Lilleskil

Jag fortsätter mitt svensk-film-2007-projekt och nu har jag även sett 'Ett öga rött' som är gjord efter Jonas Hassan Kherimis roman med samma namn.

Handlingen i korta drag: När den tonårige Halims mor går bort till föjd av sjukdomen ALS bestämmer sig hans far för att flytta från stockholms förorter och bege sig in mot staden. Hans far vill ge Halim en bättre chans och få bort honom från 'slummen', men det hela blir även en slags nystart för pappan. Pappan försöker ta till sig allt 'typiskt svenskt' och vill även få Halim att växa upp som en svensk pojke. Men Halim vänder och gör allt för att få sin far och sig själv att minnas sina arabiska rötter, det hela utvecklas till en kamp inte bara mot sin far, utan mot det svenska samhället. Den största boven i dramat heter integrationsplanen och Halim tänker göra allt för att stoppa den. Han ska bli sveriges största revolutionsblatte!

Ja det här var rätt uppfriskande efter det totala bottennappet med Nina Frisk igår. En genomtänkt film med ett tydligt budskap, bra skådisar och välskriven dialog. Den tar upp ett stort problem i det svenska samhället och presenterar det på ett lika komiskt som allvarligt sätt. En stor behållning är Halims fars enträgna försök att försvenskas. Invandrarsvenskan gick mig lite på nerverna emellanåt och det kändes ibland nästan lika konstlat som i 'säg att du älskar mig', men samtidigt var den ett måste för filmen. Summa sumarum var det en bra film som inte gick obemärkt förbi. Här har vi en favorit på guldbaggegalan på gång...

Tänkte jag skulel göra ett tappert försök att se lite svenska filmer, så man har lite bakgrund till guldbaggegalan som kommer framöver. Ikväll var det dags för 'Nina Frisk', en film av Maria Blom som gjorde Masjävlar och med samma huvudperson som då, Sofia Helin som för övrigt spelar Cecilia i Arn - Tempelriddaren.

Handlingen i korta drag: Nina jobbar sedan tretton år tillbaka som flygvärdinna och trivs med sitt liv i luften och partajande i storstäder runt om i europa. Men så en dag träffar hon Marcus, en ensamstående pappa till femåriga William. Nina börjar nu känna saker hon inte känt förut och börjar ta sina första steg mot ett liv på marken.

Ja det här var fan inte bra. Det är ett relativt kass manus och en värdelös dialog filmen igenom och skådespelarinsatserna lämnar mycket att önska, ibland är de rent av värdelösa. Filmen blir tråkig trots sin korta längd och hur tusan Sofia Helin kunde få en huvudroll i sveriges största filmsatsning genom tiderna efter det här är för mig en gåta, jag gillade henne i Masjävlar dock. Det här kändes som ett skolprojekt mer än som en seriös produktion. Viktiga delar av handlingen försvinner spårlöst och vad Marcus är för en figur framgår inte alls, han får liksom ingen personlighet överhuvudtaget. Enda ljuspunkten är killen som spelar Linus, Ninas bror, som gör det bra och som faktiskt fick några roliga repliker. Men det övergripande betyget blir en överstruken geting, ett minus, ja vad som helst. En kalkonrulle med klichéer utförda på ett amatörmässigt sätt. Får den en enda nominering vid guldbaggegalan blir jag mycket förvånad.

Ja shit de här mellandagarna har utvecklats till ganska stressande, har varit mycket att göra på jobbet och hemma har jag andra projekt som tar tid. Så jag har inte hunnit reflektera särskilt mycket över omvärlden de senaste dagarna. Jo en sak som är rätt sjuk är alla unga hollywoodtjejer som verkar följa samma mönster. Det verkar finnas en utstakad och förutbestämd väg man ska ta som ung och känd. De gör EN bra skådisinsats eller ETT bra album. Sen efter det festar de runt i nåt år, tar lite för mycket 'puder' i näsan och blir alkoberoende. De åker fast, bedyrar i media att nu ska här förbättras, tar in på rehab, kommer ut ett par dagar senare och festar till igen. Sen kantas den fortsatta karriären av kalkonrullar och den enda utväg som finns för att få synas i media igen är att flasha framstjärten så hela världen ser. Senast i raden såg jag i morse är Mischa Barton, känd från tv-serien O.C. Nu kan hon sluta sig till klubben med Tara Reid, Amy Winehouse, Lindsay Lohan, Paris Hilton, Britney Spears och alla de andra.

