Film: Sicko
Michael Moore upprör ju så fort han visar sig och har tidigare gjort filmerna 'Bowling for Columbine' och 'Fahrenheit 911', varav den senare inte kom upp alls i samma klass som den första. Men nu är han tillbaka.
Handlingen i korta drag: Michael Moore är den här gången upprörd över och lyfter upp problemen med den amerikanska sjukvården, han visar upp exempel på sjukhushistorier där patienter sätts in en taxi och lämnas på gatan svårt skadade på grund av att deras försäkringsbolag vägrar betala för vården (i vissa fall tar de inte ens ur kanylerna i armarna innan de slänger ut dem på gatan). Han tar upp hur hjälparbetarna vid 11 september-attacken nu går med svåra lungsjukdomar eftersom de inte fått någon vård efter sina frivilliga insatser, skälet? de är inte statsanställda. Och har inte rätt till vården. Michael Moore synar de stora amerikanska försäkringsbolagen och skräckexempel efter skräckexempel presenteras. Han jämför också USA med grannlandet Kanada och de fruktade 'fiendeländerna' Frankrike och Kuba - där fri sjukvård till alla är en självklarhet.
Michael Moore är tillbaka på banan helt och hållet. Han bygger upp den här filmen på ett fantastisk dokumentärt sätt som han gjorde i 'Bowling for Columbine'. Med sin besvikna uppsyn och drastiska metoder för att få folk att lyssna rör han om i grytan och ställer folk mot väggen - och när han gör det på sitt unika sätt är det helt underbart. Man sitter och applåderar mentalt. Visserligen får man ha i tanken att Michael Moore ibland kan bli aningen för partisk och presenterar faktan så som han vill att den ska ses, och inklippta sekvenser i filmen är i många fall givetvis klippta på ett exakt och närmast planterat sätt. Men summan av faktan blir ju samma ändå, och ingen kan blunda för hur verkligheten ser ut. Som film är det här ganska segt de första 30-45 minuterna, så en liten varning utfärdas, se till att sitta kvar och se och lyssna. Såhär i efterhand är jag mer glad än någonsin att jag lever i Sverige.
Handlingen i korta drag: Michael Moore är den här gången upprörd över och lyfter upp problemen med den amerikanska sjukvården, han visar upp exempel på sjukhushistorier där patienter sätts in en taxi och lämnas på gatan svårt skadade på grund av att deras försäkringsbolag vägrar betala för vården (i vissa fall tar de inte ens ur kanylerna i armarna innan de slänger ut dem på gatan). Han tar upp hur hjälparbetarna vid 11 september-attacken nu går med svåra lungsjukdomar eftersom de inte fått någon vård efter sina frivilliga insatser, skälet? de är inte statsanställda. Och har inte rätt till vården. Michael Moore synar de stora amerikanska försäkringsbolagen och skräckexempel efter skräckexempel presenteras. Han jämför också USA med grannlandet Kanada och de fruktade 'fiendeländerna' Frankrike och Kuba - där fri sjukvård till alla är en självklarhet.
Michael Moore är tillbaka på banan helt och hållet. Han bygger upp den här filmen på ett fantastisk dokumentärt sätt som han gjorde i 'Bowling for Columbine'. Med sin besvikna uppsyn och drastiska metoder för att få folk att lyssna rör han om i grytan och ställer folk mot väggen - och när han gör det på sitt unika sätt är det helt underbart. Man sitter och applåderar mentalt. Visserligen får man ha i tanken att Michael Moore ibland kan bli aningen för partisk och presenterar faktan så som han vill att den ska ses, och inklippta sekvenser i filmen är i många fall givetvis klippta på ett exakt och närmast planterat sätt. Men summan av faktan blir ju samma ändå, och ingen kan blunda för hur verkligheten ser ut. Som film är det här ganska segt de första 30-45 minuterna, så en liten varning utfärdas, se till att sitta kvar och se och lyssna. Såhär i efterhand är jag mer glad än någonsin att jag lever i Sverige.
Kommentarer
Trackback
