Lilleskil

Steget från en hårdtacklande bjässe vid namn Douglas Murray i svenska hockeylandslaget till de här kramande kompisarna känns ganska långt, men jag kunde inte låta bli att lägga ut den här bilden. Så fint så.

Hockey-VM är ju i full gång, och mitt eget intresse har varit rätt milt i de inledande matcherna. För hur mycket det än skrivs så krävs det mycket för att en match mellan Sverige och Danmark i hockey blir intressant. Oavsett om Danmark skräller eller inte. Det är när Ryssarna, tjeckerna, amerikanerna, finnarna och kanadickerna ska möta Sverige det börjar bli spännande med hockey. Men nu anar man en ljuspunkt. För fy fanken vad skönt det är med Douglas Murray i truppen! hade inte hört ett ord om människan innan VM - men han är precis vad svensk hockey behöver. Han spelar tufft och hymlar inte med det. Redan innan han manglade över den stackars ryssen och fick matchstraff (som kan diskuteras) förvarnade han honom och sa till honom 'upp med huvudet, du är inte i ryska ligan längre'. Det är kaxigt och respektingivande, och ännu mer när han i bytet efter visar vad han menade med de orden.

Okej okej, det är inte så att jag förespråkar en hockey där spelare göra fula och farliga tacklingar och åker på matchstraff hit och dit, däremot är hockey en tacklingssport och kontaktsport framförallt och då ska det smälla - att det sen smäller över gränsen ibland får man ta. Gränser traskas över i alla sporter då och då.

Anton Strålman och Niklas Bäckström i alla ära, det är skitkul med nytt blod i svensk hockey som kommer in och dominerar. Men ingen har gjort det lika färgstarkt som 28-åringen Murray. Och framförallt har ingen gjort det på ett så osvenskt sätt. Så skönt att någon spelare skiljer sig från mängden och i tv-intervjuerna efter matchen inte står och rabblar om att det gäller att ligga på, tyckte det gick bra idag och så vidare i rena bollen är rund-andan. Istället står Douglas och talar om att hans matchstraff var en felbedömning och att han ska 'ta ett snack med den ansvarige'.

Tack Douglas Murray för att du väckt upp mitt intresse för hockey igen.

Igår vaxade jag bilen. Vi har ju fått Biltema till Skövde och jag har redan varit där två gånger. Men båda gångerna har jag bara stressat in och tagit det jag ska ha och kutat ut lika fort igen. Så jag väntar på den där dagen då jag kan åka dit stresslös och strosa runt bland hyllorna. Ha ha.. jag gillar såna där butiker, som Biltema och Clas Ohlson. Man blir liksom sugen på att skaffa båt, trädgård, böja måla, eller ja.. man blir sugen på det mesta. Och man blir sugen på att köpa det mesta, som den snåle billigt-pris-jägare jag är. Guilty as charged.

Men åter då. Jag åkte hur som till Biltema och köpte vax, polerduk och avfettning och skred till verket. Bilen blev fin men min arm blev stum, och idag känner jag av muskler i armen och axeln jag inte visste existerade. Dessutom har jag taket kvar, jag hann inte med det igår. Och det lär ju dröja innan jag kan ta tag i det... men men, större delen av bilen är hur som helst nyvaxad och glänsande som en nyupplockad pärla.

Insåg precis att jag om jag hetat Blondinbella kunnat skicka en faktura till Biltema efter det här inlägget...

Logotyper är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag gillar hela fenomenet runtomkring, hur en liten symbol kan säga så mycket. Hur den kan förändras och mer eller mindre ibland ha en egen personlighet. Vad den står för. Men den brittiska myndigheten Office of Government Commerces nya logo står kanske inte för exakt det de önskade. Inte om man vänder den ett halv varv och ser den från sidan, så att säga. 163.000 kr kostade den dessutom att ta fram men ingen på PR-byrån som tog fram den såg vad de anställda såg efter bara några sekunder.

Logon som det var tänkt att man skulle se den.




och så vrider vi på den... nämen, vad gör han?

Strålande sol och rena sommarvädret gjorde att jag blev mer glassugen än vanligt idag. Jag pasade därför på att testa Magnums nya skapelse. Mayan Mystica som den så mystiskt heter. Såhär beskriver GB den på sin sajt:

"Dekadent chokladglass täckt med mjölkchoklad och blandad med varma toner av kanel, honung och muskot smak."

Hur kan det finnas varma toner i en glass undrar ni då? ja det undrar jag också. Hajade aldrig riktigt vad de menade men jag kände inte mycket av varken kanelen, honungen eller muskoten. När man kommit igenom skalet smakade det vanlig chokladglass tyckte jag, om än en något ljusare än 'vanlig' chokladglass. 17 spänn var det inte värd i alla fall. Men helt okej om man gillar choklad.

