Film: Underbara älskade
Fyra-fem plus av många recensenter och guldbaggenominerad flera gånger om. Självklart känns det som en plikt att se "Underbara älskade". Så den var senast i raden av hyrda filmer. En gripande, vacker och känslofull historia utlovades och man fick vad man väntade sig.
Handlingen i korta drag: Familjefadern Lars (Michael Nyqvist) förlorar sin fru och sin yngste son i en bilolycka. Han körde själv bilen och klandrar sig själv för det som hänt. Så han tar med sin andra son Jonas och flyttar under sommaren ut till sommarstället ute i skärgården. För att komma bort och försöka läkas som människa. Väl vid sommarstället pågår en ständig kamp för Lars mellan att börja fungera som en människa igen, eller att falla över kanten för livet självt. Samtidigt som sonen Jonas glider längre och längre bort ifrån honom.
Underbara älskade är en riktig känslofilm. Man slits hela tiden mellan att känna att allt kommer ordna sig till att nu är det kört. Michael Nyqvist är som vanligt grymt bra ? men det borde han ju vara eftersom han spelar i stort sett samma hafsiga, mumlande och desillusionerade karaktär som i "så som i himmelen". Även Anastasious Soulis känns som en upprepning av tidigare roller. Även fast det var sju år sedan han agerade i "Den bästa sommaren" spelar han nu återigen den tystlåtna, blyga och inåtvända pojken som till slut öppnar sig för den söta flickan. Den söta flickan spelas av Moa Gammel och agerar som pricken över i:et i filmen som den frisläppta fånga dagen-tjejen Helena.
Det här är ingen film att se med grabbarna eller dagen efter. Filmen som helhet var gripande. Inte många kommentarer fälldes under filmens gång. Jag satt som klistrad får jag nog erkänna. Skulle kunna sammanfatta den med ett ord: Vacker.
Miljön, fotot, personerna, storyn ... ja till och med rucklet som den vackra Helena bodde i var vackert. På sitt sätt.
Handlingen i korta drag: Familjefadern Lars (Michael Nyqvist) förlorar sin fru och sin yngste son i en bilolycka. Han körde själv bilen och klandrar sig själv för det som hänt. Så han tar med sin andra son Jonas och flyttar under sommaren ut till sommarstället ute i skärgården. För att komma bort och försöka läkas som människa. Väl vid sommarstället pågår en ständig kamp för Lars mellan att börja fungera som en människa igen, eller att falla över kanten för livet självt. Samtidigt som sonen Jonas glider längre och längre bort ifrån honom.
Underbara älskade är en riktig känslofilm. Man slits hela tiden mellan att känna att allt kommer ordna sig till att nu är det kört. Michael Nyqvist är som vanligt grymt bra ? men det borde han ju vara eftersom han spelar i stort sett samma hafsiga, mumlande och desillusionerade karaktär som i "så som i himmelen". Även Anastasious Soulis känns som en upprepning av tidigare roller. Även fast det var sju år sedan han agerade i "Den bästa sommaren" spelar han nu återigen den tystlåtna, blyga och inåtvända pojken som till slut öppnar sig för den söta flickan. Den söta flickan spelas av Moa Gammel och agerar som pricken över i:et i filmen som den frisläppta fånga dagen-tjejen Helena.
Det här är ingen film att se med grabbarna eller dagen efter. Filmen som helhet var gripande. Inte många kommentarer fälldes under filmens gång. Jag satt som klistrad får jag nog erkänna. Skulle kunna sammanfatta den med ett ord: Vacker.
Miljön, fotot, personerna, storyn ... ja till och med rucklet som den vackra Helena bodde i var vackert. På sitt sätt.
Kommentarer
Trackback
