Lilleskil

Jack Black i endast turkosa tajts och med en stor röd mantel på ryggen drar givetvis blickarna till sig. Så att det är en komedi går inte att ta miste på vid första anblicken av omslaget. Däremot var det en hyfsat annorlunda sådan...

Handlingen i korta drag: Jack Black spelar Nacho, en kock på ett mexikanskt kloster som tar hand om föräldrarlösa barn. Nacho är trött på att inte få större sysslor och att få försöka göra mat av taskiga råvaror. Så han bestämmer sig för att, utan klostrets vetskap, ställa upp i wrestlingmatcher på kvällarna. Den stora drömmen är att bli en respekterad stjärna och att kunna köpa bättre mat och en buss till barnen på klostret.

Jack Black har faktiskt varit bättre. Han gör en bra roll men det mesta spelar på att han ser så vansinnigt kul ut när han rör sig, han skuttar liksom fram på ett sätt som åtminstone jag tycker är sjukt kul. Hans partner är också grymt rolig att se på, och framförallt att höra på. Men själva storyn i filmen känns för enkel och billig stundtals. Jag har faktiskt svårt att bestämma mig för om jag gillar det här eller inte... Stundtals garvade jag käken ur led, men när filmen skulle knytas ihop på slutet blev det liksom inte på ett bra sätt, känns som manusförfattarna gjorde det lite väl enkelt för sig.

  Nacho Libre