Dumfan
Den här dagen har varit ur de flesta perspektiv lyckad, men det kunde man inte tro imorse. Stötte nämligen på vägen till jobbet på en uppenbart påverkad ung man som kom upp bredvid mig när jag skulle gå till jobbet. Han började fråga hur gammal jag var, jag svarade att det har väl inte han med att göra (i ett försök att snäsa av den socialt missanpassade - jo det såg man direkt att han var). Men han fortsatte tjata, sa att han var 26, jag avslöjade att jag var 25 vilket han inte trodde var möjligt. Nehe... inte fan ser du ut som 26 heller tänkte jag, mer som 46. Egentligen borde jag kanske varit snällare mot den unge påverkade mannen men det var morgon, jag var halvsovande, lite trött och smått morgonförbannad.... ja ni vet hur man kan vara vissa morgnar.
I alla fall så fortsatte jag gå och mannen följde efter vid min sida trots mitt ökande tempo. Han mumlade osammanhängande och verkade diskutera med sig själv om att hitta ett bra samtalsämne. Då frågade han om jag var arbetslös, nej svarade jag. Vad jobbar du me då? Med grafisk formgivning, svarade jag. Gratis... vaddå sa du? sa mannen (hoppades han på gratis kaffe?). Jag gör annonser och sånt, fick jag ur mig. Då säger puckot: 'Jaha så man kan säga att du gör sånt som folk äcklas av'. Äcklas folk av annonser? Jag svarade att det får stå för honom om han tycker så, fattade inget av vad han snackade om men orkade inte bry mig, ville bara komma ifrån mannen, och situationen. Efter det var jag nästan framme vid jobbet och då säger plötsligt mannen: 'Men du! du kunde väl bara sagt att du tjänar pengar och hejdå!' Jag fattade nada, vaddå att jag tjänar pengar och hejdå? han höjde dessutom rösten och lät uppriktigt irriterad. Jag visste inte vad jag skulle göra, han stod och tittade på mig, så jag chansade och sa det jag trodde han bad om: 'Okej, jag tjänar pengar, hejdå'. Då gjorde den unge påverkade mannen tummen upp, log, vände på klacken och gick därifrån. Utan att säga ett ljud. Själv stod jag kvar som ett frågetecken och kollade runt mig efter kameror och mikrofoner. Men det var nog inte dolda kameran, det var nog på riktigt. Bara en jävligt konstig verklighet jag just tog del av. Eller så var det helt enkelt en glimt av den så omtalade svenska ickefungerande psykvården. För frisk kan han inte varit.
Fattar fortfarande inget av det, skummare situation får man leta efter.
