Lilleskil

Handlingen i korta drag: Mitt på Manhattan i New York hålls en avskedsfest för Huds bäste vän som ska flytta till Japan. Hud filmar tillställningen som snart utvecklas till en krigszon på Manhattans gator. Marken börjar skälva, bilar exploderar och skyskrapor rasar. Folk flyr i panik från något som tycks attackera staden. Mitt i folkmassan följer Hud händelseförloppet med sin amatörkamera.

Det här har vi sett förut, folk skriker 'Oh my god' i kör och hela filmen utspelar sig genom linsen på en amatörkamera. Tänk er Blair Whitch Project fast i stadsmiljö, och utan häxan (eller vad det var för något). Det hela ser mer ut som en terroristattack och den riktiga skräcken infinner sig inte. Men jag satt på helspänn och släppte aldrig blicken från tv:n. Jag varken ville eller kunde. För stundtals blev det äckligt, men aldrig så där gåshuds-rysligt. Och småstunder av filmen kändes alltför overkliga för att ge det verklighetstrogna intryck man spelar på genom amatörfilmningen. Men helt klart en annorlunda skräck-thriller som är bra gjord med många jäkligt långa och avancerade tagningar, och bra skådespelare. Däremot lämmnar den mig hyfsat oberörd vilket är lite tråkigt. Jag är svårköpt när det lutar över åt science-fiction och nu blev det lite åt det hållet. Som Blair Whitch i stadsmiljö som sagt, fast sämre.