Är det de som är vår tids legender? Jag är bekymrad...

Dan efter dopparedan idag då. Var en gemytlig julafton i dalarnas vagga får jag konstatera. Det åts, dracks, snapsades, sjöngs, spelades, öppnades osv. Var så mätt igår ett tag att jag kände mig nästan full när jag stängde ögonen. Det snurrade rent av, antagligen på grund av att alla mina krafter i kroppen gick åt till matsmältningen. Men det var gott, otroligt gott med julmat! Och fina julklappar blev det, band annat två nya säsonger av scrubs vilket betyder att jag kommer göra mig oanträffbar vissa stunder framöver. Vi provade att spela ett spel igår också, det tredje brädspelet på lika många dagar. Den här gången var det ett music-quiz som hette 'DJ'. Det blev dock ingen succé eftersom den medföljande dvd-skivan hackade och levde sitt eget liv. KAN ha varit den uråldriga dvd-spelaren också, vi får se när vi provar hemma. Annars ska jag skriva ett upprört mail till spelföretaget Alga.

Nu ska det faktiskt bli rätt skönt att komma hem ikväll. Sova i sin egen säng, vara i sitt eget hem och ta det lugnt. Komma iordning lite och pyssla runt mest. Men innan dess väntar en drygt fyratimmars bilfärd. Brukar gå rätt bra dock, man kör den där sträckan på rutin nu nästan.

Nu har jag lärt upp svärfar hur man skriver ut egna bilder från digitalkameran också, han har skaffat sig en ny skrivare som skriver ut faktiskt jäkligt bra bilder.

Nu ska det göras iordning i bilen för hemfärd om ett par timmar. Lika bra att börja packa ut lite...

Känns som min blogg inte vore fullständig på nåt sätt om jag inte skriver ett inlägg om att jag hoppas att ni alla får en god jul och en trevlig afton! Här blir det firande hela dagen med massa god mat och klappar under... eller ja. Granen lyser faktiskt med sin frånvaro. Den står i plast i källaren. Men sen är ju inte granen det viktigaste heller. En sak som dock är viktigt och som jag lär få slåss för är att se Karl-Bertil Jonsson senare ikväll. En tradition i min familj, men inte i sambons. Så vi får se hur det blir. Nu ska jag gå och duscha och göra mig i ordning för dagen.

God jul på er alla!

Jodå, min gode katt lyckades få ner ännu en kruka från ett fönster igår innan han avslutade dagen. En av plast dock den här gången så den gick inte i bitar. Just nu ligger han i fönstret bredvid mig och spanar på fåglar och en ekorre som sitter utanför fönstret. De äter av den utställda fågelmaten och det hela är egentligen en ganska fridfull bild av naturen. Om man bortser från Elvis som ligger och dreglar, knackar på fönstret med tassen och med svansen som går som en piska...

Igår var det förresten cirka tio minus och solsken här uppe, med ungefär en decimeter tjockt snötäcke. Riktig vinter med andra ord, det har de haft i nästan två veckor nu här uppe (Rättvik, Dalarna). I dag är det bara en minusgrad verkar det som och det ska enligt rapporter bli mildare. Kass. Men då kan jag ju faktiskt göra slag i saken och ge mig ut på en löprunda här på morgonkvisten. Så får det bli, har jag nu packat ned alla träningskläder så får jag inte backa ur utan ta en sväng i löpardojorna. Jag ska löpa bort till andra sidan stan (byn) och kolla om det finns en gör-det-själv tvätthall på OK där borta. För bilen har en trist brun nyans numera. Vanligtvis är den blå. Ja sen blir det kanske en sväng mot Borlänge eller Insjön under dagen. Vi får se... Det är i alla fall i stort sett vad jag troligtvis kommer pyssla med under dagen.

Åt förresten en grymt god Oxfilé igår. I gryta. Med pasta. Sen spelades det Retro - ett jävligt kul spel faktiskt, särskilt med en stigande alkoholhalt i kroppen.

Jag är så trött på Amy Winehouse. Hon har på allvar tagit över tronen från Britney Spears som den mest omskrivna och uttjatade kändisen just nu. I alla fall i min mening. Var man än vänder sig finns hon på bild och har gjort ena dumma grejen efter den andra. Fan skit i pundarbruden bara... Hon gör okej musik, men raderar de pluspoängen med god marginal när hon uppträder stenad. För det måste vara det mest värdelösa och respektlösa man kan göra som artist. Du är körd Amy. Åk med tunnelbana.

