Lilleskil

Det är fascinerande att se hur kvällstidningarna vänder och vinklar och har sig när den ena tragedin efter den andra kommer fram. När hela Arbogacirkusen kördes igång offrade man runt tio reportrar på fallet, när sen Englahistorien drogs upp försvann nästan Arboga helt från medieljuset. Nu skulle man tända ljus för Engla istället. Men varför tändes inga ljus för Arbogabarnen?

Båda historierna är tragiska händelser som är hemska och ofattbara. Men kvällstidningarnas agerande kan närmast liknas vid någon sorts kappvändar-strategi... och jag gillar det inte. Man fullständigt frossar, gräver och river ena dagen. Händer sedan något nytt verkar man glömma bort det och går raskt vidare till nästa 'byte'. Det färskare scoopet.

Jag har all förståelse för journalisters grävande och intresse av att få fram nyheter till läsarna, men ibland värderas och presenteras nyheterna på ett sådant sätt att det framstår som att de knappt bryr sig om människorna de bevakar, att de behandlar dem som nyheter - material i sin produktion. Det är synd, för jag tror inte det är så sanningen ser ut. Det är klart de bryr sig om människorna de skriver om. Men just nu framkommer det inte, nu har bevakningen övergått till tävling. Både internt och kvällstidningarna emellan.