Film: Supersugen
Handlingen i korta drag: Seth och Evan går sista året på High School och kommer efter sommaren att skiljas åt då de börjar på olika skolor. De är båda fast beslutna (nåja, seth kanske något mer) om att bli av med oskulden innan de börjar på college, problemet är bara att de båda killarna knappast tillhör poppisgänget på skolan och blir ytterst sällan bjudna på fester - där det händer. Men så får de en öppning att komma på fest - problemet är bara att de lovat fixa sprit till kvällen. Den vilda jakten på spriten gör att de får en kväll de aldrig kommer glömma.
Jonah Hill är helt underbar i den här rollen. Lita på att vi kommer se mer av honom framöver. Det här är lättsmält och pinsamt som det ska vara i high schoolfilmer... de båda killarna i huvudrollen (eller är det tre?) gör det grymt bra och bidrar till att filmen lär bli en succé. Även Seth Rogen finns med i filmen som en ganska speciell snut, han med sin kollega står för gapskrattshumor i ren dum&dummare-anda. Trots sina närmare två timmar blir det här aldrig tråkigt, tvärtom! och det ska bli jäkligt kul att se när man får se Jonah Hill på vita duken igen.

Lugn helg...
Nu ska här ses på sporten på tv4. Det var länge sen jag gjorde det en söndagkväll faktiskt. Förr gjorde jag det jämt. Efter det ska det ses på film, så en recension blir att vänta...
Lets dance
Idag har jag förresten varit hurtig. Var uppe klockan nio och sprang fem kilometer. Spåret jag brukar springa var stängt p g a skidtävling (i 4-5 plus... jag fattar inte...) så jag sprang i stan istället, på asfalt. Inge bra för knäna. Kände det den sista biten. Men jag kände att jag behövde ha en genomkörare eftersom jag inte spelar med laget i helgen, jag har lämnat återbud p g a krånglande axel. Gör ont som fan att lyfta den. En trolig baksmälla av mycket jobb i veckan, med mycket sittande framför datorn. Vilket påminner mig, jag borde inte sitta framför datorn nu...
Dagens garv
Herre-jävla-gud.
Grammisgalan
Kvällens minus fick Petter - fan Petter, jag har alltid gillat honom men igår drog han på sig 'bad karma' när han ställde sig upp och applåderade när Kent i sitt tacktal sa 'Tack till alla er som INTE gillar oss... ni driver oss framåt'. Dålig stil, men visst... han gillar inte Kent, och han står för det. I övrigt kändes det som Globen var överbefolkat med hiphopfans... Alla hiphopartister fick alltid extra mycket applåder. Men inte extra mycket priser. Hur kom det sig?
Annars var det väl en lyckad grammisgala. Caroline af Ugglas var kul. Men jag saknade skarpt Magnus Bettnér - hade gärna sett en repris från förra året.
Två aftonbladetbilder sammanfattar på ett bra sätt årets gala:

'Slagit rot'
Guldbaggar...
The King
Idag hedras han världen över. Tänkte hur som helst att ni borde veta det om ni inte gjorde det.

Slutvitsat om Kalla
Film: This is England
Handlingen i korta drag: Shaun är en tolvårig faderlös skolkille i England vid början av 1980-talet. Han bor med sin mamma i en ovårdad lägenhet och har inga kompisar i skolan, hela skolgången präglas av utanförskap och mobbing. Men sista dagen före sommarlovet springer han in i ett gäng med bombarjackor, hängslen och rakade huvuden - skinheads. Ledaren för gänget, Woody, tar snabbt Shaun under sina armar och Shaun blir snart rekryterad till det relativt harmlösa gänget. Harmlösa till den dag då den äldre Combo släpps från ett treårigt fängelsestraff och drar med gänget till sin lägenhet där han kräver att de väljer sida i kampen mot 'svartskallarna' som tar deras jobb, bostäder och gator ifrån dem. Från den dagen förändras allt.
Det här är en oerhört stark film med ett tydligt budskap. Den är snyggt gjord och innehåller jävligt bra musik och kameravinklar för att skapa rätt känsla av 80-talets England. Budskapet kan man inte missa och skådespelarna, inte minst huvurollsinnehavaren, är kanon. Det är en rå och skitig film som ger ett verklighetstroget intryck och speglar verkligheten på ett stundtals motbjudande och skrämmande sätt. Dock måste jag säga att den stundtals stannade upp och blev liksom segdragen på nåt sätt, och det drar tyvärr ner betyget när allt är så förutsägbart. Men den är helt klart sevärd och så skönt långt ifrån Hollywoodproduktioner man kan komma. En stark rekommendation.