   

Nu börjar hon bli osmaklig på riktigt. Länge har jag tyckt att hon ser läskig ut i sina övertränat spinkiga kropp med lika synliga ådror som Arnold Schwartzenegger på Conan-tiden. Jag pratar givetvis om Madonna, som i dagarna släppt sitt nya album. Kvinnan är 50 år, och det är inget fel i att vara 50 år, men att klä sig och bete sig som man är hälften så gammal. Det är något fel, tycker jag. Jag gillar inte att se en lättklädd 50-åring med pushupbehå stå och åma sig på scen och dansa "sexigt" mot en 25-årig motdansare. Jag tycker det är äckligt. Tantsjukt. Hade en 50-årig manlig popstjärna gjort samma sak hade han sedan länge varit stämplad som gubbsjuk och ha ålderskomplex. Varför kommer Madonna undan med det?

Läste på aftonbladet.se om hur hon hånglat upp en tjej i publiken under sin smygpremiär på europaturnén igår. Vet inte hur gammal hon var men hon såg inte ut att vara i Madonnas ålder på bilden. Det är motbjudande. Jo jag tycker faktiskt det. Åldern är bara en siffra, visst är det så, men inte i alla lägen.

Madonna må vara en världstjärna, det kan ingen ta ifrån henne. Och hon har gjort mycket för popmusiken. Men nu känns det som att det är dags att dra sig tillbaka. Åtminstone från den image och stil som hon har för tillfället. Lägg av tant Madonna.

   Sexigt?

Vad har det tagit åt bävrarna i Sverige? Igår kunde man läsa om 4-åriga Matilda som såg en bäver när hon var ute och gick med mamma och pappa. Hon gick fram och ville klappa bävern, som då attackerade henne och började bitas. Visserligen bör man väl inte släppa fram barn och helst inte gå fram själv heller till ett såpass 'vilt' djur. I morse läste jag i lokaltidningen om hunden Musse som även han blev attackerad av en ilsken bäver. Vad har det tagit åt bävrarna...

Kollade för ovanlighetens skull på det som tv4 erbjöd en söndagskväll. En film jag inte hört talas om innan men mest fick tjäna som tidsfördriv.

Handlingen i korta drag: Brandon Lang är en quarterback-föredetting som livnär sig som sportbettare. Han har en förmåga att kunna förutse resultat i football och gör det framgångsrikt. Så framgångsrikt att han blir upptäckt av Walter - som driver landets största bookmakingfirma. Han rekryterar Brandon och bygger upp hans varumärke och de två blir snart de största inom branschen. Men med framgångarna kommer girigheten och när Brandons förmåga sviktar sätts mer än pengar på spel.

Al Pacino är som vanligt ett rent nöje att umgås med en filmkväll. Han är lysande även här och så även Matthew McConaughey som spelar hans skyddsling. De både gör givetvis att filmen höjer sig ett snäpp, och historien är också medryckande och spännande. Det var länge sen jag såg en sådan här 'halvthriller' så kanske är det ren saknad som gör att jag vill ge filmen ett högt betyg. Men den är hur som helst riktigt bra och innehar förbannat bra skådespelarinsatser. En film som aldrig tappar fart utan fortsätter leverera från start till slut. Jag gillar det här. Minuset i filmen är slutet, det är ett bra slut rent handlingsmässigt men just slutscenen saknar något. Vet inte ritkigt vad men den känns inte fullständig. Jag tror det har att göra med den allt för förväntade repliken. Men ändå - en klart sevärd film för dem som gillar dramatiska filmer med thrillerinslag.

   

Trots en överhängande bakfylla igår, som mest av allt kändes av på tröttheten, så tog jag mig faktiskt ut till slut och fick ur mig en mil ur kroppen. Starten var väl inte i rekordfart direkt, och sluttiden kunde varit bättre, men jag tog mig runt i alla fall. Jag firade med att käka hemgjorda burgare. Men det räckte inte så jag fick fylla på med en svingod sallad som Ida och hennes syster gjort också. Sen blev det film på tv. Fyran visade en film jag inte sett förut, 'For the money' hette den, recension kommer.

Min uppladdning för Göteborgsvarvet fick sig ett bakslag igår, och idag. Jag sitter nämligen här och här lite smått bakfull. Jag som skulle tagit ett stadigt grepp om milen idag. Får se om jag orkar ta det lite senare men det vet i tusan om jag pallar. Vi får se. Nu är det knappt två veckor kvar till start och jag har väl inte tränat så mycket som man skulle gjort, skulle gärna velat ha åtskilliga fler mil i benen men det har inte hunnits med, eller orkats med. Så jag får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Kommande veckan ska jag försöka komma ut åtminstone två gånger och löpa, sista veckan ska det vara lugnt, någon liten sväng i lågt tempo bara. Sen är det väl bara att gå ut och köra skiten ur sig den 17 maj. Gör man bara sitt bästa kan man aldrig bli missnöjd.