Jag brukar inte bli drabbad men nu i år khar jag faktiskt känt en viss antydan till julstress måste jag erkänna. Har varit mycket med jobbflytt, julgodisbakande, julklappsinköp, inslagningar och grejer. Idag var det hem efter en stressig och rörig dag på jobbet och direkt till apoteket för inköp av diverse prylar, hem igen och baka en paj, sen direkt ut till syrran för julfireri med familjen (Tack syrran för en trevlig kväll). Nu är jag hemkommen igen och ska packa inför avresa mot Rättvik imorgon förmiddag. Innan dess måste jag dock hinna med att förhoppningsvis tvätta bilen (om jag hinner... inget måste), sen hämta resesällskap på tågstationen, en sväng till systemet, tillbaka och packa bilen, ut till mor och far och hämta halsdukar och sjalar som mor har stickat, sedan avresa...

... och väl i Rättvik lär lugnet komma. Byn och omgivningen brukar föra med sig ett skönt lugn. I år ska jag till och med ta med löpargrejer om jag känner mig extra harmonisk över tillvaron och får för mig att löpa en runda. Och nu har jag en jävligt intressant bok att läsa också. "Svensk maffia" är efterlängtad och ska bli jäkligt spännande.

Ja det engelska ordet Exhausted har aldrig känts lämpligare... har slitit och burit och skruvat och ordnat hela dan. Det tar på krafterna att flytta, och nu flyttar inte jag och Ida nånstans utan jag pratar om min arbetsplats som byter lokaler. Det har varit en lång dag och jag är helt slutkörd i kroppen. Men det är kul också att flytta, det är åtminstone inte så tråkigt som så många säger att det är. Imorgon blir en minst lika körig dag som den här. Då ska allt på plats i de nya lokalerna, får hoppas på att allt funkar som det ska med uppkoppling och telefoni osv. Sen blir det till att åka hem vid fyratiden och laga en paj, sedan ut till syster och fira jul med familjen. Stressigt och mycket i luften... men hellre det än tvärtom. Undrar förresten hur mina armar kommer kännas imorgon. Jag är inte begåvad med råstyrka i armarna direkt men idag har de fått känna att de lever...

Nu ska här rakas och duschas. Och sen ner till tvätten igen...

Kul detalj från dagen: Min telefon med inbyggd stegräknare har legat i fickan hela dagen. Den visar på 17.583 steg, det är ca 14.8 km det (enligt omvandlaren i telefonen). Min vanliga dos brukar ligga runt 5 km...

En filmpremiär och man delar gratis ut rostade mandlar som tilltugg. Jättegott och bra initiativ, men vem kom på idén att dela ut dem i papperstrutar... Det jäkla prasslandet...

Så var det äntligen dags... efter år av förväntan. Sveriges dyraste och största filmprojekt någonsin. En enorm budget med svenska mått mätt, en undergroundbudget med amerikanska mått mätt. Böckerna har jag inte läst, men sen ska ju heller inte det spela någon större roll. Filmen ska ju kunna tala för sig självt. Efter att ha sett filmen håller jag med expressen och aftonbladets recensenter om en trea i betyg.

Handlingen i korta drag: Arn Magnusson växer upp i Västra Götaland i slutet av 1100-talet, han uppfostras i ett kloster där hans medfödda krigartalang utvecklas av den tidigare tempelriddaren som tjänstgör på klostret. Efter att ha förälskat sig i den vackra Cecilia och gjort henne havande döms både Arn och Cecilia till 20 år i var sitt kloster (Gudhem och Varnhem). Arns straff omvandlas till att tjänstgöra i Det Heliga Landet som tempelriddare.

