Lilleskil

Handlingen i korta drag: James Bond får i uppdrag att åka till Jamaica för att undersöka om en agent blivit mördad, spåren leder snart till ön Crab Key och terroristen Dr No. Men snart handlar det inte om bara ett mord längre, nu måste James Bond stoppa Dr No från att attackera de amerikanska rakettesterna vid Cape Canaveral. Av en slump träffar han också den vackra snäcksamlaren Honey Ryder (Ursula Andress).

Första Bondfilmen kan man väl inte klaga på, jag menar det här är filmhistoria och den här filmen gick i täten på många sätt, inte bara för Bondfilmer utan även för filmutvecklingen i sig. Det är så skönt klyschigt med en CIA-agent som gömmer sig bakom ett par stora solglasögon och låtsas läsa en tidning, eller superskurkens terroristnäste med underordnade som går som robotar. Filmexplosionerna på den här tiden blir också mer äkta än nutida, kanske också för att de på den tiden inte hade något annat väl än att vara just äkta, det fanns liksom inte på kartan med animerade explosioner med datorns hjälp på den tiden så ville man att det skulle se ut som en explosion så fick man helt enkelt spränga upp något. Sean Connery bjuder på en skådespelslektion som Ursula Andress kanske borde lyssnat på, men sen är hon väl inte med i filmen på grund av hennes skådespelarkvaliteter direkt ...