Men nu ska jag vila...

Genom Robert 'rosa skjorta' Lauls blogg hittade jag in till den här intervjun. Jävligt bra! Tyckte till och med jag som är rätt ointresserad av politik. Men det här var bra. Anna Tiberg ställer sd mot väggen i ren Aschberg-anda.

Otroligt skön seger för Skövde HF idag! Sävehof hade inte förlorat en enda match under säsongen förrän finalen gick av stapeln i eftermiddags. Skövde körde över dem i slutet och tog äntligen SM-guld! efter fyra final-år i rad. Det här är något man verkligen unnar dem - och särskilt deras tränare, tillika min gamla gympalärare, Magnus Frisk.

Nu ska det bli intressant att se vad min kära hemkommun gör för att fira dem. Förutom sin nya halvmiljards-hall som de får nästa år då... Och vad får fotbollen i kommunen? fan också... nu blev jag deprimerad...

Men ändå... Stort grattis Skövde HF! Det här var ni värda!

Nehe! det får vänta med inlämnandet av telefonen, var nere en sväng på telia förut. Kvinnan bakom disken.... hon var nog 40-50 år - hur ofta ser man förresten folk i den åldern sälja mobiltelefoner? Inte så att hon inte var lämpad för hon skötte sig absolut, men det är liksom som att se en 18-åring som banktjänsteman, de ser lite malpacerat ut. ja ja... det är en annan historia det. Men hur som helst sa hon att om de skickar iväg den kommer de radera hela minnet och nollställa telefonen. Va fan då för? för att laga en knapp? jaooo... hon sa också att det är smartare att lämna in den på måndag eftersom de ändå inte skickar den förrän då. Där hade hon ju en poäng... så jag väntar alltså. Stoppa tiden.

Nä nu är det nog dags. Jag måste göra det jag tänkt en längre tid. Något som är helt oundvikligt och som bara blir värre för varje dag jag väntar. Jag måste... lämna in min mobil. En knappjävel har slutat fungera. Och ännu en är det glapp i så den funkar bara ibland. Så i eftermiddag får jag nog se till att lämna in den på telia. Så får de skicka den på service. Det tar väl bara... sisådär fyra veckor att få tillbaka den. Jag har väntat in i det sista med att lämna in den men nu funkar det inte längre. Som tur är har Ida köpt ny nalle precis, så då tar jag hennes gamla under servicetiden.

Man blir ständigt irriterad på att det ska ta sån jävla tid att få tillbaka sina prylar när man lämnar in dem under garantitiden. Sist jag lämnade i min dator tog det fem veckor, och då hade de bara rengjort en fläkt.

Återstår att se alltså hur lång tid de ska ha på sig för att laga en trasig knapp på min mobiltelefon. Tiden börjar... Nu! (eller ja... i eftermiddag när jag lämnar in den).

Det är när såna här historier dyker upp, som dem om Josef Fritzl, som man börjar fundera på om dödsstraffet kanske inte är en så dum idé ändå. Fast i det här fallet är det ett ganska lindrigt straff i jämförelse med vad hans offer haft för verklighet. Jag fattar inte hur en människa kan bli så fullkomligt hjärndöd så att han kan göra något sådant här mot en annan människa. Sin egen dotter. Vad är det för jävla kortslutning som kan utlösa ett sånt beteende? det finns ingen historia i världen som kan ens ge en vag förklaring av varför han gjorde som han gjorde. Jag fattar inte att såna här personer finns på riktigt. Helt ofattbart.

Ja men det var väl ett bra tag sen det tittade fram en filmrecension nu, har faktiskt sett relativt lite film den senaste tiden. Kan ju ha något med det allt bättre vädret att göra. Igår såg jag däremot en...

Handlinge i korta drag: Ed och Carter är två äldre män som ungefär samtidigt blir drabbade av cancer, de läggs in på samma sjukhus och får dela rum. Ed är stormrik och van att få som han vill, men trots att han äger hela sjukhuset får han inte ett eget rum. Carter däremot jobbar på bilverkstad sedan 45 år tillbaka och är mer öppet inställd till främlingar. När de båda får dödsbesked och har sex månader kvar att leva bestämmer de sig för att gemensamt göra en lista på saker de vill få uträttade innan de dör. En Bucketlist.

