte igång en kraftig räddningsaktion. Vi ringde polisen, vi satte in annons på blocket, vi ringde släkt och vänner för att höra om någon kunde ta hand om katten om vi inte hittade ägaren, letade upp ett katthem, köpte mat till honom, satte upp lappar längs hela gatan där katten hittades och i trappuppgångar i närheten. Vi tog med katten till bekanta som har två kattungar i samma size (hemma kunde vi inte ha den eftersom vår halvtiger antagligen käkat upp honom efter ett tag) Vi engagerade oss kort och gott nästan överdrivet mycket för det lilla kattskrället.
Så efter över ett dygn ringer en kille på telefon och säger sig vara kattens ägare. Det visar sig att katten hoppat från en balkong och smitit. Det sjuka i kråksången var att killen lät inte sådär tacksam som man borde göra om man tappat bort sin kattunge. Vi åkte i alla fall hem till honom med katten och lämnade över honom. Han gullade och hade sig med katten och tackade, och frågade; "Vill ni ha bensinpengar eller nåt eller...?"
Idiot. Vi svarade; "Näe det är lugnt." Jahapp, hej då. Så var den goda gärningen förbi.
Vad vi skulle svarat var; "Ja för helvete det kan du ge dig fan på lille vän! vi vill ha ersättning för allt vi lagt ut på din kattstackare men mest av allt vill vi att du visar lite tacksamhet för att vi tagit hand om din kattjävel i över ett dygn!"
Men vi svarade; "Näe det är lugnt". En tyst överenskommelse och god ton tycker jag säger att i ett sånt läge VILL man propsa på att få ge något tillbaka. Men inte den här killen, han tackade och stängde dörren, som om vi stått där för att sälja jultidningar. Och tro nu inte att det är pengar jag ville ha, det är inte det viktiga. Men killen verkade liksom inte tillräckligt tacksam för att verka trovärdig. Som om han hade tio katter till i lägenheten och att om en sprang bort gör inget.
Ja ja, kanske är det jag som överreagerar. Men i det läget kände jag för att ta tillbaka katten och slänga ut den på gatan igen. Otacksamme jävel.
Så efter över ett dygn ringer en kille på telefon och säger sig vara kattens ägare. Det visar sig att katten hoppat från en balkong och smitit. Det sjuka i kråksången var att killen lät inte sådär tacksam som man borde göra om man tappat bort sin kattunge. Vi åkte i alla fall hem till honom med katten och lämnade över honom. Han gullade och hade sig med katten och tackade, och frågade; "Vill ni ha bensinpengar eller nåt eller...?"
Idiot. Vi svarade; "Näe det är lugnt." Jahapp, hej då. Så var den goda gärningen förbi.
Vad vi skulle svarat var; "Ja för helvete det kan du ge dig fan på lille vän! vi vill ha ersättning för allt vi lagt ut på din kattstackare men mest av allt vill vi att du visar lite tacksamhet för att vi tagit hand om din kattjävel i över ett dygn!"
Men vi svarade; "Näe det är lugnt". En tyst överenskommelse och god ton tycker jag säger att i ett sånt läge VILL man propsa på att få ge något tillbaka. Men inte den här killen, han tackade och stängde dörren, som om vi stått där för att sälja jultidningar. Och tro nu inte att det är pengar jag ville ha, det är inte det viktiga. Men killen verkade liksom inte tillräckligt tacksam för att verka trovärdig. Som om han hade tio katter till i lägenheten och att om en sprang bort gör inget.
Ja ja, kanske är det jag som överreagerar. Men i det läget kände jag för att ta tillbaka katten och slänga ut den på gatan igen. Otacksamme jävel.
Kommentarer
Trackback