Politik
Näddu, politik...
Hockey-VM
Jag har inte sett en minut hockey på junior-vm som pågått i dagarna, däremot har jag föjt med rätt bra i tidningar om hur det gått. Men så ikväll... såg jag faktiskt den tredje perioden och förlängningen av finalen. Och jäklar vilken tredjeperiod det var! Det blev inget vm-guld för sverige, vi föll på mållinjen. Men småkronorna lyckades ändå med något annat som hockeyn i sig inte gjort på ett bra tag. Det fick mig att bli klistrad vid tv:n igen och fick framförallt upp mitt intresse för hockeyn igen. En eloge!
Men hockey kommer inte bli bättre än fotboll för det. Aldrig.
Dagens lärdomar
Idag har jag lärt mig och fått uppleva detta:
1. Det suger att förlora. Särskilt när man själv gör dåligt ifrån sig.
2. Min bror borde inte ha djur.
3. Primas kebabpizza smakar enormt bra, men ska inte föregås av fika... då finns risken att man inte orkar hela.
För övrigt har jag betalt med kort på pizzeria för sista gången, sist jag gjorde det... i Karlsborg... slutade det med att min nota drogs tre gånger och jag fick återvända nästa dag med utskrift i handen och kräva pengar tillbaka. Så nu litar jag inte på dem längre, kalla mig generaliserande och vad fan ni vill. Men pizzerior är det fan ofta strul med kortautomater på. Så det får nog bli mitt nyårslöfte det. Härmed skall jag icke betala min nota med någon form av bankkort på en pizzeria igen. Så får det bli.
Film: Little Miss Sunshine
Handlingen i korta drag: Vi får följa med på en annorludna roadtrip med den märkliga familjen Hoover. Sjuåringen Olive ska delta i en skönhetstävling för barn och för att hinna dit måste hela familjen samarbeta, något som visar sig inte vara helt lätt. Familjen är helt enkelt ett gäng mycket udda och olika typer. Eller vad sägs om pappan som lever sitt liv (och vill ha familjen med sig) efter ett egenutvecklat niostegsprogram för framgång, sonen som avgett tystnadslöfte sedan nio månader och inte säger ett ljud allt för att han vill bli testpilot inom flygvapnet, eller farfar som blev utkickad från vårdhemmet efter att han missbrukat heroin och sprider grova ord och svordomar runt sig. Med på trippen är även den nyss utsläppta morbrodern som suttit på psykklinik efter att ha försökt ta livet av sig. Ett tecken på att vara en förlorare enligt fadern.
Det här är en riktig favorit, en mörk komedi som är sorglig men presenteras på ett jävligt kul sätt. Steve Carrell är helt lysande och tjejen som spelar sjuåriga Olive är grym. Min sambo jämförde filmen lite med svenska klassikern 'Vi hade i alla fall tur med vädret' och det håller jag med om, med en liten krydda av 'Dum & Dummare' kanske. Det är en film som man inte sitter och gapskrattar åt hela tiden, men sitter mer med ett leende hela tiden och blir glad efteråt. Samtidigt som den presenterar det sjuka i skönhetstävlingar för barn. En mörk feelgoodfilm som är en av mina största favoriter från 2007. Se den gott folk!

Bäst och sämst 2007... enligt USA.... och getingen
För övrigt såg jag Expressens lista över tio måste-filmer, jag insåg att jag inte sett en enda av dem. Och alla vill jag heller inte se, men ett par nya tips gav det. 'This is England' bland annat, den lär vara helt fantastisk. Här kommer listan för intresserade:
1. This is England (England)
2. 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (Rumänien)
3. Vid himlens utkant (Turkiet/Tyskland)
4. Bourne Ultimatum (USA)
5. The Departed (USA)
6. Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (USA)
7. The Secret life of words (Spanien)
8. Ung snut (Frankrike)
9. Den fria viljan (Tyskland)
10. Grindhouse: Death Proof (USA)
Film: Darling
Handlingen i korta drag: Vi får parallellt följa den unga stureplanstjejen Eva och den frånskilda arbetslöse 61-åringen Bernard. Eva lever sitt liv runt människor som är egocentriska och bryr sig inget om andra människor eller hur saker och ting i samhället fungerar, hon råka ri trubbel och blir dumpad, sparkad och näst intill vräkt under kort tid och tvingas inse hur livet kan vara för de som inte lever i övrklass-sverige. Bernard söker jobb men det går oftast inte längre än till provanställningar, förutom McDonalds där han lyckas hålla sig fast. Han har det tufft ekonomiskt och får ett tag bo i bland annat en studentkorridor. Ödet och tillfälligheter gör att Eva och Bernards vägar korsas.
Jag gillade inte alls filmens första 20 minuter, med ett segt tempo och hemsk stråkmusik som fick mig att tänka mer på kaffereklam än långfilm. Faktum är att hela fimen känns mer som en kortfilm än en långfilm, man bygger inte upp karaktärer, lämnar hafsiga förklaringar till fortsättningshistorier och ibland känns en del scener mest gjorda för useendets skull eller möjligtvis någon djup undermening som åtminstone inte jag fattar. Men filmen ska ha plus för att skilja sig från den svenska scenen och den är snyggt gjord. Men på något sätt så var den helt innehållslös och tråkig... den är tragikomisk och snygg rent filmiskt, men blir alldeles för ointressant för min del. Som en kryptisk reklamfilm för kaffe som dragits ut till 90 minuter.