Jack Nicholson och Morgan Freeman är två riktigt stora aktörer på vita duken, men tyvärr är det bara det som är filmens stora behållning. Filmens grundidé är bra, men den tar liksom aldrig fart och manuset känns ihoprafsat. Man verkar tro att det räcker med att ta två stora skådespelare i en och samma rulle för att få en succé. På förhand är det succé givetvis - men jag tror fler än jag blir besvikna på resultatet. Det pendlar alldeles för mycket mellan dödsångest och livsglädje, dessutom görs det på ett så taffligt sätt så den där livsglädjen blir aldrig riktigt så crazy som det troligen var tänkt. Inte heller dödsångesten eller familjesorgen över en framliden pappa och farfar blir särskilt stark och gripande. En racingfajt på en avstängd Indybana mellan Nicholson och Freeman låter ju bra på förhand, men det tar aldrig fart och blir ungefär lika intressant som en 80-åring på söndagsåkningen till kyrkan. Filmen har ett par scener som är starka och bra, men det är enbart för att Nicholson och Freeman gör dem bra. Och det här är en film de båda kunde skippat. En film med alla möjligheter att bli en storfilm, men som slutade som en ointressant halvkalkon.

   

Ha! måste bara tillägga att jag nu på morgonen dödade min andra geting för året. Vilket betyder att jag satt stopp för två stora kullar med nykläckta getingar. Och hur vet jag då det? jo därför att det vid den här tiden bara finns drottningar i getingsverige. De flyger omkring och letar nästen att slå sig ned i och skaffa sina stora mördararméer just nu, sen i början av juni kläcks de små jävlarna och flyger ut för att leta efter människor och djur att jävlas med. Så ser ni getingar nu i det snaraste - slå ihjäl dem! En bra geting är en död geting.

Göteborgsvarvet närmar sig närmare än man tror. De här sista veckorna lär ju gå svinfort. Igår sprang jag milen igen, med de nya pjucksen. Gick bra, men inga 47 minuter den här gången. Nu var det nog 50 närmare... fattar inte varför för jag tyckte det gick fortare den här gången. Men man kan lätt lura sig själv... Hoppas jag får vara frisk nu fram till loppet bara, vore för jävligt att gå och bli sjuk, men så kan man ju inte tänka. Blir jag sjuk får jag helt enkelt satsa på nästa år istället, eller ett annat lopp. Det ingår i min årsplan att delta i ett löplopp så jag ska ladda för det i alla fall. Sen kan ju givetis vad som helst hända. Man kan få en smäll i fotbollen till exempel. Men vad ska man göra... hålla upp med fotbollen fram till loppet? nädu, skulle inte tro det.

För övrigt var den här morgonen otroligt seg att ta sig upp ifrån. Har sovit lite halvknackigt  under helgen så jag tror kroppen tog igen lite inatt och jag sov som en klubbad säl. Men som den nygamla kaffedrickaren jag är ska jag nu ta mig min halva kopp java och se om det hjälper för tillvaknandet.

Ja idag var det seriepremiär minsann ute i Timmersdala. Och premiär på ett helt annat sätt för mig personligen. Det var min första match i division fem. Och det gick bra, det blev vinst med 4-1 - känns otroligt skönt med en så bra start eftersom vi är nykomlingar i serien. För övrigt sitter jag just nu och bloggar i soffan med travet på tv i bakgrunden. Och jag har som vanligt glömt av att spela... det är nog tredje veckan i rad nu som jag tänkt spela. Men så glömmer jag av det i slutändan. Då blir det inga storvinster...

Imorgon ska jag om jag känner mig pigg i benen ta en runda med de nyinköpta löparpjucksen, de kändes otroligt bra i butiken så springer jag inte dem ordentligt nu så lär det blir bra. Pratade förresten med brorsan förut, han hade gett sig på milen... kunde knappt gå och hade blåsor på hela fötterna. Så kan det gå. Blir nog till att köpa nya pjucks för honom också. Får han blåsor efter en mil, hur ska då 2,1 mil gå... Men det löser sig nog.

Förresten så slog Elfsborg Kalmar med 1-0 i eftermiddags. Vilken fotbollsdag. Nu ska jag pysa till Sigges och köpa lite snask. Sen kanske det blir en film lite senare. En lugn kväll väntar hur som helst. Chip!

Nuförtiden när man fotar lite här och där så framkallar man ju inte korten. Inte jag åtminstone, det är tråkigt. Man fotar bara hur mycket som helst, men sen blir bilderna liggande där på datorn tills den dan då datorfan kraschar och raderar alla bilder för alltid. Om man inte gjort en backup då... Men ärligt, vi fotar som aldrig förr men framkallar inte i samma utsträckning som förr. Jag gillar att bläddra i gamla album och kika på bilder, det blir liksom inte samma sak att gå igenom ett bildspel på burken. Ska fan se till att framkalla lite granna, har någon tips på bra fotoföretag så mottages det tacksamt!