Så var man där då, och säger det man inte ville säga, men jag säger det ändå: Det här är bra som bara in i helvete... för att vara svenskt. Bland svenska filmer finns ingen jämförelse och en sån här film bör ju jämföras med utländska filmer. Bland dem sticker den inte ut, men den gör absolut inte bort sig. Den innehåller stora och stundtals mäktiga scener och hjälterollen spelas skickligt av Joacim Nätterqvist. Samtidigt som det ibland skuttas friskt från storproduktion till svensk nybyggarfilm. Med Morgan Alling i bild kunde jag inte hjälpa att jag en kort stund fick 'Midgård' i tankarna.... Gustaf Skarsgård var helt lysande som kung Knut. Och även farsan Skarsgård övertygar stort som Birger Brosa. I början tyckte jag att det hände alldeles för mycket, det var för många personligheter och händelser som skulle presenteras på mycket kort tid. Det gav ett stressat och rörigt intryck för min del. Och berättarrösten lät för mycket skoldokumentär för att bli så cool som en riddarfilm ska vara. Stundtals är det en riktigt cool och mäktig riddarsaga, men den räcker inte ända fram. Även om sveriges oscarsbidrag är givet så blir det helt enkelt inte samma mäktighetsfaktor när det pratas på svenska.

Men det här ÄR en svensk storfilm. Och det ÄR en milstolpe inom svensk filmindustri. Och som svensk ser jag det som mer eller mindre en skyldighet att gå och se den. På bio. Där den lär upplevas som bäst.

Mäktigast scen: Slaget mot Saladin, när Saladin tittar upp och ser prästen som håller upp korset i motljus. Mäktigt.

Tre getingar i Expressen fick den. Alltså trea på både aftonbladet och expresssen, ska man tolka det som att det är en medioker film som hägrar? den som lever får se...

Igår var det dags, Arn - Tempelriddaren hade världspremiär. I lilla Skara. Undertecknad fanns inte på plats... Var bara myyyyycket speciellt inbjudna som fick komma. Skådespelare, filmteam, kommunpolitiker och viktiga journalister m m. Bert Karlsson hade tydligen snikit sig in också. Men ikväll! då är det dags igen, för en extra förhandsvisning i.... Skövde. Och dit har jag fått inbjudan. Ska bli jäkligt kul att se filmen som varit stora snackisen i filmsverige i nästan två år. Mina förväntningar är höga. Men jag försöker hålla ner dem för att inte bli besviken... men det tror jag inte att jag blir.

Enda recensionen jag läst än så länge är Jens Petersons, i aftonbladet. Han gav den en trea och skriver mer eller mindre bara vad som händer, hur det var och hur det såg ut. Inget om det är bra eller dåligt. Inga överraskningar, att det är storslagna scener ser man ju redan i trailern. Han ställer sig neutral till filmen, fegt för en recensent med så stor läsekrets tycker jag. Hans recension säger mig ingenting om vad man kan vänta sig, inget som man inte visste innan. Är inte det en av grundtankarna med en recension?

I alla fall. Nu börjar nedräkningen...

En kväll på krogen kan sluta på ett gäng olika sätt. För ett pucko på Norrmalm slutade det med att han/hon/de har fått tag på en skumbrandsläckare och sprutat ner hela vårt cykelförråd med tillhörande cyklar. Jävligt störande och nu blir det till att tvätta rent cyklarna. Väx upp dumfan!

Vad är grejen med att folk på film ska spela yngre än de är i verkligheten? Jag kan förstå att det är så i high school filmer och serier att det är lättare att få tag på bra skådespelare som är äldre för att spela yngre roller. Men den gränsen borde väl gå vid 18-20 nånstans, sedan har det ju inte med åldern att göra längre hur bra skådis man är. Och ibland tillhör det ju handlingen att någon är en viss ålder och att en viss skådespelare vore perfekt för rollen osv. Men ofta görs det också helt utan mening. Det slog mig igår när jag (återigen) såg filmen 'på smällen' med Seth Rogen. Han spelar 23 i filmen men är 26 i verkligheten. Det hade inte gjort filmen ett jota om han fått vara 26 även filmen... det hade snarare tillfört hans roll som dont-care-slackern om han varit äldre. Men ibland känns det som det görs helt oprovocerat och mest görs för att göras... eller hur man säger. Det är intressant och säger något om filmindustrin tycker jag. Vad vet jag inte riktigt.

8.30 en lördagmorgon och jag var uppe på berget och sprang fem kilometer. Sen hem och käka frukost. Det är så man blir lite stolt över sig själv. Det fanns inte en själ i spåren och det var enormt skönt att löpa av sig lite i skogen, 2-3 minus i luften och vindstilla med ett mycket lätt snötäcke på marken. Det var tamjefan riktigt... harmoniskt. Och jag fick närmare en överdos av syre kändes det som. Jonas vs Kelloggs 2-0. Nu blir det julbord om två timmar!