Betongkeps
Ja idag är det betongkeps på efter firandet igår. Seg och bakfull, då ska det givetvis jävlas till lite extra. Så när jag köpte pizza förut så blev det något fel på kortautomaten när jag skulle betala. Så nu har 145 kronor dragits från mitt konto inte mindre än tre gånger... det löser sig visserligen nu, när jag pratat med pizzerian i fråga. Men det är ju inte sånt man önskar sig en sån här dag...
Nyårsafton
Nyårshelgen har ju sina traditioner... särskilt tv-traditioner, och tyvärr har jag ruckat på för många av dem i takt med att jag blivit äldre. När jag var liten såg jag till exempel alltid 'Grevinnan och betjänten' på tv på nyårsaftonen... Såg precis i tv-tablån att den bara är 15 minuter lång, va!?... jag kunde svära på att den var minst en halvtimme-fyrtiofem minuter. Kändes längre förr. Ett annat program man inte missade är 'Ivanhoe' på nyårsdagen, men det har jag börjat rata av helt andra skäl. Att tv 3 tagit över den och fullständigt massakerar den med reklampauser. Jävla kommersialism, vissa saker är heliga... fattar ni inte det. Sen var ju 'Agnetas nyårskarameller' ett måste på nyårsdagen, men i år går istället Fredag hela veckan-gängets nyårsspecial... återstår att se om de kan axla Agnetas mångåriga succé.
Jaha! så nu i år vet i tusan vad jag ska göra för att hålla liv i traditionerna... kanske får se till att några nya skapas, men vad gäller tv-tittandet är jag skeptisk... i år kommer jag helt enkelt inte ha tid att se på tv, hela dagen är späckad med iordningställande av nyårsbalunset ikväll. Och sådant får ju räknas som en skarp tradition det också. Men hepp hepp! nu får jag ta och sätta lite fart här, men först funderar jag på att släppa ut 20 råttor i bageriet jag bor ovanpå och ringa miljö & hälsoskyddsenheten... för fan vad de väsnas där nere. Men jag ska kanske låta bli, en dag som nyårsafton har man inte råd med minuspoäng i karmastapeln.
Gott nytt år på er alla!
Imodium
Film: Underbar och älskad av alla
Nu börjar jag bli som en riktigt filmrecensent och filmen börjar ta över mitt liv. Nåja, tre filmer på lika många dagar är kanske inte så farligt men vi får väl se hur länge det håller i sig. Nu var det hur som helst dags för Herngren och Holms årliga bidrag. Efter roman och med huvudrollen spelad av Martina Haag.
Handlingen i korta drag: Isabella är drygt 30 och frilansande skådis. Hon är singel och har inte fått ett skådisjobb på ett bra tag, som hon själv uttrycker det så är hon "snäll, social och arbetslös med ett år på komvux, vad får man för det?". Närmast desperat skriver hon om sitt CV och kryddar det lite extra med färdigheter som hon kanske inte kan stå för riktigt. Så när hon väl får jobb dras hon in i en lögn som bara blir knepigare och knepigare att ta sig ur. För klarar hon verkligen av det hon utgett sig för att kunna?
En svenk feelgood-film var det här. Man känner definitivt igen Hannes Holms stil på filmen och Martina Haag är faktiskt riktigt bra i huvudrollen. Stundtals hade jag svårt att hänga med i vad som var drömscenarion i filmen och vad som var verklighet. Ett plus för alla skådisar och kändisar som bjuder på sig själva och sin personlighet. Däremot måste jag säga att filmen lämnar mig oberörd och liksom bara glider förbi. Den är inte dålig, men den utmärker sig heller inte alls och herrarna Holm/Herngren kan bättre än såhär. Även om Martina Haag troligen har en guldbaggenominering på gång för huvudrollen. Inte för att hon gör den jättebra, utan för att hon gör den... bra helt enkelt och bjuder på sig själv tillräckligt mycket. Sen haglar det inte direkt av konkurrenter om det priset.