Lilleskil

Ja en svensk film som inte nominerats till gudlbaggegalan blev det till att se en tisdagkväll i brist på annat. Jag förstår i efterhand varför den inte nominerats, men för den skull är den inte sämre än andra filmer som nominerats genom åren, det har funnits en del riktiga kalkoner som har räkmackat sig förbi kön. Jeau... nu var det dags för Ciao Bella i alla fall.

Handlingen i korta drag: Mustafa är med sitt fotbollslag på Gothia cup i Göteborg, men efter en ren tillfällighet misstas han för att vara med i ett italienskt lag. Han håller det hemligt för sitt eget lag och dras in i en spiral av lögner. Men snart börjar snaran dras åt och han får svårare och svårare att hålla uppe den falska fasaden, inte minst mot den vackra svenska Linnea som vill följa med honom till Italien och skapa ett nytt liv långt bort från Göteborg.

Ja det här var en svensk ungdomsfilm som kändes helt okej för att vara just en sådan, men oftast kändes den tyvärr alldeles för uppenbar och ointressant. Man rycks inte med och det blev segt och långdraget. Manuset kändes lite hafsigt och inte helt genomtänkt i vissa fall, vissa klipp i filmen fattade jag inte varför de var med överhuvudtaget. Som en homo-kyss i en dusch som egentligen inte tillför något till handlingen utan kändes som den lagts in mest för att få en Fucking Åmål-vibb. Det var lite för många pinsamma situationer och lite för många generaliseringar som dragits till sin hårdspets för att bli en bra ungdomsfilm. Rolltolkningarna var i många fall manusskrivna som mer fördomsfulla än verkliga. Ingen hit på slagverket men ändå helt okej. Ja kanske inte riktgit helt okej, men nästan.