Lilleskil

Ungefär vid den här perioden av elitseriesäsongen brukar mitt annars ganska svala intresse för issporten värmas upp rejält. Slutspel är kul. Det är hårt och tufft och vilja och fight överallt. Och stora starka hockeyspelare som skäller och slåss i ena stunden, och sitter och gråter i båset i andra. Alla ni som såg intervjun med Jörgen Jönsson efter skandalen i Frölundaborg förstår vad jag menar. Han var så förbannad att han inte visste var han skulle ta vägen, rösten sprack, han skakade av vrede och jag kan svära på att han för en millisekund övervägde att golva reportern som intervjuade honom. På bara några sekunder personifierade han allt vad slutspelet står för.

Jag ska inte ge er min syn på skandalen och huruvida det skulle återstått 3 eller 5 sekunder efter sista nedsläppet eller inte. Men jag blev både förbannad och förvånad när jag hörde vad Fröundas klubbchef sa efter matchen. Han fick chansen att kommentera den idiot som slängde in en flaska på isen och tvingade att avbryta matchen för omspolning i 15 minuter. Jag citerar; "Det är möjligt att han portas från matcherna framöver". Vaddå möjligt? ut med packet bara, ge honom åtminstone ett par års avstängning från hockeyarenor. Det borde vara en självklarhet. Men nej, vi säger åt honom att lova att aldrig göra om det och släpper in honom nästa match igen. Då får han skämmas. Jösses...

  Såhär ser en komplett idiot ut.

Samma grej fast med andra färger...

Satt och lekte lite med mönster nu och se vad som kom fram, blev lite lattjo faktiskt.

Känn lugnet med den här dim-bilden. Knäppt från min balkong i lördags natt faktiskt. En tid som kan vara dimmig i flera bemärkelser...

Ikväll kära vänner händer något kul. 100 höjdare har nämligen säsongspremiär! jag har inte följt något tv-program alls den senaste tiden. Det brukar jag heller inte göra. Men nu framöver kommer jag lätt följa 100 Höjdare och även Prison Break som kör igång den 31 mars. Jag har inte missat ett enda avsnitt av Prison Break sedan starten och det tänker jag inte göra förrän tv-serien går i graven. Så är det. Jag är såld.

Charlotte Perrelli. Så heter vinnaren och den som får representera Sverige i Belgrad. Och nu är veckorna av schlager över för den här gången. Det är helt otroligt egentligen hur stort det är med den svenska schlagerfestivalen, att mer eller mindre varannan svensk sitter och ser den år efter år. Den svenska tävlingen är flera gånger större än den europeiska, den stora 'riktiga'. För oss svenskar alltså. Rätta mig om jag har fel men jag kan sätta min katt på att gårdagens svenska tittarsiffror lär vara högre än vad de blir när allting avgörs i Belgrad. Vi är landet schlager helt enkelt - och det känns faktiskt som att den svenska uttagningen är mer status än grande finale. Och nu kommer bidragen spelas till fördömelse på radiostationerna (Velvets 'Deja Vu' spelas som bara fän på P3). Låtar kommer remixas så de passar på klubbar, artisterna har fått ny publik och i stort sett varenda deltagare planerar väl ett albumsläpp den närmaste tiden, deltagarna dyker upp i tv-shower, får vara gästdomare i tv-program, någon kanske till och med får ett eget tv-program, eller en roll i en musikal. Det är så det är i landet schlager. Ska du bli ordentligt folklig i det här landet är ett deltagande i melodifestivalen ett måste.

Så hur var själva finalen igår då? Jo den var underbar självklart, svt gjorde det igen och skapade en känsla av vm-final i Globen. Kristian Luuk är helt lysande, jag kan inte komma på någon som ens kommer i närheten av hans klass i en direktsändning. Kul också att Nour El Refai fick till det till sist, hon har ju kritiserats hårt men igår var hon... kul. Efter Björn Gustafssons första framträdande igår tänkte jag skriva något i stil med att han gjorde en Zlatan (magnifik men svårt att leverera när det verkligen gäller), men han tog igen det i sitt andra framträdande. Han pallade trycket och levererade helt enkelt. Han är grym.

Vad gäller vinnaren kan jag inget säga, det är en mäktig låt, en låt som mycket väl kan vinna hela konkarongen, och med en artist som är ett fullfjädrat proffs. Personligen tyckte jag att Sibel var värd en plats högre upp och blev besviken på det svenska folket som inte gav henne en enda av Folkets röster. Men det var en befrielse och lättnad att se hur Christer Sjögren och Frida placerade sig på jumboplats - jag klarar inte av någon av dem. Nordman har varit en färgklick genom tävlingen och så även igår, BWO hade en bra låt men har för lite ödmjukhet och för mycket Alexander Bard i sig för att få min röst. Amy Diamond borde kanske befunnit sig högre upp också, hon hade faktiskt en skön liten låt som kändes lite 70-talspoppig. Och så Sanna Nielsen då, som deltog för femte året tydligen (jag kommer bara ihåg två gånger tidigare...) - en mäktig ballad, för mäktig för schlager. Linda 'Duracell' Bengtzing studsar och far omkring så igår trodde jag på allvar att hon skulle explodera.  

Jaha. Nu var det slut för den här gången. Belgrad nästa.

Betyget för årets schlagercirkus med alla deltävlingar och grande finale kan inte bli annat än en femma.