Lilleskil

8.30 en lördagmorgon och jag var uppe på berget och sprang fem kilometer. Sen hem och käka frukost. Det är så man blir lite stolt över sig själv. Det fanns inte en själ i spåren och det var enormt skönt att löpa av sig lite i skogen, 2-3 minus i luften och vindstilla med ett mycket lätt snötäcke på marken. Det var tamjefan riktigt... harmoniskt. Och jag fick närmare en överdos av syre kändes det som. Jonas vs Kelloggs 2-0. Nu blir det julbord om två timmar!