Definitivt vaken
Dagar när man vaknar med ett tungt huvud och nästan chockskadad av väckarklockans ringande är rätt kämpigt. Det funkar ju när man vaknat till liv och kommit igång, men oftast tar det längre tid än vanligt. Idag har jag en sån dag. Nu är jag nästan klarvaken och igång men det har tagit sin lilla tid.
Vaknade och fick en chock i morse av att klockan skränade. Mitt chocktillstånd övergick till irritation över alarmsignalen på väckarklockan. Va fan ska den låta så högt och störande för? kan jag inte få vakna till vågornas brus eller vacker fågelsång istället. Gick i alla fall upp och fixade till mig och käkade frukost. Satt och läste tidningen när jag helt plötsligt insåg att det jag nyss läst inte hade fastnat alls, har fortfarande bara vaga aningar om vad som stod i tidningen i morse. Det blir så när man chockväcks ur djupsömn och tvingar sig själv upp. Jag gick ut i trappuppgången och snubblade på sista trappsteget så jag slog i min onda tå. Smärtan gav mig en ny chock och jag tog ytterliggare ett steg mot det definitiva uppvaknandet, smärtan gick som en stöt i kroppen, som när man håller på att somna och rycker till i hela kroppen. Jag gick hur som helst vidare ner mot jobbet, vid en trång passage på vägen ner mötte jag en äldre dam som var ute och cyklade. Det blev ett sådär störigt möte när man inte vet vilken sida man ska gå eller cykla på. Tanten hade knappt styrfart och satte ned foten i backen för att värja sig mot en vurpa när hon fick beslutsångest över vilken sida om den unge mannen hon skulle styra åt. Hon fick en skrämd blick när hon satte ned foten, hon såg ut som om jag försökt råna henne. Jag tittade på henne och vände snabbt bort blicken och fortsatte gå. Jag blev irriterad men nu i efterhand fattar jag inte varför. Men händelsen gjorde ändå att jag fortsatte mitt uppvaknande. När jag kom fram till jobbet var jag nästan vaken. Jag låste upp, larmade av och tände lamporna och startade datorn. Och startade mailen. Då var arbetsdagen igång. Och jag var klarvaken.
Det kan jag tacka en väckarklocka, ett trappsteg och en skrämd cyklande tant för. Undrar vad som väcker mig imorgon?
Vaknade och fick en chock i morse av att klockan skränade. Mitt chocktillstånd övergick till irritation över alarmsignalen på väckarklockan. Va fan ska den låta så högt och störande för? kan jag inte få vakna till vågornas brus eller vacker fågelsång istället. Gick i alla fall upp och fixade till mig och käkade frukost. Satt och läste tidningen när jag helt plötsligt insåg att det jag nyss läst inte hade fastnat alls, har fortfarande bara vaga aningar om vad som stod i tidningen i morse. Det blir så när man chockväcks ur djupsömn och tvingar sig själv upp. Jag gick ut i trappuppgången och snubblade på sista trappsteget så jag slog i min onda tå. Smärtan gav mig en ny chock och jag tog ytterliggare ett steg mot det definitiva uppvaknandet, smärtan gick som en stöt i kroppen, som när man håller på att somna och rycker till i hela kroppen. Jag gick hur som helst vidare ner mot jobbet, vid en trång passage på vägen ner mötte jag en äldre dam som var ute och cyklade. Det blev ett sådär störigt möte när man inte vet vilken sida man ska gå eller cykla på. Tanten hade knappt styrfart och satte ned foten i backen för att värja sig mot en vurpa när hon fick beslutsångest över vilken sida om den unge mannen hon skulle styra åt. Hon fick en skrämd blick när hon satte ned foten, hon såg ut som om jag försökt råna henne. Jag tittade på henne och vände snabbt bort blicken och fortsatte gå. Jag blev irriterad men nu i efterhand fattar jag inte varför. Men händelsen gjorde ändå att jag fortsatte mitt uppvaknande. När jag kom fram till jobbet var jag nästan vaken. Jag låste upp, larmade av och tände lamporna och startade datorn. Och startade mailen. Då var arbetsdagen igång. Och jag var klarvaken.
Det kan jag tacka en väckarklocka, ett trappsteg och en skrämd cyklande tant för. Undrar vad som väcker mig imorgon?
Kommentarer
Trackback
